I Leningrad den mycket kalla vintern 1942 så lever befolkningen under belägring av den tyska armén. Den sjuttonårige Levs far är död,tjuvarnasstad hans mor och syster har flytt men han har valt att stanna kvar i det hyreshus han alltid bott. Tillsammans med sina vänner försöker han göra en insats för att försvara staden. En natt så faller en död tysk soldat ner i fallskärm och när Lev och hans vänner plundrar soldaten på värdesaker blir Lev infångad. Han får dela cell under natten med en soldat, Kolja, som står anklagad för att ha deserterat. När morgonen kommer så tror de att de ska avrättas, men istället förs de till en överste som säger att de får fem dagar på sig att samla in tolv ägg som han ska ha till sin dotters bröllopstårta. Lyckas de med uppdraget ska deras liv skonas. Lev och Kolja beger sig ut på en jakt efter ägg som får dem att stöta på kriminella, tyskar och partisaner, samtidigt som de för en ständig kamp mot kylan och hungern. De är mycket olika men utvecklar mot alla odds någon form av vänskap. Ska de lyckas med sitt uppdrag eller går de mot en säker död?

Tjuvarnas stad av David Benioff kom ut 2009 på svenska. I original heter den City of Thieves och kom ut 2008. David Benioff är en amerikansk författare som även är filmmanusförfattare. Han har skrivit manus för filmen Troja och för Flyga drake, och han har skapat serien Games of Thrones.

Det här är den sista boken i årets Makeutmaning och givetvis blev den då också maj månads val. Av någon anledning så uppfattar jag den här boken som lite utanför min bekvämlighetszon, det är inte en bok jag skulle välja i första hand (vilket är lite av vitsen med Makeutmaningen).

I början av boken så blir jag positivt överraskad. ”Förordet” (eller det första kapitlet) tycker jag är mer eller mindre genialt, det väcker verkligen mitt intresse, och hela tiden undrar jag om det är sant eller inte. Sen börjar den riktiga historien och då är det bra tempo. Det är en välskriven bok där språket flyter på bra. Men efter ca halva boken så börjar jag tappa intresset lite grann, kanske är det när de träffar på partisanerna, då är det som om tempot dras ner och det blir en del upprepningar.

Min favoritkaraktär är Kolja, jag älskar hans ironiska ton och sorglösa inställning som man inte riktigt blir klok på om den är på djupet eller bara ett skydd mot omvärlden. Lev är intressant i vissa bitar, i synnerhet de som rör hans uppväxt och hans relation till sin far, men när det mest handlar om hans fascination för Vika då slutar jag att intressera mig för honom. Vänskapen mellan Kolja och Lev som inte är given från början är tecknad med omsorg. Den karaktär som jag absolut inte förstår mig på är Vika. Jag förstår heller inte Levs fascination av henne, och slutet.. ja, det blir nästan obegripligt för mig. Jag tror att man aldrig kan göra sig av med sin bakgrundshistoria, den finns alltid med en oavsett var man befinner sig i livet, men här… ja, mer kan jag inte säga utan att avslöja för mycket.

Som jag nämnt flera gånger tidigare så är mina historiekunskaper inget att skryta med, så när jag läser en skönlitterär bok där jag lär mig något utan att bli skriven på näsan (eller föreläst för) så blir det plus i kanten. I det här fallet handlar det naturligtvis om förhållandena i Leningrad med omnejd under den tyska belägringen. Det som också beskrivs i detalj är hu människor som lever i extrem hunger och elände kan bli, tja omänskliga, och det finns några stycken i den här boken som faktiskt får det att vända sig i magen på mig.

Omdöme: Intressant om vänskap, krig och om hur människor kan eller inte kan behålla sin empati under extrema förhållanden.
Betyg: 4-

Bloggat om boken har också Pocketblogg.se, Bokgalleriet, Fabulerat, hyllan, med näsan i en bok och Västmanländskans bokblogg

Originaltitel: City of Thieves
Översättare: Ulf Gyllenhak
Förlag: Månpocket (mitt exemplar)

Mitt exemplar lånade jag av maken.
Utläst 26 maj 2014.

Advertisements