En äldre kvinna hittas mördad på ett ålderdomshem. Hon är inte bara mördad, utan blodtakenågon har i våldsamt raseri stuckit kvinnans stickor genom hennes ögon. Polisen Bjarne Brogeland kallas tillsammans med kollegan Ella Sandland till platsen för att utreda mordet. Det är begränsad tillgång till lokalerna så de hoppas snart kunna ta mördaren. Medias intresse väcks snart, och en av de som sätts att bevaka händelserna är journalisten Henning Juul. Han har svårt att helt koncentrera sig på uppgiften, då hans syster, justitieminister Trine Juul-Osmundsen, får löpa gatlopp i medierna. Hon är anonymt anklagad för sexuella trakasserier mot en manlig kollega. Henning och Trine har inte haft kontakt på många år, men Henning funderar över hur han ska kunna stödja henne och samtidigt undrar han vem som ligger bakom anklagerlserna. Snart upptäcker Henning saker som någon inte vill ska bli offentliga. Och så inträffar ett tilll mord.

Blodtåke av Thomas Enger kom ut 2013. Det är den tredje boken i serien om Henning Juul där den första, Skinndød, kom ut 2009. Det är planerat sex böcker i serien. De två första finns översatta till svenska. Thomas Enger är norsk journalist och författare.

Jag tyckte de två första böckerna i serien om Henning Juul, Skinndød (Skendöd) och Fantomsmerte (Fantomsmärta) var väldigt bra och jag såg fram mot att läsa del tre. Så mycket så jag inte orkade vänta på pocketversionen utan satte upp den här på önskelistan.

När jag hade läst klart Blodtåke (som f.ö. borde komma att heta Blodvittring på svenska, eller?) så kände jag mig väldigt kluven. Den är väldigt lättläst och det finns mycket som jag tycker om. Boken igenom så är jag intresserad av hur det ska gå för Henning. Men den berör inte på samma sätt som de två tidigare böckerna. Faktum är att den till viss del känns mer som ett hastverk.

Historien om Henning Juul berör mig fortfarande. Det han gått igenom är en förälders värsta mardröm och jag kan förstå hur han är besatt av att få reda på vad som hänt. I början av boken är det lite trögt, men när historien om Trine tar fart, då väcks mitt intresse igen. Thomas Enger låter läsaren på ett snyggt sätt få små ledtrådar här och var, inte bara till branden, utan också till Hennings uppväxt. Det ska bli intressant att följa den historien serien ut.

Men mordhistorien i den här boken är inte det minsta originell för en van deckarläsare. Den ger mig knappt någon spänning alls, jag tycker stundvis den är rätt tråkig. Jag är frågande inför varför polisen inte är snabbare på att lösa det hela utifrån vad som beskrivs.

En sak som jag irriterar mig på i många kriminalromaner är hur en person kan tillåtas göra helt andra saker än vad som tillhör jobbet på arbetstid. Är det så i många jobb? Viss uppdatering av nyhetssidorna antyds det att Henning Juul gör och till slut så är han på rätt plats (av en slump?) men det mesta av hans tid går till privatsaker.

Henning och Trine är intressanta men tyvärr så blir bikaraktärerna i viss mån schablonmässiga, i synnerhet mördaren och de som råkar i hans väg. Poliserna är också återkommande i serien och i första boken så irriterade jag mig på Bragelands besatthet av Sandland, och att vi om och om igen fick veta hur snygg hon är. Tyvärr är en del av det tillbaka i den här boken, och jag gillar verkligen inte den ”storylinen”.

Jag vill veta mer om Henning Juul och trots mina kommentarer ovan så uppskattar jag lättläst norsk krim. En lite sämre bok av Enger är ändå en bra bok. Så när kommer nästa del undrar jag nu?

Omdöme: Norsk krim om gamla oförrätter och besatthet.
Betyg: 4-

En annan som bloggat om boken är Bokhora, Bokbloggeir och Berit sin bokblogg

Boken finns att köpa på Adlibris

Mitt exemplar fick jag av min mor till min födelsedag 2014.