En vacker dag i september 2004 samlas familjen Aronsson vid Tuna kyrka utanför vattnetimarsMatfors för att begrava Inga, maka, mamma och mormor. Där är Edvin som ska klara sig utan den starka kvinna han varit gift med i nästan 48 år. Där är de tre döttrarna med sina respektive. Det är den äldsta Eva, hon som fått ta stötarna och bröt sig loss. Nu bor hon med sin partner Sónia och sonen Fredrik i Stockholm. Det är mellandottern Agneta, som alltid varit medlaren i familjen, jämkat och gått emellan. Hon bor i föräldrarnas gamla hus med sin man Jerker, och har dottern Jonna och sonen Bo. Så är det yngsta dottern Maja, hon som var traktens skönhet, och som för länge sedan gifte sig med Timrås lagkapten Raimo och fick två barn. De som skulle utomlands men fortfarande bor kvar. Alla försöker de förstå att Inga är borta. Edvin och döttrarna har alla sina demoner att kämpa med, liksom de andra i familjen. Under året som följer så kommer deras liv att ändras, både i stort och i smått, liksom deras relationer till varandra.

Vattnet i mars av Mikael Fant har recensiondatum idag, 13 mars 2013. Mikael Fant är en svensk författare som debuterade 2008 med Grundläggande genetik som han fick Stora läsarpriset i kategorin Årets debutant för. Vattnet i mars är hans andra roman. Han har även arbetat som redaktör och översättare.

Den här boken fick jag låna av Monica på Bokia i Sundsvall som fått den som läsexemplar. Jag kände inte till författaren sen tidigare eller hans tidigare bok. Med den starka lokala anknytningen så verkade den klart intressant att läsa.

Den här boken är både annorlunda, egensinnig och alls inte lätt att beskriva i något som liknar en recension. Lite som ”Short cuts” och lite som Fyra par skor fast det rör sig om en (utökad) familj. Språket är ibland mycket rakt på sak, och ibland väldigt ordrikt. Stundvis tycker jag att tankarna som orden ska framkalla drunknar bland alla orden. Men så plötsligt så träffar orden mitt i prick. Det är ojämnt.

Boken är uppdelad i stycken kopplad till några av alla personerna i familjen. De utspelar sig i kronologisk ordning (det är alltså inte olika personers syn på samma händelser). Det börjar med Edvin, den nyblivna änkemannen. Det är otroligt starkt skrivet, och jag fastnar i boken. Vackert, sorgligt och starkt. Därpå följer Agnetas historia, och jo, den är bra. Men sen kommer ett antal stycken som inte alls intresserar mig. Raimos och Majas stycken och deras historia är solkig och underlig, den känns inslängd för att få lite ”action” i det hela. Men så tar sig boken på slutet, Evas historia knyter ihop det hela, och är stark den också, liksom den slutliga där Edvin igen får ta huvudrollen.

Mycket i boken berör genus, könsroller och olika typer av sexuella relationer. I någon mån handlar allt om det, antingen väldigt tydligt eller underförstått. Det är som om alla typer av relationer ska behandlas och där någonstans så blir det för mycket. Jag är mer intresserad av det som rör sig under ytan i boken, det allmänmänskliga.

För mig blir det lokala en styrka i boken. Hur många sommardagar har vi inte åkt till Öhns camping för att bada, och då passerat Tuna Kyrka som ligger där i solskenet ovan den vackra Marmen. Hur många gånger har jag inte passerat Nedansjö på väg till Östersund. Och hur många gånger har vi inte åkt på E4an mellan Ö-vik och Gävle, i regn och rusk. Det gör historien levande och det känns som om Edvin, Agneta och Eva kunde vara personer jag känner. Jag blir också nyfiken på vilken anknytning författaren har till regionen.

I viss mån känns boken ofärdig och ojämn, som om den hade behövt slipas ytterligare, och en del hade kunnat strykas. Men samtidigt innehåller den såpass många guldkorn, och en i grunden intressant och bra historia att totalintrycket ändå blir positivt.

Boken finns att köpa på Adlibris, Bokus och Bokia.

Omdöme: Egensinnigt om hur en alldeles ovanlig vanlig familj i Medelpad förändras under ett år.
Betyg: 4-