ensmakebitÄnnu en vecka till ända. Det härliga är att nu börjar vårt sportlov, och även om jag måste plugga en massa så har jag faktiskt ledigt från jobbet och barnen från skolan. Mindre härligt är att veckan som gått präglats av sjukdomar av olika slag, som magsjuka, och det verkar inte vara över. Det finns roligare saker att pyssla med om man säger så. Roligare är att tänka tillbaka på dotterns och mitt ”framträdande” i bokhandeln i måndags.

Nåja, jag hoppas i alla fall få mer läst i veckan som kommer än veckan som gick. Det var väl läslov vi sa att det var? Just nu håller jag på med en av böckerna jag fick till min födelsedag, Perfect av Rachel Joyce. Och den tänkte jag dela med mig av här i En smakebit på søndag. Övriga smakbitar hittar ni här.

Rachel Joyce är en brittisk författare som debuterade med Harold Frys och hans osannolika pilgrimsfärd (som jag faktiskt inte läst). Perfect handlar om Byron Hemming och hans vän James Lowe. Året är 1972 och James berättar för Byron att för att balansera tiden så har man beslutat att lägga till två sekunder. Byron tycker det är helt oförståeligt, och grunnar mycket på det. Så gör Byrons mamma ett misstag när de har bråttom till skolan en morgon och livet kastas omkull. Men var det inte så att det hände just de där två sekunderna?

Smakbiten kommer från sid 16:

”Suppose they are going to add the extra seconds today?”perfect
”Is James worried too?”
”He seems to have forgotten.”
She wiped her mouth and he saw she was smiling. Two dimples had appeared like tiny punctures in her cheek. ”We’ve been through this. We keep doing it. When they add seconds, they’ll say something about it first in The Times. They’ll talk about it on Nationwide.”
”It’s giving me a headache,” he said.
”When it happens you won’t notice. Two seconds are nothing.”
Byron felt his blood heat. He almost stood but sat back again. ”That’s what nobody realizes. Two seconds are huge. Its’ the difference between something happening and something not happening. You could take a step too many and fall over the edge of a cliff. It’s very dangerous.”