Einar och Puck Bure kommer med Pucks pappa Johannes M. Ekstedt till Skoga för att intefleramordtillbringa en del av sommaren i Ejes systers villa i den avskilda stadsdelen Dalen. Redan första morgonen störs idyllen av att Johannes och katten Tothmes III hittar en död man på gräsmattan. Det visar sig vara sonen i en familj i en av grannvillorna. Han har inte synts till i Skoga på många år sedan han blev utkörd av sin pappa. När kom han tillbaka och vem är det som har mördat honom? Polisen i Skoga börjar utredningen, men ingen tycks vilja berätta sanningen om någonting. När Einar och Pucks vän kriminalkommissarie Christer Wijk anländer visar det sig att innevånarna i villorna i Dalen är mycket mer benägna att berätta allt för honom. Så benägna att flera av dem erkänner att de är mördaren.

Inte flera mord! av Maria Lang kom ut första gången 1951. Det är den tredje delen i serien om Christer Wijk. Den kom ut i nyutgåva 2013 och filmatiserades samma år. Maria Lang är en pseudonym för den Norafödda författaren Dagmar Lange, som är mest känd för sina deckare om Christer Wijk.

I min ambition att läsa böckerna av Maria Lang innan vi ser filmatiseringarna så kom nu turen till Inte flera mord!. Det är den tredje delen och alltså en tidigare bok än Kung Liljekonvalj av dungen, men är den tredje som filmatiserats.

Inte flera mord! är precis som de två tidigare jag läst av Maria Lang (Mördaren ljuger inte ensam och Kung Liljekonvalj av dungen) en klassisk pusseldeckare. Trots att det bor flera människor i Skoga och det inte är en avskild ort så finns det inget annat resonemang än att brottslingen står att finna i den lilla avskilda och ”fina” stadsdelen Dalen. Realistiskt? Nej. God underhållning? Jodå.

Att läsa två Maria Langdeckare på raken, dagarna efter varandra hade sina för- och nackdelar. Det är böcker att försjunka i, att bara vända blad och undra ”vem är mördaren”. För så mycket annat är det inte. Inte flera mord! är väldigt lättläst och kort, vilket gjorde att jag läste ut den på en dag… Den är också underhållande på det sätt jag förväntar mig av en Lang-deckare. Men en viss mättnad på pusseldeckare infann sig.

Sanningen att säga så tycker jag Puck är rätt frustrerande. Hon snurrar in sig, hamnar i mitten, oroar sig och blir lätt hysterisk, för att i nästa stund vara ganska redig. Varför har Maria Lang valt en sådan person som huvudperson undrar jag? Till slut dyker Christer Wijk upp och då är det ordning och reda igen.

Den största svagheten tycker jag ändå ”mysteriet” är. En viss underhållning blir det när flera personer på rad erkänner mordet och man ska lista ut vem som gör det rätt, men innan dess så irriterar jag mig på allt som är ologiskt.

För att vara en roman från 50-talet så tycker jag att den berör rätt ”avancerade” problem, och flera av personerna visar en sexuell frigjordhet som inte kan ha varit helt okontroversiell då. En del av de problem som berörs och antydningar som görs i samband med utredningen måste ha ansetts skandalösa.

En liten extra pluspoäng är de referenserna till det akademiska Uppsala som jag finner underhållande. Jag märker också att när jag försöker se Skoga framför mig så ser jag Nora som jag besökte i somras.

Omdöme: Lättläst pusseldeckare om svek, föräldraskap och kärlek.
Betyg: 3+

En annan som bloggat om boken är Skuggornas bibliotek, Ett hem utan böcker, Cinnamon books och Marias bokliv.

Boken finns att köpa i nytryck på Adlibris och Bokus.

Jag lånade mitt exemplar på e-lib.