När Sara Stille är 12 år så flyttar hon från sin mamma till sin pappa. Men väl där så baraleggingsvantrivs hon och de grälar mycket. Genom gemensamma bekanta så lär hon känna den elva år äldre Jesper. Hos honom får hon en fristad när det är jobbigt hemma, och hon flyr ofta dit. Ibland så passar hon hans dotter eller går ut med hans hundar och då och då sover hon över. Han är en vuxen hon kan prata med, som en äldre bror. Men så en natt i januari 2008 när Sara går i sjunde klass så sover hon över hos Jesper. Mitt i natten så vaknar hon av att Jesper ligger ovanpå henne. Han har slitit av hennes leggings och håller fast henne hårt för att kunna tränga in i henne. Dagen efter så tänker Sara att det är en engångsföreteelse, att det kanske egentligen inte hänt. Hon har ingen annanstans att ta vägen än till Jesper, ingen vuxen att prata med och så fortsätter övergreppen. De fortsätter under en längre tid, tills Sara träffar Andreas i november 2009 och börjar känna att hon kan bli mindre beroende av Jesper och åtta månade senare flyttar hon från Säter till Hudiksvall. Några år senare, 2012, en kort tid efter en del jobbiga händelser i familjen, får Sara en depression och i samtal med BUP berättar hon om övergreppen. Det leder till att Jesper blir åtalad för våldtäkt av barn. Och allt blir offentligt.

Bära leggings i januari av Sara Stille hade första recensionsdatum i går, 14 februari 2014. Det är en självbiografisk berättelse om vad som hände Sara. I dag är Sara 19 år och studerar juridik på Örebro universitet med mål att bli åklagare och arbeta med utsatta barn.

Tidigare i år så fick jag ett mejl från Kalla Kulor om den här boken. Efter en del funderande så nappade jag på erbjudandet och fick då en PDF-fil (som jag läst på plattan) eftersom de fysiska exemplaren tagit slut.

Den här typen av böcker skapar dubbla känslor. Det är jobbigt att läsa en sådan här berättelse, den kryper under skinnet på en. Samtidigt vet man att det inte är i närheten av hur jobbigt det var för den som skrev det, för som läsare kan man lägga ifrån sig berättelsen, skapa ett avstånd. Det ger mig nästan dåligt samvete. Berättelsen skakar en helt enkelt i grunden, inte minst då man har barn i samma ålder som Sara var när övergreppen startade. Det är banne mig helt obegripligt att det finns vuxna som Jesper!

I somras så läste jag Caroline Engvalls Skuggbarn, en viktig och jobbig bok. Eftersom jag läst få böcker om övergrepp på barn så kan jag inte låta bli att dra paralleller mellan böckerna. I Skuggbarn så fanns det historier blandade med fakta om vårt rättssystem som jag tyckte var väldigt värdefulla. I den här boken är det en persons berättelse. Känslorna ligger närmare ytan, men man får ingen riktigt tydlig inblick i rättegången och vad som avgör att Jesper fälls. Det finns luckor i berättelsen som jag funderar över, luckor som säkert har sina förklaringar. T.ex. så blir jag fundersam över hennes föräldrar och nära som inte ens verkar reagera, men sen framgår det under rättegången att de visst reagerat medan det pågick. Förmodligen är det för att skydda sina närmaste som hon utelämnar delar, men det blir förvirrande. När hon berättar om händelserna med egna ord så låter det som om ingen visste något, ingen misstänkte något, men från rättegången så framgår vad familjen gjort och vad Sara själv berättat för en pojkvän medan övergreppen pågick.

Det som gör mig hoppfull är att Jesper fälls trots att det inte finns några vittnen, att rätten faktiskt inser att Sara talar sanning. Mitt intryck är att det är så svårt att få rätt i fall som borde vara en given utgång på. Det som gör mig arg är förstås att brottet begåtts men också straffets längd. Tre år för våldtäkt för barn som i slutändan blir ett år och sju månader? Det som gör mig riktigt förbannad är att det framgår att han erkänt att han haft sex med Sara medan det pågick för andra vuxna. Varför gjorde inte de något? Familjen var trasig, men andra som stod utanför då?

När jag läst Skuggbarn så funderade jag en hel del på det här med hur vi kvinnor funderar på klädsel. Varje gång jag plockar fram vad jag ska ha på mig så gör jag omedvetet en bedömning om den klädseln passar i den situationen. Är den enligt normen, eller för utmanande? Om jag ska gå hem från en fest, vad har jag då på fötterna, kan jag springa i skorna? Jag märker också hur jag överför den här bedömningsmallen kring vad man kan ha på sig som kvinna och vad som inte är OK till min dotter. Jespers försvarare berör just Saras klädsel i sina frågor till henne.

En liten detalj som störde läsandet och som mer har med det här att få recensionsexemplar att göra. Den kom som PDF och ibland blir jag tokig då det på min läsplatta i vissa fonter försvinner bokstäverna å, ä och ö. Hopplöst att följa texten då.

Det känns viktigt och rätt att Sara fått och kunnat skriva den här boken, och att kommentera den känns svårt. Det blir spridda intryck och egentligen inte en ”recension”.

Omdöme: Skakande självupplevt om att som barn bli utnyttjad av den man litar på mest.
Betyg: Ingen betygssättning

Några andra som bloggat om boken är C R M Nilsson och Västmanländskans bokblogg

Boken finns att köpa på Adlibris och Bokus.

Mitt exemplar är ett recensionsexemplar från Kalla Kulor. Tack för det!
Utläst 8 februari.