Patrik är född i Korea, och adopterades som liten av ett svenskt par. Han har växt gulutanpåupp i Sölvesborg, men efter skolan flyttade han till Malmö. I ett utbytesprogram mellan Malmö högskola, där Patrik 2008 läser medie- och kommunikationsvetenskap, och Inha University i Incheon, får han chansen att åka ett halvår till Korea. Samtidigt så planerar han att leta rätt på sin biologiska familj. Det här är hans historia.

Gul utanpå av Patrik Johansson kom ut tidigare i år, 2013. Patrik Johansson är utbildad i bl.a. medie- och kommunikationsvetenskap, journalistik och genusvetenskap. För närvarande är han kolumnist i Aftonbladet. Gul utanpå är hans debutbok.

Det är alltid svårt tycker jag att skriva om en ren självbiografisk bok, och att göra det rättvist. Men det här är mina funderingar efter att ha läst boken. Jag var förstås, efter att ha läst om den här boken på bloggar tidigare i år, beredd på det självbiografiska. Dock var jag inte beredd på dispositionen och tonen. Kapitlena/ styckena är relativt korta och liknar i form och upplägg en dagbok.

Jag kan ärligt inte förstå varför detta är klassat som en ungdomsbok, eller bok för ”unga vuxna, 15+”. Det handlar om en 24-åring, inte om en tonåring. Det handlar om frågeställningar som i högsta grad rör både vuxna och ungdomar. Det känns inte som den är riktad mot en ungdomspublik. Därmed inte sagt att ungdomar inte ska läsa boken, tvärtom.

Med tanke på att jag inte är ”förstahandsberörd” av adoptioner så är det här en bok som jag känner att jag lär mig mycket av. Det finns möjlighet till självreflektion när jag läser den – har jag agerat som människorna runt Patrik? har jag omedvetet dömt på yta och inte sett personen? I slutet lär jag mig också mycket fakta om adoptioner i Sverige, och googlar vidare efter att jag läst ut boken. Det finns också flera stycken i boken där adoptionsperspektivet inte är det dominerande, där man kan se en mer generell problematik kring identitet.  Invävt finns en hel del fakta om Sydkorea, om än ur en persons perspektiv, vilket är intressant.

Men ändå så är den här boken inte vad jag förväntat mig. I många stycken så liknar det en dagbok, och det innebär att det stundvis är lika tjatigt som min egen dagbok. Livet som utbytesstudent i Korea hösten 2008 bestod uppenbarligen i hög grad av att dricka en massa alkohol, festa, vara arg, vara sexuellt frustrerad, jaga vegetarisk mat och åka runt med andra utbytesstudenter. Säkert autentiskt men som läsare så blir jag mest irriterad på hur de beter sig.

Författaren beskriver sig själv som en udda person, en person som gör alltför att inte bli övergiven. Tydligen är det ett vanligt drag hos adopterade, procentuellt överrepresenterat. Eftersom jag känner igen det från andra personer så funderar jag på hur man kan veta orsaken till ett sådant personlighetsdrag. Och andra också för den delen. Tankeväckande.

Det är ingen enkel bok att ta till sig, trots de få sidorna och att den egentligen är väldigt lättläst. Först och främst därför att den grundläggande problematiken är komplex. Men också emotionellt. Det som gör mest ont i mig är beskrivningen av mamman (i Sverige). Hennes alkoholism och problem när pappan försvinner återkommer mer än en gång, och det är jobbig läsning då jag hela tiden funderar på hur utelämnande det är av en annan person än författaren själv. Men så har jag också inte lätt för det fenomenet i självbiografier.

Omdöme: Om en ung adopterad mans sökande efter en identitet
Betyg: 3+

Några andra som bloggat om boken är En bok om dagen, Bibliotekskatten, Enligt O, Läsresan, Bläddra bläddra, Boktjuven, Sincerely Johanna och Mina boktips.

Boken finns att köpa på Adlibris, Bokus och Bokia.

Jag lånade mitt exemplar som e-bok på e-lib.