En smakebit på søndag – Jag tror jag älskar dig

Veckorna svischar förbi, och jag önskar det fanns mer tid att njuta av helgerna, och ladda batterierna för veckan. Idag står det simning på schemat och sen ska vi ut i den vilda djungeln av skoaffärer och försöka hitta vårskor åt barnen som växer som ogräs. För nu är det ju faktiskt vår, om än lite kyligt i luften fortfarande här uppe i mitten på Sverige.

På bloggen innebär söndag att jag hakar på En smakebit på søndag som bloggen Flukten fra virkeligheten arrangerar. Veckans inlägg finns här.

Den här veckan bjuder jag på en smakbit från den bok som är april månads bidrag till Makeutmaningen. Den heter Jag tror jag älskar dig, författaren är Allison Pearson och på svenska kom den ut 2011. Hennes första bok, I don’t know how she does it (28 timmar på ett dygn), blev en film med Sarah Jessica Parker i huvudrollen.

Men till den här boken. Den börjar med att vi får möta Petra, 13 år, som bor i en småstad i Wales. Det allra viktigaste i hennes liv är hennes kärlek till idolen David Cassidy, allt cirklar kring honom. Vad hon inte vet är att breven som David Cassidy sägs skriva till fansen egentligen skrivs av en journalist Bill Finn.
När Petras mor går bort två decennier senare så åker Petra hem till Wales och gör en upptäckt som kommer att förändra hennes liv.

Smakbiten är från sid 25 och handlar om när Petra och hennes väninna Sharon läser i fantidningen The essential David Cassidy magazine om David Cassidys gallstensoperation.

Ett par andra fans skrev till David och frågade om de kunde få varsin gallsten som souvenir. Sharon och jag låtsades vara chockade och äcklade av gallstenshistorien. Achafi! Men i hemlighet kunde vi inte ha varit mer förtjusta. Vilken jäkla fräckhet! Herregud, hade de ingen hyfs? Det var dålig smak och inte alls ladylike. David ville, vilket alla riktiga fans visste, att flickor skulle uppföra sig feminint. Vi skakade på huvudena och korsade upprört armarna, som vi sett våra mammor göra, och vilade dem på den osynliga hyllan där våra bröst snart skulle vara. Att fråga om Davids gallstenar!
Att känna sig överlägsen sina rivaler var ett av de ljuvaste glädjeämnena med att vara fan, och kanske med att vara kvinna i allmänhet.