Bröderna Subhash och Udayan växer upp i en förort Calcutta. Det skiljer 15 månader mellan storebror Subhash och lillebror Udayan, sankmarkoch de tillbringar den mesta av sin tid tillsammans. Men till sättet är de olika, Subash är den försiktiga och eftertänksamma medan Udayan är den som tar risker. När de blir äldre så dras de till olika utbildningar och olika miljöer. Den impulsive Udayan börjar intressera sig för politik och dras in i kommunistiska Naxaliterörelsen, som med våldsamma metoder vill slåss mot ojämlikheter och fattigdom. Subash dras mot vetenskaplig forskning och lämnar Indien för att forska på en mindre kuststad på östkusten i USA. Men så händer något som slår sönder familjen i Indien och Subash måste ta ställning. Ska han vända tillbaka och vad ska han göra för att plocka upp spillrorna? Hans val förvånar familjen och förändrar hans liv. Såren tycks aldrig läka.

Sankmark av Jumpa Lahiri hade recensionsdatum 7 maj 2014. På engelska heter den The Lowland och kom ut 2013. Jumpa Lahiri är en författare med föräldrar från Västbengalen i Indien. Hon flyttade som liten med sina föräldrar från London till Rhode Island, USA, där hon växte upp. Hon har studerat litteraturhistoria, engelska och kreativt skrivande. Hennes debut kom 1999 med en samling noveller vid namn Den indiske tolken som tilldelades Pulitzerpriset 2000.

När Anna på och dagarna går annonserade att det skulle bli en Facebookcirkel runt Jhumpa Lahiris bok Sankmark så hoppade jag på den då jag haft goda erfarenheter av sådana bokcirklar tidigare.

Sankmark är en bok som innehåller mycket eftertänksamhet, som har en ganska långsam rytm som tar läsaren framåt. Språket är noggrant, det känns som om författaren vägt varje formulering. Historien tar sin tid att byggas upp, men det är många lager som skapas efterhand. Jag blir inte omedelbart fängslad men vaggas förtroligt in i bokens rytm när jag läser den. Till slut känns det som om karaktärerna är gamla vänner.

Jag tycker om miljöskildringarna, det är lätt att känna kontrasterna mellan det indiska och det amerikanska. Naturskildringarna förstärker skillnaderna på många plan, men efterhand kan man också se likheterna. Den amerikanska miljön känner jag igen på många plan, trots att jag har bott i en annan del av USA. Jag har aldrig varit i Indien men tycker mig få en stämning av både ljud och bilder genom författarens beskrivning.

Här kommer några reflektioner som möjligen kan innehålla spoilers om man inte läst boken.

Boken spänner över en människas (Subash) hela liv, och i efterhand så kan jag tycka att i och med det är många år som ska hinnas med så beskrivs en del väldigt kortfattat och översiktligt. Jag hade föredragit att ha ett ”återblicksperspektiv” eller att vissa saker inte hade behövts nämnas alls.

Under läsningen så funderade mycket på Gauris roll, och kvinnorna i boken. Gauri överger sitt barn av fri vilja vilket i vårt samhälle är skuldbelagt. Ändå så berörs inte just omgivningens eventuella reaktioner på hennes beslut så mycket. Man får efterhand delvis klart för sig vad Subash och Bela tyckt (fast inte helt solklart). Men hennes kollegor, grannar osv som man i verkliga livet med säkerhet skulle få (oönskade) synpunkter från nämns inte. Mina funderingar utifrån läsningen rörde också familjens betydelse, för i mångt och mycket är det här en familjekrönika.

I Facebookcirkeln diskuterade vi flera intressanta saker. Vi berörde miljöskildringarna, sankmarkens symbolik, de politiska inslagen, varför Subash gör de val han gör, symboliken i broderskapet och kvinnoporträtten. I det sistnämnda fallet hade Hanna på Feministbiblioteket en intressant reflektion över att Gauri är en klassisk feministisk karaktär.

I boken vävs det in rätt mycket fakta om den politiska utvecklingen i Indien, i synnerhet under 60-talet, och i synnerhet vad gäller Naxaliterörelsen. Det är intressant och jag känner att jag lär mig mycket, men författarens sätt att berätta om framträdande politiska personligheter på ett familjärt sätt (med förnamn och med anekdoter) gör mig ibland förvirrad.

Jag tyckte mycket om tonen i Jhumpa Lahiris berättande, och är rätt sugen på att prova på någon av hennes novellsamlingar.

Omdöme: En indisk-amerikansk familjekrönika om kontraster, revolution och oåterkalleliga beslut.
Betyg: 4+

Bloggat om boken har och dagarna går, Lyrans noblesser och Bokmoster.

Boken finns att köpa på Adlibris och Bokus.
Originaltitel: The Lowland
Översättare: Meta Ottosson
Förlag: Brombergs

Mitt exemplar köpte jag på Vängåvans Bok & Papper i Sundsvall
Utläst 9 maj 2014.