Det är den 20 juli 1974 och norra Cypern invaderas av Turkiet. En ung flicka förlorarawatermelon sin mor i invasionen. En kvinna, som hela sitt liv varit utstött, förlorar sin son och hamnar i fångenskap. Där får hon en chans att berätta sin historia som den borde berättas. För en av de invaderande soldaterna blir det en möjlighet att leta upp den kvinna han en gång älskade och övergav. I London väntar en äldre man på nyheter från Cypern, och berättar för sin cypriotiske vän om den hemlighet han burit på alla dessa år. Efter invasionen kommer inget att vara sig likt för någon av dem.

A Watermelon, a Fish and a Bible av Christy Lefteri kom ut 2010. Den finns inte översatt till svenska (men däremot till norska). Christy Lefteri föddes 1980 av grekcypriotiska föräldrar som hade flyttat till London 1974 under den turkiska invasionen av Cypern. Hon undervisade i engelska för invandrare och arbetade som gymnasielärare innan hon blev författare.

Den här boken uppmärksammade jag genom en del norska bloggar i ”En smakebit på søndag” och det verkade vara en bok i min smak. Jag hade med andra ord rätt stora förhoppningar på en finstämd upplevelse. Och stora förhoppningar är inte alltid bra…

A Watermelon, a Fish and a Bible är en finstämd bok som utspelar sig i sakta mak. Väldigt sakta mak. Historien sker under åtta dagar, och börjar 20 juli 1974, den dag Turkiet invaderar Cypern. Den har ett fint språk, lite drömskt och beskriver ofta känslostämningar. Men den är också oerhört detaljerad. Varenda liten nyans, varenda litet steg beskrivs. När jag läser boken så händer det mer än en gång att jag märker att jag läst flera meningar fast egentligen inte minns vad jag läst, det är som om det är något undflyende med alltihopa.

För mig som är hopplöst dålig i historia (vår 10-åriga son kan redan oändligt mycket mer än jag…) så är det väldigt intressant att få en inblick i nutidshistoria på det här sättet. Visst vet jag att Cypern än i dag är delat, och att läget är spänt, men exakt vad som hände 1974 visste jag inte. Givetvis så ger jag mig under läsningen ut på nätet för att lära mig mer, och det är ett klart plus.

Medelhavsstämningen är mycket väl beskriven, det är som om jag kan känna dofterna från träden och smaken av maten, känna solen värma och luften vibrera. Tyvärr så upplever jag inte huvudpersonernas känslor lika intensivt, förmodligen för att så lite lämnas till läsarens fantasi. När varenda steg beskrivs och varenda känslostämning, då blir det lite för mycket.

Det finns en röd tråd, en väldigt genomtänkt historia, som står klar ganska snart (om än inte detaljerna i hur den ska utvecklas). Ganska tidigt förstår jag hur personerna i de olika styckena hänger ihop (fast jag tror Maroulla ska ha en speciell betydelse som hon inte verkar ha). Särskilt spännande är inte historien, men tack vare Kokis berättelse så sys den ihop snyggt. Överhuvudtaget är det hennes berättande jag uppskattar mest.

Den här boken lämpar sig förmodligen mer för att läsa stilla i små doser, att man tänker och reflekterar, än för sträckläsning som jag ägnade mig åt. Den fastnade inte, lämnade inget större avtryck.

Omdöme: Långsamt, finstämt och väldigt detaljerat om hemligheter som avslöjas
Betyg: 3+

En annan som bloggat om boken är Beathes Bokhylle,

Boken finns att köpa på Adlibris, Bokus eller Bokia.

Mitt exemplar köpte jag på Waterstone i London.