Stockholm. Sent 80-tal. Benjamin och Rasmus har träffats hemma hos Paul. De blir käratorkaaldrigsjukdomen och flyttar ihop. Men att berätta för sina föräldrar visar sig inte vara helt lätt. Kanske föräldrarna inte kommer att förstå? Som tur var har de ju den andra familjen, gänget. Det är ”fjollan” Paul, navet i deras grupp, som alltid välkomnar alla. Det är Reine, som vuxit upp med sin mamma och styvfar på en ö i karga Bohuslän. Det är Lars-Åke och Seppo, som är ett par. Och så är det Bengt, den unga skådespelaren, som gör succé under sin teaterutbildning och spås en fantastisk framtid. Men mitt ibland dem finns också det onämnbara. Sjukdomen.

Torka aldrig tårar utan handskar 2. Sjukdomen av Jonas Gardell är andra delen i trilogin Torka aldrig tårar utan handskar, och den har recensionsdatum idag, 28 januari 2013. Den första delen Torka aldrig tårar utan handskar 1. Kärleken kom ut 2012 och den tredje delen Torka aldrig tårar utan handskar 3. Döden kommer hösten 2013. Den har blivit mycket hyllad och omskriven, och är redan filmatiserad. Den är baserad på det som hände författaren och hans vänner under 80-talet. Jonas Gardell är svensk författare, komiker och dramatiker.

Jag läste del 1 förra året och tyckte mycket om den, så givetvis såg jag fram mot del 2. Med viss oro, det är aldrig enkelt att se fram mot en bok, då det skapar förväntningar.

Torka aldrig tårar utan handskar 2. Sjukdomen är en hjärtslitande berättelse om vänskap och kärlek, men det är också vår egen svenska samtidshistoria. Boken är både finstämd och bestämd. Historien mellan Rasmus och Benjamin fortsätter att beröra, men ännu mer tycker jag om beskrivningen av den starka vänskapen mellan dem och deras vänner. En vänskap som utsätts för hårda prov, för trots att de är nära vänner så vill de som blir sjuka inte avslöja det. Ännu jobbigare är det för deras föräldrar att hantera det hela. Först måste de acceptera sina barns homosexualitet, och sedan måste de förstå att deras barn ska dö. Det sistnämnda är något som ingen förälder borde behöva uppleva. Faktum är att föräldrarnas reaktioner är så realistiska att det gör ont i mig.

Liksom i del 1 så blandas fakta med fiktion. Faktastyckena ger mig rysningar. Igen slås jag av att jag var där men ändå inte där. Hur kan man komma ihåg utan att komma ihåg? Hur kan man ha levt i Sverige just då utan att se och utan att förstå? Vad är det som sker just nu som vi inte ser och inte förstår? Jag var i samma ålder som Benjamin och Rasmus, men ändå levde jag i en helt annan värld.

Den enda svagheten i boken är för mig att det stundvis blir lite väl mycket utläggningar om kristendomen. Det blir för detaljerat på ett sätt som för mig inte för historien framåt, det blir mer som en av Gardells monologer, och där tappar jag fokus.

Det här är en bok som man borde läsa långsamt och tänka efter. Men det blir ändå sträckläsning. Trilogin borde vara obligatorisk läsning för både ungdomar i skolan och för oss vuxna som var där när det hände. Troligt är att detta blir en svensk klassiker. Men först ser vi fram mot del 3.

Andra som bloggat om boken är: Romeo and Juliet, Books on my mind, Bokbrus och Jenniesboklista. Idag, på recensionsdatum, lär det dyka upp ännu fler!

Boken är ett recensionsexemplar från Norstedts. Tack för det!
Den går t.ex. att köpa på Bokia, Adlibris och Bokus.

Omdöme: Känslomässigt starkt och lärorikt om aids intåg i Sverige – en berättelse om de som verkligen upplevde det.
Betyg: 4+