Journalisten Camille Preaker på tidningen Daily Post i Chicago kallas in till sin chef Frank sharpobjectsCurry. En liten flicka är försvunnen i Wind Gap, en liten håla elva timmars resa från Chicago. Det är inte så länge sedan en annan liten flicka hittades mördad och nu befarar man det värsta. Frank vill skicka Camille men hon vill inte alls åka till Wind Gap. Hon är uppvuxen där, och hennes dominerande mamma Adora, hennes styvfar Alan och trettonåriga halvsyster Amma bor där. Camille vill verkligen inte träffa någon av dem, i synnerhet inte sin mamma. Men ändå åker hon inte bara dit, hon flyttar också in som gäst i sitt barndomshem. Det barndomshem där hon växte upp med sin syster Marian som dog som liten. Varför tar Camille så illa vid sig av vad som händer de små flickorna? Hur ska hon kunna förstå sig på sin mamma och sin halvsyster? Vad hände när Marian dog? Och hur ska hon kunna låta bli att falla tillbaka i sitt eget destruktiva beteende?

Sharp Objects av Gillian Flynn kom ut 2006. Den finns översatt till svenska som Vass Egg. Gillian Flynn är en amerikansk författare, med en bakgrund som journalist på bl.a. Entertainment Weekly. Sharp Objects är hennes debutbok, hon har även gett ut Dark Places (2009) och Gone Girl (2012).

Gillian Flynn är en författare som jag upptäckt via diverse bokbloggar, men jag har läst hennes böcker i bakvänd ordning. Först läste jag Gone Girl, sedan Dark Places och nu var det dags för Sharp Objects. Jag var inte speciellt imponerad av Gone Girl, men gillade Dark Places. Så mina förhoppningar var relativt stora.

Så kan man säga: Än en gång levererar Gillian Flynn. Hon är definitivt som bäst när hon beskriver den amerikanska baksidan. Här är det en liten håla, dominerad av en familj med en grisfarm. Det är fotbollsspelare och cheerleaders, det är bitchiga tonåringar, det är white trash, det är nyrika, det är en salig amerikansk blandning, allt med en dov underton av undergång och elände. Det finns få författare som klarar av att beskriva det mörka och smutsiga inom människan som Gillian Flynn. Det är det här som lyfter Sharp Objects och Dark Places, men som inte är lika närvarande i Gone Girl.

Boken är fylld av obehagliga stämningar, och från början till slut så kryper det i mig. Ibland mår jag rent utav illa. Det är små detaljer och språket som Flynn utnyttjar skickligt för att få fram den en obehaglighet. Jag kan inte låta bli att undra varifrån Flynn får den här förmågan, hon verkar ju inte ha växt upp i en sådan miljö, tvärtom.

Kvinnorna är i centrum i den här boken. Kvinnorna som är som sina mödrar eller de som desperat försöker vara något annorlunda. Det är döttrarna som redan är fast i ett beteende som de sedan spenderar hela livet att försöka ändra på. Jag gillar Camille, hennes komplicerade och trasiga personlighet, hennes försök att komma loss. Den skarpa kontrasten mellan hennes trasiga inre, trasiga kropp och vackra ansikte lyckas Flynn utnyttja till max. Camilles relation med sin mor, Adora (som jag för övrigt tycker oerhört illa om!), är så ohälsosam och ”spooky” att det liknar ingenting. Gudskelov att det finns så många bra mor-dotterrelationer i verkligheten. För de finns då inte i den här boken.

Vad som hänt de små flickorna lyckas jag inte lista ut helt och hållet, även om jag har vissa aningar. Vad som hänt Marian känns inte heller helt oväntat. Men i det här fallet är stämningen genom boken, och hur man sakta men säkert lär känna Camille bättre, så bra gjort att jag inte bryr mig så mycket om själva mysteriet. Kommer jag att läsa nästa bok av Gillian Flynn? You bet!

Omdöme: Mörkt och krypande obehagligt om människors egoism och om mor-dotterrelationer.
Betyg: 4+

Några andra som bloggat om boken är Stringhyllan, Snowflakes in rain, Eli läser och skriverCalliope Books och Enligt O.

Boken finns att köpa på Adlibris, Bokus eller Bokia.

Mitt exemplar har jag fått i present av min mor.