Poliserna Fredrik Larsson och Leif Lindskog tar in narkomanen Micko för ett ”förhör” i ettpopulisten rum i tunnelbanan. Han försöker tala om för dem att han har viktig information om något stort men de struntar i vad han säger. På väg därifrån så ramlar Micko ner på tunnelbanespåret och dör. Blev han knuffad eller ramlade han? Mickos advokat Mattias Berglund uppmärksammas på det hela men har fullt upp med ett annat fall, där en präst anklagats för hustrumisshandel. Mattias har flyttat ihop med Susanne Dahlgren och hans barn Johan och Rebecka bor hos dem varannan vecka. Rebecka, som är 14, är hemlighetsfull och upprorisk, och mycket av Mattias energi går till att hantera henne. Susanne har blivit biträdande justitieminister och hon och justitieministern Gerd Lundin hamnar i en krissituation. Regeringskansliet utsätts för en hackerattack och katastrofen är nära. Hur hänger det hela ihop? Och vad är det journalisten Linus Wiberg pysslar med egentligen?

Populisten av Thomas Bodström kom ut tidigare i år, 2013. Det är den fjärde och sista delen i serien om Mattias, Susanne och Gerd. Thomas Bodström är advokat och före detta justitieminister som nu driver en brottsmålsbyrå. Han debuterade som författare 2003 med boken 700 dagar i Rosenbad. 2008 kom Rymmaren, hans första deckare.

Jag måste erkänna att jag nog haft en del fördomar. Av någon anledning har jag trott att Thomas Bodströms böcker tillhör den sortens böcker som jag inte gilar. ”Normalt” så brukar jag inte gilla böcker vars fokus ligger på poliser och politiker, som jag trodde att hans böcker gör.

Thomas Bodström är en av de författare som kommer till Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall och det ska bli riktigt intressant att höra honom på scenen. Det kändes givet att jag innan festivalen skulle läsa något av honom. Visserligen bär det mig emot att läsa sista boken i en serie innan jag läst de andra men detta är ju den nyaste, och det är säkert den han kommer att prata om mest.

Populisten är väldigt lättläst, jag sträckläste den. Språket är bra och hela texten flyter på. Författaren lyckas verkligen hålla mitt intresse uppe hela vägen. Trots att jag inte brukar vara så förtjust i polismiljöer eller politiker i deckare så är det just de delarna som blir det bästa med boken. Kan det ha att göra med att det är från de miljöerna Thomas Bodström har de största erfarenheterna? I boken uppstår en etisk konflikt där Mattias och Susanne har olika infallsvinklar och det lyckas han framställa så att ingens ståndpunkt är givet rätt. Som en sann advokat?

Mattias känns trovärdig och jag verkligen lider med honom när han försöker förstå sig på sin 14-åriga dotter, när han sjabblar i jobbet, när han försöker hantera sin omgivning. I mångt och mycket är han proffsig i sitt yrke, men högst mänsklig när han tappar fokus. Däremot så känns både Gerd och Susanne underligt platta som karaktärer, trots att de också ibland får ta berättarrösten. Jag undrar hur mycket författaren låter sina egna erfarenheter av justitieministerposten bli Susannes erfarenheter. Gerd framställs som otroligt tafflig och man undrar hur hon lyckas sitta kvar. På nätet påstås det att Beatrice Ask är förebilden. Vem som är förebilden för den ständigt frånvarande utrikesministern kan man ju gissa…

Jag kan inte hur relationerna mellan personerna utvecklats tidigare i serien men det är inget större problem att läsa boken fristående, då författaren fokuserar på hur Mattias, Susanne och de övriga har det här och nu, och det är inte så värst många oförklarliga referenser till vad som hänt tidigare.

Det som jag har svårast för är att det är alldeles för många sammanträffanden när historien ska utvecklas och sen sys ihop. Nog för att Sverige och Stockholm kan vara ”litet” men inte till den milda grad! Det gör att den tappar i spänning. Spänningsmomentet, och ”gåtan” blir till slut mindre intressant än alla historier runt omkring fallet.

Omdöme: Svensk spänning om systemets sårbarhet och maktens korridorer.
Betyg: 4-

Några andra som bloggat om boken är Mysterierna och Bokgalleriet.

Boken finns att köpa på Adlibris, Bokus och Bokia.

Mitt exemplar har jag lånat av Monica på Bokia.