Två vuxna syskon har träffats för att samtala om sin uppväxt. Det är storasystern som tagit initiativet, hon har behov av att reda uttillminbror vad som egentligen hänt. Med sina respektive erfarenheter och minnen så bygger de tillsammans upp en helhet. De växte upp i ett hem där deras mamma var oberäknelig och alls inte stabil. Hon attackerade pappan och han var inte kapabel att hantera situationen. Barnen hamnade ständigt i kläm. Syskonen minns de obehagliga händelserna, som format dem som personer. Men det finns också ljusa minnen av deras gemensamma upplevelser, deras barndoms lekar. Minnen som de också har behov av. Tillsammans minns de, och systerns röst får ge liv åt deras minnen.

Till min bror av Anna Frise Rapp kom ut 2013. Det är en verklighetsbaserad skildring av två syskons uppväxt. Anna Frise Rapp är en pseudonym. Anna bor i Skåne och har en fil. mag. och en konstgrafisk utbildning.

I oktober fick jag ett mejl från Daniel Waluszewski på Walab förlag med en fråga om jag kunde tänka mig att läsa den här boken. Eftersom jag tidigare läst Med en blick över axeln av honom – en bok som jag tyckte mycket om – från det här lilla förlaget så tackade jag ja. När Till min bror anlände och jag bläddrade i den så insåg jag att det här var en bok som krävde en del uppmärksamhet och att jag måste vara på ”rätt” humör när jag läste den. Tyvärr så hamnade den längre och längre ner i högen. När Boklysten nämnde den i Bokbloggsjerkan för några veckor sen så påmindes jag om att jag inte läst den, och jag kände mig redo att göra det.

Det här är en bok som bygger på verkliga händelser och författaren har valt att skriva under pseudonym för att inte skada närstående. Att som läsare skriva om en sådan bok är svårt, och mina synpunkter blir tätt sammanvävda med de känslor som boken väcker, utan att för den skull ha synpunkter på vad författaren upplevt.

Till min bror är en oväntad pärla till bok. Den är tunn och kan tyckas lättläst, men det här är en sådan bok som man läser ett kapitel, lägger i från sig boken, tar ett djupt andetag och funderar. Den är otroligt intensiv i språket, omväxlande nästan vacker och omväxlande nästan plågsam pga innehållet. Den är starkt skriven, och för att riktigt uppleva den så måste man ha ett ganska långsamt tempo i läsningen och ett öppet sinne. Hela boken är skriven som en monolog av storasystern medan hon samtalar med sin lillebror. Ett speciellt sätt att skriva, som författaren ror i land.

Boken väcker en massa tankar och reflektioner hos mig. Trots att jag haft en helt annan typ av uppväxt än bokens jag så får den mig att fundera över hur det är att växa upp, hur man påverkas av sina föräldrar och sin uppfostran. Hur man tidigt formas som barn, och hur alla människor har de där stunderna under sin uppväxt som påverkat en att bli den människa man är, både lyckliga och jobbiga stunder. På sätt och vis finns det en igenkänningsfaktor i boken, oavsett hur ens egen uppväxt varit. Det som berör mig mest i boken är fenomenet att som förälder dra in sina barn i konflikterna, att mer eller mindre ”tvinga” barnet att välja sida, eller tvinga barnet att resonera om vad som händer i vuxenrelationen. Det smärtar mig och jag har svårt att förstå föräldrar som gör så.

Det finns stunder under läsningen som jag undrar vad det är som får henne att må så dåligt. Ibland känns det som man närmar sig kärnan, men så flyr texten undan igen. Det blir mer som en stämning boken igenom, en stämning av hur de upplevde situationen. För mig slår beskrivningarna av barndomsminnena starkast, då är boken som bäst. I de stycken som handlar om syskonens drömmar, och vad de betyder, tappar jag fokus i läsningen. Det gör att helhetsintrycket av en annars stark bok dras ner något.

Omdöme: Vackert smärtsam, intensiv och mycket personlig berättelse om när två syskon minns sin barndom.
Betyg: 4+

Bloggat om boken har också Boklysten och Bokmagazinet.

Boken går att köpa på Adlibris och Bokus.
Förlag: Walab förlag

Mitt exemplar är ett recensionsexemplar från förlaget. Tack för det!
Utläst 1 juni 2014.