Året är 1974. 13-åriga Petra bor med sin stränga, vackra tyska mor, och sin mörka,jagtrorjagalskardig tystlåtna walesiska far i en liten by i Wales. Tillsammans med sin bästa vän Sharon och resten av tjejgänget så ägnar hon det mesta av sin vakna tid till att dyrka den största idolen av dem alla, David Cassidy. Deras bibel är The Essential David Cassidy Magazine där David själv skriver, och man får veta precis alla sanningar om honom. Vad flickorna inte vet är att tidningen produceras i ett litet kontor i London, och den egentliga skribenten inte är David utan Bill Finn, med en fin universitetsexamen som varit tvungen att ta jobbet. Kulmen i idoldyrkan blir den stora konserten i White City.
År 1998 så återkommer Petra till Wales när hennes mamma dör. I sitt gamla hus hittar hon något som förändrar hennes liv och kastar både henne och Bill tillbaka till 70-talet.

Jag tror jag älskar dig av Allison Pearson kom ut på svenska 2011. I orginal heter den I Think I Love You och kom ut 2010. Det är Allison Pearsons andra roman, hon debuterade 2002 med I Don’t Know How She Does It som filmatiserats med Sarah Jessica Parker i huvudrollen. På svenska heter den 28 timmar på ett dygn. Allison Pearson är en walesisk författare och journalist.

Jag tror jag älskar dig var april månads val i min Makeutmaning. Det här är en riktig feelgoodbok som cirklar kring idoldyrkan, om att idealisera den man älskar och om det komplicerade i vänskap.

Första delen av boken utspelas 1974 och det är idoldyrkan som står i fokus. Idoldyrkan av David Cassidy. Jag är några år yngre än författaren och David Cassidy ”missade” jag, men mina allra första stora idol var hans yngre halvbror, Shaun Cassidy (vars största hit var en cover på Da Do Ron Ron), så redan där börjar igenkänningsfaktorn och jag visste också vem David var. Mitt flickrum var tapetserat med idolbilder, främst av skådespelaren Bruce Boxleitner som spelade Luke i Macahan. Den enda gången jag skolkade från skolan, var när Duane Loken som spelade Vargtass i samma serie, kom till Uppsala. Jag tillhörde inte de som skrek obenhäskat eller sprang på konserter men jag slukade allt som stod i tidningarna, t.ex. idoltidningarna (Poster, Okej). Så förstår jag Petra och hennes vänner? You bet!

Jag gillar hur författaren låter samma drag hos Petra som gör att hon blir så besatt av David, behovet av att idolisera, behovet av att sätta någon på pidestal, finnas kvar i henne när hon såsmåningom  fastnar för sin man. För egentligen gör hon precis samma sak då, förälskar sig i en bild av den ideale mannen. En bild som hon har svårt att göra sig av med.

Författaren har träffat mitt i prick i beskrivningen av relationen i ett tjejgäng. Visst har jag haft en Gillian, en Petra, en Sharon i min närhet.  Balansen, rädslan att inte veta om man ska vara den utstötta nästa gång, åh vad jag känner igen den. Klumpen i magen. Och så i andra delen av boken: Oron för att dottern ska hamna i samma fälla i tjejgänget, för att inse att hon inte bär på samma ångest som sin mamma.

Nördigt så känner jag igen mig i väldigt många saker. När jag läser högt (sid 293): ”1972 hade Bill känt för blandband på samma sätt som andra kände för National Gallery” så skrattar både jag och maken högt. Blandband är en del av vår gemensamma historia. Det säger nog en hel del om vår ålder!

Som ni förstår så är det väldigt mycket igenkänningsfaktorn som gör att jag gillar den här boken. Ytterligare ett skäl är att boken är en feelgoodbok. Jag mår bra och känner mig tillfreds när jag läst den och den känslan ska inte underskattas.

Finns det några nackdelar då? Jo då. Ibland blir boken lite tjatig, saker upprepas och i viss mån ältas. Den hade mått bra av en del strykningar helt enkelt, då hade den blivit ännu skarpare. I synnerhet den andra delen är för utförlig, och i vissa stycken tappar jag koncentrationen.

Några andra som bloggat om boken är Bokhora, hyllan, Böckerx3, En bokcirkel för alla, Marias bokliv, Lyrans noblesser, Breakfast bookclub, Boktyckaren, Bokparet, Bokomaten och Malin Johansson.

Boken kan köpas Bokus, Adlibris och Bokia.

Omdöme: Charmig feelgood om idoldyrkan, förhoppningar och vänskap.
Betyg: 4