Hadiyyah Upman försvinner spårlöst tillsammans med sin mamma Angelina Upman.justoneevilact Pappan Taymullah Azhar kan inget göra eftersom han aldrig officiellt registrerats som Hadiyyahs pappa. Deras granne, DS Barbara Havers, är i upplösningstillstånd då hon fäst sig vid den lilla flickan och hennes pappa. Polisen anser att de inte har något fall så Barbara följer med Taymullah till privatdetektiven Dwayne Doughty som ska leta efter Haddiyyah och Angelina. Men efter ett tag meddelar han att han inte har kunnat hitta dem.

Fem månader senare kidnappas Hadiyyah från en marknad i Lucca, Italien. Den italienska polisen Salvatore Lo Bianco får ansvaret för utredningen och som en förbindelse mellan polisen och flickans familj skickas Thomas Lynley från London. Barbara Havers försöker manipulera sin kontakt vid en av Londons värsta tabloider för att skriva om historien och på det sättet få upp polisens och allmänhetens intresse men det hela tycks glida ur hennes kontroll helt och hållet. I Italien så tycks en domare med ambitioner vara mer intresserad att arrestera någon för brottet än att verkligen lösa det. I London så visar det sig att Dwayne Doughty inte är den Barbara trott och hon tillbringar allt mer av sin tid i någon form av privat utredning. Under tiden så verkar tiden rinna iväg, för Hadiyyah är fortfarande försvunnen.

Just One Evil Act av Elizabeth George kom ut i oktober 2013. Det är hennes nittonde bok i serien om Barbara Havers och Thomas Lynley. Den första i serien, A great deliverance (Pappas lilla flicka), kom ut 1988. Elizabeth George är en amerikansk författare med en bakgrund som lärare.

Jag har läst samtliga böcker i den här serien, men när jag läste den förra, Believing the Lie, så var jag tveksam om jag skulle fortsätta läsa serien trots att jag tycker om den brittiska stämningen i böckerna. Cliffhangern på slutet i Believing the Lie gjorde att när jag såg Just One Evil Act på bordet i English Bookshop, helt nyanländ, så kunde jag inte låta bli, trots att det är en riktig tegelsten.

Jag kan villigt erkänna att det inte var strategiskt att välja att läsa en 700-sidors tegelsten precis när vi skulle ha Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall och det dessutom var extremt mycket på jobbet. Men när jag hade tagit mig igenom boken så tror jag ändå att det inte var det största problemet med min upplevelse av den.

Så vad är då mitt ”problem” med boken. Ja, det första är tjockleken. Elizabeth Georges första böcker i den här serien låg runt 300 sidor men med tiden har hon övergått till tjockare och tjockare böcker, och det är inget smart drag. Det är helt enkelt inte ett sånt driv i den här historien att det räcker 700 sidor. Det är stundvis sådan detaljgrad i beskrivningarna att jag känner hur jag börjar skumma. Dessutom känns det som om historien går samma varv flera gångar, det är ohyggligt segt ibland.

För mig är det ett oskick när en författare envisas med att inkonsekvent blanda in uttryck på ett annat språk som inte förklaras för läsaren. Det kryllar av italienska uttryck i den här boken, och medan jag förstås förstår biscotti och liknande uttryck så är det ibland helt onödigt att i en mening på engelska plötsligt spränga in ett italienskt ord när man vet att dialogen föregår mellan två personer som pratar italienska. Det är dessutom så många ord/meningar ibland så jag faktiskt ibland inte förstår vad som sägs.

Men det som definitivt fäller avgörandet är att ”mysteriet” och spänningen inte är tillräckligt intressant för att hålla för en hel bok. Stundvis så får jag lite hopp och tycker att det börjar ta sig. Men så blir det segt igen. Det finns intressanta delar om aktuella saker som medias påverkan på utredningen och kidnappning av en förälder av ett barn, men inte heller det utnyttjas egentligen på ett intresseväckande sätt.

Charmen med Elizabeth Georges böcker tycker jag har varit 1) Lynley och Havers. 2) Den brittiska miljön och atmosfären kopplat med språket.
Vad gäller den senare delen så är den största delen av handlingen förlagd till Lucca i Italien. Eftersom jag varit till Lucca så kan jag få en viss känsla för miljön och stämningen, men mitt generella råd till författare som skriver en serie starkt förknippad med en viss miljö: Byt inte miljö! Det är sällan varumärket håller.
Vad gäller den första punkten så är jag kluven. Vi kommer verkligen Barbara Havers in på livet. Men gillar jag hur George låter karaktärerna utvecklas? Högst tveksamt! Det känns inte som Lynley och Havers. En liten ljuspunkt på slutet är den italienska polisen Salvatore som får en egen röst i sina iakttagelser av både Lynley och Havers. I synnerhet hans beskrivning av Havers gav mig en delvis ny bild av henne.

Tja, det här blev ju ingen positiv beskrivning. Är ni frälsta på Lynley och Havers så är det klart att ni ska läsa den. Tycker ni om Elizabeths Georges beskrivningar, är intresserad av Italien och inte stör er på uttryck på andra språk så ska ni läsa den. Själv är jag glad att jag tog mig igenom boken, och de sista 200 sidorna kunde jag t.o.m ägna mig åt att försjunka i den. Men nu behöver jag en längre paus från den här serien. Om den fortsätter.

Omdöme: Tegelsten om lögner, vänskap och familjer i en italiensk miljö.
Betyg: 3-

Boken finns att köpa på Bokus och Adlibris.

Mitt exemplar spontanköpte jag på The English Bookshop i Uppsala.