Året är 1990. Journalisten Terry Hewitt hittas naken i ett dike, mördat med ett skottthe-last-breath genom huvudet. Det visar sig att han satt upp sin f.d. flickvän journalisten Paddy Mehan som sin närmast anhöriga, trots att de inte haft kontakt på länge. Paddy, som äntligen har flyttat till lägenhet som hon delar med sin son och sin vän Dub, blir skakad av beskedet. Paddy får ärva Terrys tillhörigheter, bl.a. hans anteckningsböcker och t.o.m. ett hus. Hon går igenom materialet och blir övertygad om att hon är något på spåren som kan leda till mördaren. Problemet är att någon annan också tror att hon vet för mycket.

The last breath av Denise Mina kom ut 2007 och är den tredje boken i serien om Paddy Mehan. Den första, The field of blood, kom ut 2005. Denise Mina är en brittisk författare från Glasgow som skrivit flera böcker (i olika serier) och pjäser.

Min första bekantskap med Denise Mina var en bok, Resolution, som jag fick i present för många år sedan. Jag började läsa, men gjorde sedan något jag ytterst sällan gör. Jag gav upp. Men på rekommendation så gav jag Denise Mina en andra chans genom serien om Paddy Mehan. De två första böckerna tyckte jag var helt ok, fast inte mina favoritböcker. Den tredje blev därför en hyllvärmare, som jag nu satte upp i utmaningen Hyllvärmare 2013.

Tyvärr så får jag nu säga att Denise Mina inte är något för mig. För helt ärligt, så tycker jag den här boken är tråkig. Väldigt tråkig.

Miljön sägs vara en av Denise Minas styrkor. I boken framgår det med all önskad tydlighet att Glasgow är en grå, industritung arbetarstad där de flesta är arbetslösa eller på andra sätt har det jobbigt. Kanske det är en styrka, men tyvärr så ger det också en tung känsla till boken.

Det är en väldigt stor fixering vid vikt. Paddy är överviktig. Det får vi inte veta en gång utan tusen gånger. För samtidigt som Paddy sägs vara nöjd med att äta gott och ha fattat beslutet att inte banta, utan njuta av livets goda, så återkommer hon ständigt till vilket intryck hennes vikt gör på andra människor. Även personer runt omkring Paddy beskrivs med kommentarer kring deras vikt och utseende, och de flesta beskrivs som överviktiga, bleka och oattraktiva.

De politiska implikationerna av brottet är oklara, kanske beroende på att jag inte är insatt i hela problematiken, men det ska man inte heller behöva vara som läsare av en deckare. Lösningen av mysteriet väcker inte mitt intresse. Jag blir mest förvirrad och förstår egentligen inte skälen till mordet.

Det finns några få saker jag gillar med boken/serien. En sak är att den är lättläst. En annan sak är att böckerna utspelar sig med ganska långt tidsspann emellan vilket gör dels att karaktärerna får tid att utvecklas, och dels att det känns mer trovärdigt. Å andra sidan så får det mig att gång på gång undra vad jag glömt sen jag läste förra boken. Paddy i förhållande till sin son och sina släktingar har sina poänger men får inte så stort utrymme. En detalj som jag gillar är beskrivningen av hur Paddy får andra (i synnerhet män) att lyssna genom att använda sin mammaröst. Det är en av de få gångerna jag ler.

Om den svenska översättningen har Monika bloggat.

Boken finns att köpa på Adlibris, Bokus och Bokia.

Omdöme: Ganska tråkigt om ondska och politik i det gråa Glasgow
Betyg: 2