Fatta eld av Suzanne Collins

Att Katniss och Peeta vann Hungerspelen har ändrat deras liv. Som vinnare har de fått nya hus i sitt distrikt, men de känner sig ständigt bevakade och påpassade, och på sätt och vis så längtar Katniss tillbaka till det gamla fattiga livet. Ibland ger hon sig ut utanför stängslet för att jaga precis som förr i tiden. Hennes relation till Peeta och Gale är minst sagt komplicerad. Nu har regimen bestämt att hon och Peeta ska ge sig ut på en turné i alla distrikten. Under resan så inser Katniss att deras vinst har haft större betydelse för de andra distrikten än hon någonsin förstått. Katniss själv har blivit en symbol för något större. Det har regimen i Huvudstaden också förstått och när reglerna för årets spel, som också är ett kvartssekelspel, tillkännages så visar det sig att Huvudstaden och President Snow har en djävulsk plan.

Fatta eld av Suzanne Collins kom ut på svenska 2009. På engelska heter den Catching Fire och kom ut 2009. Det är den andra delen i den framgångsrika trilogin om Hungerspelen. Suzanne Collins är en amerikansk författare som började som manusförfattare till barnTV. Hennes första böcker kom i början av 2000-talet men hon hennes internationella genomslag kom genom Hunger Games 2008.

När jag hade läst del 1 i den här trilogin, Hungerspelen, så var jag besviken och hade inga planer på att läsa fler delar. Men så går tiden. Vi ser första filmen, och den tyckte jag var bra mycket bättre än boken. Så släpps filmatiseringen av del 2, maken önskar sig den, och tja, då inser jag att jag trots allt vill läsa boken innan vi ser filmen.

Fatta eld är i mitt tycke bättre än Hungerspelen. Det som gjorde att jag inte gillade Hungerspelen var det fattiga språket, och att det blev så tjatigt och groteskt med beskrivningen av kampen på arenan, där allt gick ut på att jaga, döda och gömma sig. Fatta eld har mycket större fokus på relationer med andra människor, hur man formar allianser, lojalitet och vad som är grunden till revolt och uppror. Det gör den mycket intressantare och en hel del bättre. De stridsscener som finns uppfattar jag som mindre utdragna och de liknar mer ”vanliga” romaner med strider.

Fatta eld är otroligt lättläst (jag läste ut den på två dagar) och den har onekligen en hel del som gör den spännande. Men jag tycker den är erbarmligt dåligt skriven, den saknar nyanser. Efter att ha läst en hel del bra ungdomsfantasy (hej Engelsfors) så tycker jag att den här författaren underskattar sin läskrets genom att förenkla och göra språket banalt. Jag-formen gör inte det hela bättre. För mig drar det ner helhetsintrycket en hel del.

Sen har jag en bekännelse att göra. Jag är inte så förtjust i Katniss. Jag uppfattar henne som rätt egoistisk, hon har underliga bevekelsegrunder för sitt agerande och ofta verkar honom inte hänga med alls utan tro att allt handlar om henne. Förlåtande är att hon på sätt och vis efter hand verkar inse det. Ett plus blir absurt nog att jag ser skådespelerskan Jennifer Lawrence framför mig vilket gör karaktären mer sympatisk.

Intrigen då. Ja, som sagt var, den är i huvudsak rätt enkel men har ett definitivt spänningsmoment. Jag tycker det blir lite hastigt hopsytt på slutet när allting ska förklaras, och jag vet inte om jag fattar helt. Fast det verkar inte Katniss heller göra?

Om jag ska läsa den tredje och avslutande delen, Revolt? Jodå, det ska jag. Och nu tror jag att jag vet ungefär på vilket humör jag ska vara…

Omdöme: Lättläst och spännande, men ganska banalt om symboler, uppror och allianser.
Betyg: 3

Boken finns att köpa på Adlibris och Bokus.

Några andra som bloggat om boken är Bokföring enligt Monika, Bokbabblaren, En bok om dagen, C R M Nilsson, Malins bokblogg och Den läsande kaninen.

Mitt exemplar lånade jag av maken.
Utläst 15 mars 2014.