Skepparen Gerlof Davidsson är nu över 80 år och bor på ålderdomshem. På sommarenrorgast försöker han vara i sin stuga ändå, och med den nya hörapparaten kan han höra både fågelsång och folk som pratar i närheten. Hans minne är det inget fel på och han sitter och funderar över en otäck händelse sommaren 1930 när han jobbade på kyrkogården. Den dagen då han hörde en död man knacka från sin kista. När barnbarnen kommer på besök till stugan så flyr han ut till fiskeboden. Där väcks han en natt av att någon bultar på dörren. När han öppnar så stapplar det in en pojke. Han är övertygad om att han just sett ett skepp fullt med döende män och en galen man med yxa.

Jonas Kloss är elva år och ska tillbringa sommaren på Öland med sin pappa och sin storebror. Såklart så bor de tillsammans med släkten, hans farbror Kent och hans faster Veronica som driver den stora anläggningen Ölandic. Jonas har ingen att vara med, utan ägnar sig åt att slipa verandagolvet åt sin farbror, och driva längs stranden. Nere vid en gammal bunker så tycker han sig se en person som han är övertygad om är en gast. När han dessutom får en riktig skräckupplevelse en natt så utvecklar sig sommaren inte alls bra. Men det är bara början för Jonas och Gerlof. Det är någon som har återvänt till Öland. Någon som vill utkräva en hämnd.

Rörgast av Johan Theorin har recensionsdatum idag, 10 oktober 2013. Det är den fjärde romanen i hans Ölandssvit, som började med Skumtimmen 2007. Johan Theorin är en svensk författare som är född i Göteborg men tillbringade somrarna på Öland. Hans deckare har belönats med diverse priser och översatts till 25 språk. I dagarna har filmatiseringen av Skumtimmen haft premiär.

Jag har läst samtliga romaner i Ölandssviten (dock inte novellsamlingen än) av Johan Theorin. Till skillnad från många andra läsare så har jag inte varit så förtjust i det övernaturliga inslaget i hans böcker, och tyckte Santa Psyko var bra. Men eftersom jag läst de tidigare från Öland och han är en av författarna som kommer till Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall så blev jag glad när jag kunde få den här boken som recensionsexemplar.

Först ska det sägas att mitt minne är kort. Jag har alltså läst de tre tidigare böckerna i Ölandssviten, men innan jag började blogga om böckerna. Det gör att jag inte har speciellt god koll på utvecklingen av persongalleriet, på hur Gerlof har utvecklats, hur hans familj återkommer, om någon annan person i boken har förekommit i de tidigare böckerna. Så mer eller mindre har jag läst den här boken som en fristående bok. Och som det fungerar den alldeles utmärkt!

En liten spoilervarning – det kan hända att den del avslöjas i mitt omdöme även om jag försöker att inte avslöja för mycket!

Rörgast är en bok fylld av historieberättande. Vi får genom Gerlof ta del av Ölands historia och diverse anekdoter. Genom ”hemvändaren” så får vi ta del av en del av historien kring Stalintidens Sovjetunionen. Johan Theorin är en skicklig historieberättare, och det slår mig att han hade kunnat hitta ett annat medium för det än deckarformen.

Jag gillar boken på många sätt. De omväxlande berättarrösterna fungerar i stort sett, mest förtjust är jag nog i Jonas faktiskt (även om jag inte vet om det direkt är en tolvåring som berättar) och Gerlof har sin charm. Det är också de två personerna och de andra berättarna som blir mest verkliga. Jonas släkt förstår jag mig verkligen inte på, Kent och i viss mån Veronica blir nästan som karikatyrer. Jonas pappa är också en underlig skuggfigur i Jonas liv. Språket tilltalar mig i boken, liksom de ganska korta kapitlen. Det driver historien framåt.

I somras läste jag Tom Rob Smiths Child 44 som utspelar sig under Stalintidens Sovjetunionen och jag kan inte låta bli att tänka tillbaka på den boken. Det som den förmedlade i högre grad var en stämning av kyla, smutsighet och råhet. Kanske handlar det helt enkelt om att kapitlen i Rörgast är rätt korta som gör att jag inte får samma känsla för miljön i Sovjetunionen. Det svenska blir dominerande.

Trots att man på sätt och vis ganska tidigt kan ana vilka som ska spela någon roll och ungefär vad som ska hända så finns det en spänning i historien. Särskilt mycket ”deckare” vet jag dock inte om det är, inte i den traditionella meningen med ett mysterium. Personligen gillar jag också att det övernaturliga får en annan roll här än i tidigare böcker, det passar mig mycket bättre.

En fundering. I en scen så spelar mobiltelefoner en roll. Flera sådana. Och ganska små som jag uppfattar det. Vi skaffade vår första -99, dvs det år boken ska utspela sig. Det var ganska ovanligt då i vår umgängeskrets och den vi skaffade var gigantisk jämfört med de man har nu. Inget man hade i innerfickan. Bara en fundering som sagt var.

Nu har jag en Theorinbok stående oläst i hyllan, novellsamlingen På stort Alvar, och den får nog åka upp i läslistan något. Men först ska jag lyssna på honom på Svenska Deckarfestivalen.

Omdöme: Stämningsfullt historieberättande i deckarform om släktskap och svek.
Betyg: 4

Bloggat om boken har Läsa och Lyssna

Boken finns att köpa på Adlibris, Bokus och Bokia.

Mitt exemplar var ett recensionsexemplar från förlaget.

Annonser