Kina berättar: Solskenet i munnen. Tio noveller. är en novellsamling från 2004 som är enligt baksidan på boken ett solskenetimunnensmakprov på vad dagens unga kinesiska litteratur har att erbjuda. Författarna är födda under eller före kulturrevolutionen och debuterade som författare efter 1980. Några av dem är etablerade författare, andra tillhör en grupp som skriver om sex, droger och rockmusik. En blandad samling noveller och författare.

På lördagar har Feministbiblioteket Novellördag och det passar bra att hänga på den i det här inlägget. På initiativ av några bokbloggare, bl.a. Anna på och dagarna går så arrangerades det i augusti en bokbloggarcirkel med en grupp på Facebook där vi diskuterat ett urval av novellerna i novellsamlingen Kina berättar: Solskenet i munnen. Jag gick ett steg längre och läste alla tio novellerna.

Generellt så var det här en novellsamling som jag gillade. Jag tilltalades av språket i flera av novellerna, enkelt och avskalat, och flera av dem hade också vad jag söker i en novell, nämligen ett budskap och en knorr på slutet. Min önskan att läsa mer från Asien och lära mig mer tillgodosågs också både av novellerna och diskussionen i cirkeln.

Varje novell föregås av en kort beskrivning av författaren, hans/hennes bakgrund och en beskrivning av den litterära produktionen. Det var enkelt och värdefullt för mig som inte läst kinesisk litteratur i någon större omfattning tidigare.

Jag får också rekommendera sättet att ha en bokcirkel på. En Facebooksida med en tråd för varje novell funkade bra, och att det inte var alla noveller som vi läste allihopa tror jag minskade trycket (även om jag sen valde att läsa alla). Även Anna har skrivit om det här.

Mina favoriter var följande:

  • Lika vackra som änglar av Su Tong. Den hade mycket av det jag tycker om i en novell. Jag funderade mycket på grupptryck, hur just tjejer påverkas av varandra och hur en liten kommentar kan påverka så mycket mer än man någonsin förstår. Diskuterades i novellcirkeln
  • Ute på fältet av Hong Ying. Den var dramatisk och enkel, men innehöll en del symbolik också. Fick mig att fundera. Den ingick inte direkt i bokcirkeln men eftersom även Hanna hade läst den diskuterade vi i en egen tråd.
  • Bara ett skämt av Yu Gu. Den var enkel i språk och uppbyggnad, och hade en tydlig knorr. Diskussionerna i gruppen kring hur tabu AIDS och HIV fortfarande är i Kina gjorde det extra intressant.

Helt OK var:

  • En patient av Mian Mian. I det här fallet så var det inledande stycket innan novellen om författaren, bakgrunden och vad hon själv geomgått betydelsefullt för min upplevelse. Jag gillade det avskalade språket men tyckte den var lite poänglös.
  • Nu flyger jag av Zhu Wen. Här fanns många tolkningsmöjligheter som jag hade lite svårt att förhålla mig till. Vad innebär flygandet? Finns det metaforer? Kändes oavslutad på något sätt.
  • Peruken av Han Dong. Den var bisarr men underhållande och lättläst. På något sätt så saknade jag en avslutande poäng men uppskattade den ändå.
  • Solskenet i munnen av Chen Ran. Den var rätt lång och innehöll många bottnar. I början var den svår att få grepp om. Här uppstod en intressant diskussion i cirkeln om olika tolkningsmöjligheter. Själv så tyckte jag det var samma person som det handlade om, fast ur två olika perspektiv.
  • Drömmar av Wu Chenjun. Jag tyckte om strukturen men inte språket. Rätt dramatisk!

De jag tyckte minst om var:

  • Ett skådespel till massornas förnöjelse av Tsering Dondrup. Den var medvetet starkt påverkad av äldre tibetanska texter och innehöll sedelärande poetiska bitar. Det gjorde den svårläst men också övertydlig i sensmoralen.
  • En berättelse om döden av Yu Hua. Den började intressant men urartade sen. Den slutade underligt och drömlikt och jag förstod mig inte på den även om poängen väl var ganska tydlig. Vi diskuterade den i cirkeln.