Erik, 9 år, befinner sig på ett fält utanför sin by i Nordland när ett följe krigare från krigarhjärtaSöderland kommer, ledda av krigaren Tolke. De skövlar byn och tar Erik tillfånga tillsammans med en grupp bybor. De ska frakta dem söderut men innan de kommer fram till Stensala i Söderland så är alla fångarna utom Erik döda.  Väl framme så tar Irna emot dem och Erik blir en av hennes slavar. Han tillbringar flera år i det varma Söderland, och den enda vän han får är en annan slav, Loke. Efter hand blir det tydligare och tydligare att Erik inte är någon vanlig bondpojke utan är menad för något större.

Krigarhjärta av Henrik Larsson kom ut 2008. Det är den första i en svensk fantasytrilogi som går under namnet Blodsarvet där den andra boken heter Isöhäxan (2009) och den tredje Profetens tid (2013). Henrik Larsson är en svensk författare och IT-konsult. Han har studerat matematik innan han blev författare.

Det här är förmodligen en bok jag ens skulle plockat upp för några år sedan men med mer fantasy i bagaget så valde jag den här som första bok i Makeutmaningen 2013-2014.

På flera sätt är jag kluven till Krigarhjärta. Å ena sidan så har boken ett enkelt språk och är lättläst men å andra sidan så känns det som om den tar en hel evighet att läsa. Visserligen så är det en rätt tjock bok med många sidor, men den kräver också en del av läsaren. När jag väl läser den så är den bra, men det är ingen bok som jag längtar tillbaka till.

Historien är på något sätt rätt oförutsägbar. Visserligen så innehåller den många schabloner, och blir på så sätt förutsägbar, men eftersom Erik inte själv riktigt vet vem han är och vad han ska göra så tycker jag det är svårt att se vart historien ska ta vägen. Det gör att det stundvis känns lite planlöst.

Den är underlig på det sättet att det faktiskt inte finns en enda av karaktärerna jag tycker är sympatisk. Erik är rent osympatisk ibland, hård och egoistisk. Vanja är den mest sympatiska, men hon är också rätt sjävfixerad och naiv. Loke blir efterhand rent otäck, och både Tolke och Silda känns oförutsägbara. Det är en annorlunda uppsättning karaktärer.

Hela boken är skriven i jag-form, ur Eriks perspektiv, och den ger sken av att vara skriven många år efter händelserna. Det funkar verkligen som berättarteknik här, och blir en av de stora fördelarna (och betänk då att jag inte normalt gillar jag-form!).

Ett extra plus till kartan i början, den använde jag många gånger. Även listan på personer var bra, fast jag saknade några där.

Lite nyfiken är jag allt på vad som händer Erik och de andra, och kanske kommer jag att läsa Isöhäxan såsmåningom. Den står i hyllan här hemma i alla fall…

Omdöme: Välskriven svensk fantasy om en man med ett förutbestämt öde.
Betyg: 4-

Några andra som bloggat om boken är Bokstävlarna, Tonårsboken, Bokpandan, Amelies boktips och Annas bokhörna.

Boken finns att köpa på Adlibris, Bokus och Bokia.

Mitt exemplar har jag lånat av min man.