Steffi Herrera går i nian i Björkeskolan i lilla samhället Björke i Värmland. Mest försöker honhjartaavjazz vara osynlig i skolan, för där finns Karro och Sanja och Steffi är bara horunge och äckel. När Povel Ramel dog så spelade hennes mamma musiken för henne och nu diggar hon honom hela tiden. Jazzrytmerna får henne att försvinna in i en annan värld. På väg hem från skolan en dag så hör hon Povel Ramel. Men det kommer inte ur hennes mp3-spelare utan från ett fönster på ålderdomshemmet. I fönstret står Alvar Svensson, en man som är äldre än någon hon träffat. När hon hälsar på honom har hon äntligen träffat någon som förstår sig på jazz. För när Alvar var pojk på fyrtiotalet så satte han sig på tåget till Stockholm. Där upptäckte han jazzen på riktigt, gick på Nalen, fick spela och så var det ju Anita förstås. Alvar berättar, Steffi lyssnar. Och berättar hon också.

Hjärta av jazz av Sara Lövestam kom ut tidigare i år, 2013. Sara Lövestam är en svensk författare, lärare och skribent som bl.a. bott i Östersund i barndomen. Hon debuterade 2009 med Udda, och Hjärta av jazz är hennes fjärde bok.

Jag har inte tidigare läst något av Sara Lövestam men spontanlånade den här boken på biblioteket, då det i bakhuvudet låg att jag läst positivt om den i recensioner.

Hjärta av jazz är en bok som jag gillade trots att jag inte alls lyssnar på jazz. För jazz är på sätt och vis väldigt centralt i den, eller i alla fall jazzrytmen. Som tur är så känner jag igen en del av Povel Ramelbitarna i början så jag får in känslan. Sen utvecklas boken så att man inte behöver exakt känna till varje artist (även om den förmodligen hade varit ännu bättre om jag gjort det).

Hjärta av jazz är lättläst, och språket flyter lätt och ledigt. Det finns en rytm i språket, en innerlighet som förstärks av musiken. Egentligen så finns det ett stort allvar i boken och det är stundvis jobbigt att läsa som Steffi, samtidigt som jag beundrar hennes styrka. Hon är en stor människa. Så finns det små människor. Trots vad man får reda på under bokens gång så har jag svårt att förstå mig på Karro. Oavsett skälen till att hon agerar som hon gör eller inte, så tycker jag det är svårt att få grepp om henne.

Men även om jag tycker om Steffi, kanske t.o.m. mer än Alvar som blir lite av en karikatyr stundvis, så är det Alvars berättelse som tar tag i mig. Stockholm på 40-talet och jazzen blir gripande och intressant. Det finns glapp i den som gör mig frustrerad, för jag vill veta allt. Men det kan vara meningen att man inte ska få veta allt. För kanske Alvar inte minns allt, eller ens minns rätt.

Men allra mest är jag nog förtjust i budskapet. Man ska kunna vara sig själv. Och i långa loppet är det nördarna som vinner 😉

I stil tycker jag hon påminner både om Lisa Jewell och Sarah Winman. Läsningen lockar till att läsa mer av Sara Lövestam. Ser att de andra böckerna finns på e-lib, så då är de bara ett klick borta.

Omdöme: Rytmiskt och lätt om jazz, vänskap och att vara sig själv.
Betyg: 4

Några andra som bloggat om boken är Ylva kort och gott,  Bokmalen.nu, Västmanländskan, Den glada försökskaninen och Beasbokhylla.

Boken finns att köpa på Adlibris, Bokus och Bokia.

Mitt exemplar lånade jag på biblioteket.