Maggan och hennes fru Lena sitter på planet till Thailand. Lena ska fotograferahappyholiday elefanter på uppdrag i jobbet och Maggan är med som medföljande. Dagen innan har deras hund Lukas dött och de är fyllda av sorg. För Maggans del innebär det att gamla minnen dyker upp, saker hon inte tänkt på på länge. Hon dricker en hel del på planet och somnar. Hon vaknar av att någon sätter sig bredvid henne. Det är hennes vän Christian. Problemet är att han hade hiv och dog i slutet av 90-talet.
Väl framme på hotellet i Thailand visar det sig att det är fler svenskar där. Lena åker iväg på sitt jobb. Maggan blir ensam kvar. Men riktigt ensam är hon inte, för Christian fortsätter att vara närvarande. Hon lär också känna några av de andra som bor på hotellet, och en av kvinnorna, Carro, lyssnar på Maggans berättelse. En berättelse hon aldrig förut berätta.

Happy Holiday av Bodil Sjöström är nyutkommen 2013. Bodil Sjöström debuterade 2011 med Route 66 går till Trollhättan som också handlar om Maggan och Lena. Hon är en svensk journalist och författare som skrivit flera faktaböcker, bl.a. om hiv. Under 80- och 90-talet arbetade hon med hiv-smittade på Noaks Ark.

När Route 66 går till Trollhättan kom ut 2011 så läste jag den och tyckte om den. När jag nu såg att Bodil Sjöström hade kommit med en ny blev jag intresserad och som tur var fick jag den som recensionsexemplar av förlaget.

Happy Holiday är en bok som är fylld av funderingar kring hiv, omtanke, vänskap och kärlek. Språket är eftertänksamt och fint. Precis som i förra boken är det rätt mycket detaljer, och det är inte alltid jag förstår vart berättelsen ska bära iväg. Men jag tycker om tonen.

Ett problem har jag när jag läser boken. Det är som om författaren vill lite för mycket. På drygt 260 sidor så ska så många historier rymmas. Det är historien om vännen Christian, om att arbeta med människor med hiv, om att försöka få barn när man är lesbisk, om relationen till den nya vännen Carro, om Maggans fru Lena. Det gör också att en del historier känns oavslutade och andra känns som om de går för snabbt fram. Visserligen så vävs historierna i ganska hög grad samman, men jag hade ändå föredragit antingen lite färre trådar, eller lite mer utrymme åt historierna. Det gör att boken tappar min uppmärksamhet stundvis och gör mig lite besviken. Men så kommer det ändå bitar med den där fina tonen och intressanta berättandet.

Maggan som huvudperson blir jag inte riktigt klok på. Kanske har det att göra med att hon berättar historier som är jobbiga för henne, som hon egentligen inte vill berätta, men jag har svårt att greppa henne. I Route 66 går till Trollhättan var det Lena som berättade, och den rösten förstod jag bättre.

Efter det enorma fokus som lagts på Gardells böcker så är det lätt att jämföra böcker som handlar om hiv i det svenska samhället med de böckerna. Det här är en helt annan vinkling, det handlar mer om de som arbetade med att stötta de som fick hiv, som var engagerade i den fantastiska organisationen Noaks Ark. Det är både intressant och viktigt att även höra den biten.

Jag har läst att Bodil Sjöström använder huvudpersonernas resande, som förekommer i bägge böckerna, som en ram till deras inre resa. Av personliga skäl så fungerade det bättre för mig i förra boken, då jag sett en del av det som Maggan och Lena upplever i USA. Jag har aldrig varit i Thailand, och bitvis gör det att bitarna som beskriver miljön inte riktigt ger mig de associationer som jag tror behövs.

Bodil Sjöström är en författare som jag efter endast två böcker uppskattar, även om jag kanske var mer förtjust i Route 66 går till Trollhättan än Happy Holiday. Men oavsett så kommer jag definitivt att vilja läsa hennes nästa bok. En svensk författare att hålla ögonen på.

Omdöme: Om en kvinna som måste ta itu med sitt förflutna, om kärlek och om sorg.
Betyg: 4-

Boken finns att köpa på Adlibris och Bokus.

Mitt exemplar är ett recensionsexemplar från Damm.