Bones are forever av Kathy Reichs

En ung kvinna kommer in till akuten på ett sjukhus i Quebec med blödningar. Läkarna drar slutsatsen att hon nyligen fött barn, men innan de hinner följa upp det så försvinner hon. Polisen tar sig in i lägenheten som hon uppgivit som adress. I badrummet hittar de en nyfödd baby, död. Rättsantropologen Temperance Brennan kallas till platsen för att göra undersökningen. I genomsökningen av lägenheten hittas liken av två ytterligare bebisar. Tempe och hennes kollegor drar snart slutsatsen att de tre barnen inte dött en naturlig död och jakten på den unga modern påbörjas. Det visar sig att hon är anmäld som försvunnen i Edmonton. Tillsammans med poliserna Ollie Hasty från Edmonton och Andrew Ryan från Quebec reser Tempe för att leta efter den unga kvinnan. Spåren leder till Yellowknife, i norra Kanada, en liten håla känd för sina diamantfynd. Hemligheter avslöjas och Tempe utsätts för fara.

Bones are forever är Kathy Reichs femtonde bok i serien om Temperance Brennan. Den första boken i serien, Déjà dead, kom ut 1997. Kathy Reichs är också manusförfattare till TV-serien Bones. Hon är antropolog och delar sin tid mellan Quebec i Kanada och Charlotte i USA. Hennes böcker bygger löst på fall hon stött på i sitt arbete som antropolog.

När jag läste Kathy Reichs förra bok, Flash and bones, så skrev jag att hon hade hittat tillbaka till sin stil, och att hon levererade. Även Bones are forever innehåller alla de klassiska delarna i en Tempe-bok. Språket är extremt korthugget, även när det handlar om stora känslor. När Tempe funderar över möjligheter vad som hänt så är det skrivet på ett speciellt sätt, med en rad frågor. Dialogen är korthuggen, en del meningar är bara ett ord. Överhuvudtaget är det en speciell språklig stil.

Den är också typisk i sin uppbyggnad. Undersökning på plats av Tempe. Ryan som polis. Ryan verkar avigt inställd, Tempe blir frustrerad och ägnar sig åt jobbet. Tempe dras in i historien, och får hänga med och agerar som polis. Flera lik dyker upp, mera jobb. Tempe hittar ledtrådar men förstår för sent att boven också insett att hon är lösningen på spåret. Och sen … ja, ni fattar. Det är som vanligt mycket och detaljerat om Tempes undersökningar. Jag har lite svårt att komma in i boken, i synnerhet som det aldrig är enkelt att läsa om döda barn. Det blir jobbigt.

På något sätt gillar jag det språkliga, och jag gillar strukturen i böckerna. Kathy Reichs har oerhört mycket fakta i sina böcker, och här är det nya fakta trots att det är den fjortonde boken. Hon lyckas fascinerande nog göra det på ett trovärdigt sätt, i den här boken lär sig Tempe nya saker genom att leta fakta på nätet och i böcker om diamanter och diamantgruvor.

Men ändå. Detta är den fjortonde boken, och lite för mycket är samma. Storyn känns i vissa delar ”bekant” eftersom den följer samma mönster som tidigare. Tempe står stilla i sin utveckling, hon oroar sig för samma saker som i de första böckerna, hon gör samma typ av misstag. Och hennes förhållande till Ryan… tja, same old same old… det kunde vara från vilken bok som helst. Så egentligen är boken nog lika bra som många andra Reichs, men för mig blev det inte samma njutning som det brukar. Kanske jag kommit till vägs ände i den här serien? Eller inte…

Omdöme: Korthuggen om rättsantropologen Tempe i jakt på sanningen i en karg och kall del av Kanada.
Betyg: 3+