En mycket omskriven bok på bloggar förra året var Marlene van Niekerks Agaat. Den handlar om relationen mellan Milla och Agaat, men den handlar främst om Sydafrika och apartheid. Milla de Wet ligger 1996 på sin dödsbädd, förlamad i ALS, och sköts i hemmet av sin tjänsteflicka Agaat. De har en lång och komplicerad relation, ett ömsesidigt beroende som de egentligen inte vill erkänna. Vi får ta del av Millas tankar och hennes dagboksanteckningar från långt tidigare, om Agaat, om Millas man Jak och hennes son Jakkie. Och relationen mellan Agaat och Jackie. Mer om innehållet kan ni läsa här.
Efter att ha läst om boken så blev jag mycket nyfiken och satte upp den på min lista över böcker jag ville läsa. När den kom med i vår Bokcirkel på jobbet så blev jag riktigt glad och så fort jag hittade den i hyllan så tog jag den.
Boken är skriven ur Millas perspektiv, men varje kapitel är uppdelat i fyra ”berättarröster”. Det är Milla i slutet av sitt liv, när hon ligger förlamad i ALS. Det är berättelsen om Milla och Aagat berättad i tredje person. Det är Millas dagboksanteckningar, med början på 50-talet. Och så är det en fjärde, som jag tror är Milla när hon får diagnosen. De är skrivna på mycket olika sätt språkligt.
Boken är väldigt ordrik, med många liknelser, och många ord som står för sig själv. Det är stundvis drömskt, stundvis mycket konkret om lantbruk. Det är en salig blandning. Det skulle kunna passa mig. Men det gör det inte. Jag kommer helt enkelt inte in i boken. Associationerna fungerar inte för mig, de skapar inte bilder, de blir bara ord på ord. Jag trampar runt i ord på ord. Lantbruksdelarna tråkar ut mig. De kursiverade styckena förstår jag inte alls.
Historien om Milla och Aagat intresserar, och blir i sig en berättelse om apartheid av en sort jag inte läst tidigare. För mig framgår den bäst i styckena som är skrivna i tredje person. Men det räcker inte.
Så jag läste och läste. Vissa stycken så drogs jag in i deras historia, men långa bitar märkte jag att jag slarvläste, och läste okoncentrerat, för det blev bara ord. Efter fem dagars läsning och 368 sidor så insåg jag att jag bara hunnit drygt halvvägs och gav upp. Det här var inte min typ av bok. Tyvärr. Och ännu mer frustrerande är att jag inte förstår varför. ”Alla” verkar ju tycka den är bra? Inser också att jag verkligen hatar att ge upp böcker. Men jag orkade inte kämpa längre.
Andra som läst och tyckt om boken är Lyrans Noblesser, Bokmania, och dagarna går, Sagas bibliotek och Fabulerat.
Jag har inte läst den, men har mest hört positivt. Vad synd att du inte gillade boken när du läst så många sidor, men så blir det ibland. Hoppas nästa bok du väljer blir till belåtenhet.
GillaGilla
Jag har börjat på den två gånger men gett upp båda gångerna och det långt för 368 sidor … snarare efter 50 sidor … Jag tilltalades inte alls av boken.
GillaGilla
Alla böcker är inte för alla. Så är det bara. Jag läste den under några veckor (vilket är länge för mig, vanligen läser jag en roman på en eller två dagar) just av den anledningen att den krävde så mycket av mig. Kanske får du lust att läsa klart en annan gång 🙂
GillaGilla
Jag har verkligen kämpat med den och håller med Lotten, den är ojämn och svår att komma in i. Har jag gett upp? Jag har den i fritidshuset och då och då tar jag upp den igen. Men det finns så mycket bra att läsa, ibland får man väl ge upp.
GillaGilla
[…] Agaat av Marlene van Niekerk tillhör den här gruppen av böcker som hyllats på bloggar, och jag […]
GillaGilla
Vad skönt att läsa att andra också fastnar i den. På adlibris och DN.se har alla gett den 5/5. Jag är på s 298 och har sedan s 10 hoppats att det snart skulle vända. Den tilltalar mig heller inte.
GillaGilla
[…] Hela mitt inlägg hittar du här. […]
GillaGilla
[…] 10. Agaat av Marlene van Niekerk. Om mina förväntningar och min upplevelse skrev jag det här inlägget. […]
GillaGilla
Håller med. Det är en jobbig och krävande bok. Det tog ett tag innan jag blev klar med den, men jag gillade den när jag äntligen hade läst alla 700 sidorna.
GillaGilla
[…] Läs mer: Bokus, Adlibris, SvD, Lottens bokblogg […]
GillaGilla
[…] Be a Woman. Juli 2013. Haruki Murakami – Sputnikälskling. Mars 2013. Marlene van Niekerk – Aagat. Januari 2013. Louise Penny – Still Life. April 2013. Tore Renberg – Charlotte Isabel […]
GillaGilla
[…] 1. Agaat av Marlene van Niekerk. Hyllad av kritiker och på en hel del bloggar. När jag hade läst 368 sidor och insåg att jag bara kommit halvvägs så gav jag upp och skrev det här inlägget. […]
GillaGilla
[…] Be a Woman. Juli 2013. Haruki Murakami – Sputnikälskling. Mars 2013. Marlene van Niekerk – Aagat. Januari 2013. Louise Penny – Still Life. April 2013. Tore Renberg – Charlotte Isabel […]
GillaGilla
[…] Den kom redan i januari när jag försökte mig på den hyllade Agaat av Marlene van Niekerk. Det tog mig 368 sidor innan jag gav upp, och då hade jag bara hunnit […]
GillaGilla
[…] kritiker i tidningar och på en del bokbloggar. Jag trodde verkligen att jag skulle gilla den men efter 368 sidor gav jag upp. Då hade jag kommit halvvägs. Boken är Agaat av Marlene van […]
GillaGilla
[…] Aagat av Marlene van Niekerk. Det var inte bara språket som gjorde att jag gav upp den här efter 368 sidor. Det var också att jag bara hunnit halvvägs. […]
GillaGilla
[…] Ja, den här var ju en av de enklaste i den här serien. När jag för några år sedan läste hyllningarna av Marlene van Niekerks Agaat så blev jag väldigt lockad. Så jag lånade den. Och läste, försökte verkligen läsa. Efter 368 sidor hade jag kommit halvvägs och då gav jag faktiskt upp! Mer kan ni läsa här. […]
GillaGilla
[…] You DNFed?Den hyllade och omskrivna boken Agaat av Marlene van […]
GillaGilla
[…] book you have DNF’d?Det finns några under årens lopp. En som jag brukar ta upp här är Agaat av Marlene van Niekerk. Jag läste faktiskt 368 sidor. Men då var jag bara […]
GillaGilla