Det är inte bara jag som har gillat Cirkeln och Eld här i familjen. 13-åringen är ännuberattelserengelsfors mer förtjust, hon har läst om böckerna väldigt många gånger. Så när det kompletterande albumet Berättelser från Engelsfors kom ut tidigare i år så hittade det vägen hem till oss väldigt snabbt. Och nästan lika snabbt var vi tre stycken som läste ut det.

Jag tycker albumet har charm, men känner ändå att jag inte riktigt är målgruppen. Kanske jag bara är för gammal? Eller bara ovan vid den här typen av serie, eller grafiska noveller. I alla fall så är det 13-åringen som definitivt uppskattade det mest i familjen. Hon är nog också den enda som kommer att läsa om den.

Jag gillade övergångarna med Mona Månstråle, de har humor och är i överensstämmelse med karaktären. Det är väl annars problemet med illustrationer, de ska stämma med bilden man har skapat i huvudet. Att historierna ger en kompletterande bild till vad som hänt innan och mellan böckerna är ett plus förstås, även om man törstar efter mer. Vad gäller de olika serierna så är mina favoriter tecknade av Kim W Andersson. Därefter de som är tecknade av Lina Niedestam och minst talade de som var tecknade av Karl Johnsson till mig. Men det är ju helt en smaksak. Skickligt är att trots deras olika tecknarstilar så lyckas de hålla karaktärerna relativt lika mellan serierna.