Julia får i uppdrag att restaurera en målning som ska säljas. Det är en värdefull flanderspanelmålning av konstnären Pieter van Huys målad 1471. Den föreställer två män som spelar schack. I bakgunden sitter en svartklädd kvinna som läser en bok. Innan hon ska påbörja restaurationen så har Julia låtit ta röntgenbilder av målningen. När de kommer så visar det sig att under målningen finns en inskription. Den lyder ”Vem dödade riddaren?”. Vad betyder frågan? Har det med personerna på bilden att göra, var en av dem riddare? Har det med schackspelet att göra? Julia börjar tillsammans med sin mentor César och sin vän konsthandlaren Menchu att undersöka saken. Till sin hjälp tar de också schackspelaren Muñoz. Att lista ut gåtan verkar farligare än de förstått, för någon tar schackpartiet på blodigt allvar.

The Flanders Panel av Arturo Pérez-Reverte som i original heter La Tabla de Flandes kom ut 1990. Den finns översatt till svenska under titeln Vem dödade riddaren?. Den filmatiserades 1994 med bl.a. Kate Beckinsale med titeln Uncovered. Arturo Pérez-Reverte är en spansk författare och journalist som även skrivit Dumasklubben (filmatiserad som The Ninth Gate).

Den här boken är en del av min Makeutmaning och alltså mitt val i februari. Jag trodde faktiskt att jag kanske hade läst boken tidigare men insåg rätt snart att så inte var fallet.

The Flanders Panel är svår att stoppa in i ett fack. Å ena sidan så framställs den som en spänningsroman, med ett mysterium, en ond person som ska avslöjas, en gåta som ska lösas. Å andra sidan så ska den tjäna som någon form av historisk bildning och läsaren får sig både konsthistoria och schackregler till livs. Det i sig behöver inte vara något problem, men för mig blir det svårt att få ihop. Kanske för att jag främst förväntar mig spänningsdelen?

Språket är vackert, stundvis poetiskt, men meningarna är i vissa stycken ofta komplicerat uppbyggda, sådana som kräver lite eftertanke. Men det gäller inte hela boken. I mitt tycke består The Flanders Panel av tre olika komponenter. Dels är det Julias filosofiska betraktelser kring tavlan och dess djupare mening, som ibland nästan blir som drömsekvenser. Där används också det vackra språket. Sen finns det partier som är redogörelser för schackdrag med diverse tolkningar. Och till sist är det de delar som rör själva mysteriet i nutid.

Eftersom jag förväntar mig ett mysterium så är det också de delarna som tilltalar mig mest. Schackpartierna förstår jag inte (men det behövs inte heller inser jag när jag såsmåningom börjar skumma igenom dem) och de filosofiska styckena blir jag lätt frustrerad över.

Det som kanske stör mig mest under läsningen är personteckningen, i synnerhet av kvinnorna. De beskrivs rätt igenom utifrån de fysiska attributen. Julia är en ung förbluffande vacker kvinna (som i och för sig också är den duktig yrkeskvinna, men det tas inte alls upp lika ofta) som inte är medveten om effekten hennes skönhet har på alla män. Hennes väninna som är äldre tecknas som en patetisk medelålders kvinna som inte förstår att hon skämmer ut sig genom att gå i korta kjolar och utmanande kläder. Jag vet inte hur många gånger detta upprepas. Läsaren får i och för sig veta rätt mycket om hur männen klär sig och vilka fysiska attribut de har, och i viss mån är det minst lika schablonmässigt gjort.

Många av mina synpunkter kommer nog av att jag hade väldigt stora förväntningar på den här boken som inte uppfylldes. Samt att jag kanske helt enkelt inte var på humör för den? Boken har ändå klara kvaliteter, som ett tilltalande språk på helheten och ett relativt intressant mysterium (även om upplösningen delvis blir väldigt konstig, och känns ”out-of-date” trots att boken inte är så gammal). Vill ni få en smakbit på det speciella och vackra språket så kan ni läsa här.

Boken finns att köpa på Bokus, Adlibris och Bokia.

Omdöme: Vackert skriven spanskt schackmysterium med stereotypa personbeskrivningar.
Betyg: 3