Logen Niofingrar tror att det här kommer att bli hans sista strid. Allt tyder på att detlockandeståletshankorna kommer att vinna. Men så hittar han en desperat utväg och överlever. Fast alla hans vänner är borta. Vart ska han nu ta vägen? Hans räddning blir helt oväntat en magiker, Bayaz, som har ett hemligt ärende till staden Agriont. Där befinner sig adelsmannen och militären Jezal dan Luthar. Med sin bakgrund så har han inte mött det minsta motstånd, och nu så tränar han för att vinna de kommande fäktningsspelen. Det ska väl inte vara något problem för honom? I en annan del av staden verkar Inkvisitor Glokta. En gång för länge sedan var han också en framgångsrik militär och vinnare av fäktningsspelen, men nu är han expert på att få fram information från fångar. Tortyren som han själv utsatts för gör att han inte har några gränser vad gäller att tortera andra. För Ferro så räcker det med att döda sina fiender. Och eftersom hon är ute efter hämnd så är alla hennes fiender på ett eller annat sätt.
När Unionen, som varit världens mäktigaste rike under många århundraden, nu utsätts för yttre hot så ställs Logen, Jezal, Glokta och Ferro för nya utmaningar och mot sin vilja kan de spela en roll.

Det lockande stålet av Joe Abercrombie kom ut i två delar, Bok 1 och Bok 2, 2009. I original heter den The Blade Itself och kom ut 2006. Det är den första delen i en trilogi som i sin tur är en del av en fantasyserie, den Första Lagen. Hela serien består av sex romaner och fyra noveller. Joe Abercrombie är en brittisk fantasyförfattare som tidigare arbetat som filmredaktör.

Det lockande stålet var januari månads val i Makeutmaningen. För några år sedan fick maken de här två böckerna som födelsedagspresent från dottern som hade hittat dem på bokrean. Numera har vi fyra av romanerna (dvs åtta böcker) i hyllan. För mig ligger fantasy fortfarande utanför min bekvämlighetszon, och det var inte direkt så att jag såg fram emot att läsa de här två böckerna.

Det lockande stålet är förvånansvärt underhållande. Jag gillar den ironiska tonen skarpt, och sitter och småfnissar vid vissa formuleringar. Det är ett varierande persongalleri där personerna varierar från att ha en (ironisk) självinsikt till att verkligen ha noll självinsikt. De är heller inte självklara, man förstår dem inte direkt utan de utvecklas under boken vilket jag gillar. Ett annat plus är att de alla faktiskt har brister (ganska rejäla…), det finns ingen hjälte. I och med att man i kapitlen byter huvudperson så får man ett ”inifrånperspektiv” som jag gillar.

En annan styrka är att Joe Abercrombie lyckas förvåna mig. Jag har ingen aning om var historien är på väg, vilka allianser som ska formas, varför folk gör som de gör, vart de ska ta vägen. Kanske är det för att jag inte läser så mycket fantasy. Det gör att historien utvecklas på ett spännande sätt.

Samtidigt som det är riktigt underhållande så är det verkligen blodigt. En del av tortyrscenerna är extrema, vilket blir en slående kontrast till att kapitlen om Glokta är de som jag gillar bäst beroende på tonen, vilket också gör honom till en favoritkaraktär trots att han är torterare. Men en del av scenerna, både en del med tortyr och en del krigsscener är så blodiga att jag skummar över bitar.

Som är väldigt vanligt i fantasy dras betyget ner något av antalet karaktärer. Det är många namn att hålla reda på, och mot slutet av boken så blir det väldigt många antydningar kring Unionens historia som jag har svårt att hålla reda på. Det ger sig förmodligen om man fortsätter att läsa serien.

En sak som jag småirriterar mig på i början är ett antal korrekturfel, men antingen så missar jag dem eller så är de inte lika många mot slutet av boken. Och varför, varför delar man upp en bok i två böcker på det här sättet när den översätts? Sluta med det!

Det är inte helt otroligt att jag någon gång i framtiden plockar upp del 2 i trilogin. Fast överst på min lista står den inte.

Omdöme: Oförutsägbar brittisk fantasy om allianser och förändringar i en härligt ironisk ton.
Betyg: 4

Några andra som bloggat om boken är Schitzo-Cookies bokblogg, Bokstävlarna, Boktradition, Cillas kultur och Zarahs sida om allt.

Boken verkar tyvärr vara helt slutsåld på förlaget.

Mitt exemplar lånade jag av maken.