Året är 1959 och Mona anländer till storstaden Östersund. Mona är född och uppväxt i en liten ort i Dalarna, och nu har hon fått jobb latintedenharstansom hembiträde hos ett ungt par, Britt och Ove. Hon ska sköta deras lilla lägenhet och passa deras dotter Katrin medan Britt jobbar på kontor och Ove spelar i ett jazzband. Mona tycker det är fantastiskt spännande att komma till en stad fylld med ungdomar, konditorier och dansställen. Men mest får hon jobba, och på söndagar, när hon är ledig, är det inte så mycket fart på dansandet. Men så får hon följa med när Ove ska spela, och får vara med bandet. Gitarristen, Harold, är tystlåten, stilig och rycker in till Monas försvar. Hon förälskar sig i honom. Många år senare försöker en mor och en dotter tillsammans reda ut vad det var som hände, och vad som försvunnit in i glömskans mörker.

Låt inte den här stan plåga livet ur dig, Mona av Anneli Jordahl hade recensionsdatum 7 april 2014. Anneli Jordahl är en svensk författare och litteraturkritiker född i Östersund. Hon har skrivit flera uppmärksammade faktaböcker, men debuterade 2009 som romanförfattare med Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet). Låt inte den här stan plåga livet ur dig, Mona är hennes tredje roman.

Låt inte den här stan plåga livet ur dig, Mona är en välskriven bok med en sorgsen stämning. Det är som om man hela tiden en känsla av att något inte är riktigt bra. Boken är helt uppbyggd utifrån Monas egna reflektioner (på några få ställen får Harold komma till tals också) och det ger känslan av att man befinner sig tätt inpå Mona, på ett nästan klaustrofobiskt sätt. Det är inte ett identiskt sätt att skriva, men för mig ger den här boken samma känsla som böckerna om Maj av Kristina Sandberg. Jag är förtjust i de insprängda partierna med en dialog i nutid mellan en mor och en dotter, det ger ett avbrott i läsningen, och ett annat perspektiv.

På något sätt är det lite som om man inte kommer Mona in på livet, hon förblir lite undflyende genom hela boken. Det kan vara ett medvetet grepp, det är också som att dottern inte riktigt förmår förstå sin mamma, som om hela hon lägger en distans mellan sig själv och omgivningen. Men ändå så gör det att jag inte riktigt kan känna med Mona och hennes problem. Det går också väldigt fort fram känns det som på slutet av boken.

Tidsstämningen är mycket tydlig, författaren lyckas förmedla en tydlig doft av 50-tal. Det är tilltal, det är fakta och det är väldigt mycket jazzen, som är ett genomgående tema i boken (där jag ibland känner mig rätt okunnig). Klasskillnader är något som återkommer, ofta på ett indirekt sätt, men ibland ganska tydligt. Lite besviken är jag över mängden Östersund i boken, jag hade hoppats på mer.

Det här var mitt första möte med författaren och jag kan mycket väl tänka mig att läsa något mer av henne. Och jo – förresten extra plus till titeln, den gillar jag!

Omdöme: Sorgsen berättelse om en ung flickas möte med verkligheten
Betyg: 4-

Bloggat om boken har också Den läsande kaninen, Bloggbohemen och Ugglan & Boken

Boken finns att köpa på Adlibris och Bokus
Förlag: Norstedts

Mitt exemplar lånade jag av en vän.
Utläst 20 maj 2014.