Jag är Zlatan av Zlatan Ibrahimovic och David Lagercrantz

Zlatan Ibrahimovic växer upp i Rosengård, Malmö. Hans mamma och pappa skiljer sig tidigt, och Zlatan och hans äldre syster får bo med sin pappa. Efter ett tag så är det bara Zlatan som bor där, och han får ta hand om sin pappa som dricker för mycket. Hans familj betyder mycket, ja de betyder allt, det är familjen som man ställer upp för i alla lägen. Han älskar att sparka boll och visar sig ha en unik talang. Såsmåningom så hamnar han i Malmö FF, men de andra föräldrarna tycker han är för självisk i sitt spel och försöker få honom utslängd. Han hamnar i Malmö FFs A-lag, köps därifrån till Ajax, sen Juventus, sen Inter, sen Barcelona, sen Milan. Han gör mål, han är stjärnan, men han kommer inte alltid överens. Privat så träffar han Helena, som kommer från en helt annan miljö, och de får två söner, samtidigt som karriären är i full gång.

Jag är Zlatan Ibrahimovic: min historia av Zlatan Ibrahimovic och David Lagercrantz kom ut 2011. Det är Zlatans självbiografi som han och författaren David Lagercrantz skrivit.

Den här boken ingår i vår Bokcirkel på jobbet, där vi turas om att välja böcker. Vi har tidigare läst Murakami, LeGuin och Kinsella. Jag är Zlatan har jag varit nyfiken på ett tag trots att jag inte är speciellt intresserad av fotboll, eftersom Zlatan trots allt är ett begrepp och boken fått stor uppmärksamhet, så jag hade inget emot valet.

Jag konstaterar att jag nog inte är den primära målgruppen för den här boken. Efter ca 70 sidor är jag redo att ge upp och jag tror jag hade gjort det om den inte ingått i bokcirkeln. Då har jag flera gånger fått läsa om Zlatans temprament, att man antingen är vän eller ovän med Zlatan, att han spelar otroligt skicklig fotboll men inte ses som en ”lagspelare”. Om och om igen. Han byter lag, han trivs inte (tränare, laget osv), byter igen. Byter igen. Han möter personer som behandlar honom illa, han möter personer som behandlar honom väl. Det är upprepning på upprepning.

Jag har inte tillräcklig koll på fotboll för att känna igen namnen. Jo, flera av de svenska spelarna känner jag igen, och en del andra namn, men jag kan inte placera alla, jag får inga ”bilder”, har inget att referera till. De halvkvädna visorna har jag svårt för, som t.ex. ett par rader om något bråk på en nattklubb, ett par rader om när han blir arg som slutar med ”då sa jag” och sen får man inte reda på vad han sa. Många kapitel slutar med något som låter väldigt dramatiskt men i nästa kapitel så följs det inte upp.

Språket är speciellt. Det jag gillar är att man hör Zlatan boken rätt igenom. Jag kan faktiskt inte se att boken hade kunnat skrivas på ett annat sätt, och där måste man ge David Lagercrantz en eloge. Men att göra skriftspråk av talspråk blir också rätt jobbigt. I talspråket har vi betydligt fler upprepningar än i skriftspråket. Jag blir helt enkelt trött på alla uttryck som återkommer sida upp och sida ner. Det blir mer markant med skrift. Samtidigt så tror jag inte biografin hade funkat på samma sätt utan talspråket, det gör den genuin.

Styrkorna då? Jo jag gillar verkligen hans beskrivningar av familjen, mamman, pappan, syskonen, de stormiga känslorna (även om jag inte förstår hur man kan vägra att ha kontakt med sitt eget barnbarn t.ex.). Det han skriver om Helena är intressant och en del stycken om barnen är så jag får en tår i ögat. Jag hade velat veta mer om familjen (i synnerhet uppväxten) men det är också där han är som mest privat. Förstås.

En styrka som hänger ihop med det som jag inte riktigt klarar av, det är att så många som annars inte läser faktiskt läser den här boken. Unga killar som annars inte läser böcker t.ex. Därför tror jag en sådan här bok är viktig. Den har en målgrupp, ett syfte. Stort plus för det!

I grunden finns det också budskapet att man ska få vara sig själv. Det kan jag helt hålla med om. Ska man skriva listor för att få ut en liten pojke ur ett lag? Nej, det är helt sjukt! Men ändå så kan jag någonstans tycka att man måste visa hänsyn till varandra, i viss mån anpassa sig. Det sociala samspelet mellan människor är också något av det som är viktigt för ett fungerande samhälle, och då måste man nog ibland kompromissa. Kanske man inte blir Europas bästa fotbollsspelare på det viset. För hela boken andas att Zlatan kör sitt eget race.

En nackdel var att jag läste boken på platta. Det gjorde det svårare att bläddra till början och kolla namnen, och att det fanns foton visste jag inte förrän jag läst ut boken.  Medan jag läste så tittade jag också på klipp på Youtube för att få en bättre bild av en del av händelserna, t.ex. när Zlatan sparkar sin klubbkamrat i huvudet under en intervju.

Vad tyckte de andra i bokcirkeln då? Det lustiga var att den som kunde allra minst om fotboll verkade ha uppskattat boken mest. Annars var vi tre som ”tragglat oss igenom” boken (och tyckt att vi kunde för lite om fotboll för att uppskatta den) och två som inte läst den. Men det var en bra bokcirkelbok för diskussionen blev verkligen engagerad! Allt från vem divan var som Zlatan pratar om till hur vi hade reagerat om partnern åkt hem och spelat TV-spel när sonen är sjuk.

I reklamen sägs att detta är den sanna bilden av Zlatan. Men jag undrar ändå. Är det här Zlatan eller är det den bild Zlatan vill att vi ska ha av Zlatan?

Omdöme: Zlatan om Zlatan. Ärligt talat. Typ.
Betyg: 2

Några andra som bloggat om boken är Bokföring enligt Monika, Enligt O, Malin Johansson, Bokgalleriet, Kristinas bokblogg och Annas bokhörna.

Boken finns att köpa på Adlibris, Bokus och Bokia.

Mitt exemplar lånade jag på e-lib.