Andreas är artisten som alltid vetat att han ville bli just artist. Han växte upp i Knivsta,mittpositivaliv deltog tidigt i talangjakter och shower. I slutet av 80-talet deltog han i gruppen Stage Four tillsammans med Lisa Nilsson, Peter Jöback och Lizette Pålsson. Han jobbade som aerobicsledare i New York. Tillbaka i Sverige så blev han en del av gruppen Alcazar som nådde internationella framgångar och deltog i Melodifestivalen. Det var glitter och glamour. Men så en dag så fick han beskedet att han var på hiv. Under mer än ett decennium så höll han det hemligt för sin omgivning, och försökte dränka sin rädsla i droger, samtidigt som han fortsatte att vara en framgångsrik artist. Hans drogmissbruk höll på att bli slutet för honom. Så gick han ut offentligt i pressen med att han bar på hiv. Boken är hans sätt att berätta hela sin historia.

Mitt positiva liv av Andreas Lundstedt och Cecilia Blankens kom ut 2012. Det är en självbiografi där Andreas Lundstedt berättar om sitt liv och hur det är att leva med HIV. Han är artist och sångare, och som medlem i gruppen Alcazar haft en internationell karriär. Cecilia Blankens är frilansjournalist.

Den här boken hade jag förstås noterat när den kom ut, men det var först när jag läste omdömet inne hos TidningsIda som jag började fundera på om jag skulle prova att läsa den.

Boken är ganska bra skriven, men det är svårt för mig att avgöra vad som är Cecilia Blankens bidrag och vad som är Andreas egen röst. Det känns ärligt berättat, om känslor och personer, och tonen är rätt. I centrum finns naturligtvis Andreas hiv-diagnos, men jag upplever det som att boken handlar betydligt mer om droger än hiv. Andreas framställs som väldigt drogberoende och lever ett hektiskt liv. Jag är förvånad över att mer inte skrivits om detta i media under den tiden det pågick, för det måste ändå varit rätt tydligt för de som han umgicks med, även om det inte framställs så. Det är för mig lite problematiskt att det verkar som om han efter ett långt och kraftigt drogmissbruk kan sluta bara för att han bestämmer sig för det. Det har jag väldigt svårt att köpa. Beskrivningen av drogmissbruket och allt runt omkring blir stundvis lite väl repetitivt att läsa.

Beskrivningen av livet med Alcazar och det som föregick bildandet av gruppen är intressant att läsa om när man själv minns en del av de offentliga händelserna.

Jag hade velat läsa mer om hur det är att leva med hiv, hur hans omgivning reagerat på detta och hans egna funderingar. Det finns där förstås, men det hade kunnat vara ännu mer, och mindre om drogerna. De fakta om hiv som presenteras i slutet av boken borde vara obligatorisk läsning för alla, inte minst ungdomar!

En del har jämfört den här med Gardells trilogi. Visserligen handlar bägge om hiv (och aids) men det är olika vinkling på det. Jag ser inte varför de ska jämföras, de är bägge viktiga att läsa. Det gäller att vi inte glömmer hiv, att vi fortsätter att lära oss mer och motverka fördomarna.

Omdöme: Självbiografiskt om att leva med hiv utan att kunna prata om det
Betyg: 4-

Några andra som bloggat om boken är TidningsIdaPocketlover, C R M Nilsson och Malin Johansson.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och Bokia.

Mitt exemplar lånade jag på biblioteket.