Juha Lindström är 12 år och går i sjätte klass. Hemma finns hans mamma enkomikersuppvaxtRitva, hans pappa Bengt och lillasyster Marianne. I skolan finns grannen Jenny som har äldre föräldrar och klär sig underligt. Varken hon eller Juha är riktigt med i klassen, men ännu mer utanför är Thomas med den tyska mamman som inte beter sig som föräldrar ska. Juha försöker kompensera sitt utanförskap med att hela tiden skämta och vara klassens clown. Mest vill han imponera på innegänget som domineras av mobbarna Stefan och Lennart. Ibland får han vara med men inte utan villkor. Ibland får han inte vara med och då är han med Jenny, och ibland t.o.m. Thomas, som han skäms för.

En komikers uppväxt av Jonas Gardell kom ut 1992. Uppföljarna om Juha, Jenny och de andra är Ett ufo gör entré (2001) och Jenny (2006).  Jonas Gardell är författare, komiker och dramatiker. Han växte upp i Enebyberg som är förebilden till Sävbyholm där En komikers uppväxt utspelar sig.

En komikers uppväxt får väl vid det här laget sägas vara något av en modern svensk klassiker. På Wikipedia beskrivs den som ”ett skillingtryck av 1970-talets Sverige” och det tycker jag är en bra beskrivning.

För mig träffar den här boken mitt i prick. Jag är bara fyra år yngre än Jonas Gardell och jag är lika nära bokens Juha och hans klasskamrater i ålder. Därför slår den här an på alla strängar vad gäller stämningen. Det är musiken, filmerna, betyg i sjätte klass, alla små tidsfenomen in i minsta detalj. Allting stämmer.

Tyvärr så tas jag då också tillbaka till skolan och helt andra typer av stämningar. För även där känner jag igen mig. Även i min skola/klass fanns det en Juha, en Jenny och naturligtvis en Stefan och en Lennart. Det gör boken bra, men man börjar också fundera över vilken roll man själv tog i det spel som försigick mellan mobbarna och de mobbade. Ställde man upp på det sätt man borde?

Språket är mycket enkelt, och det är med små medel Jonas Gardell lyckas måla upp stämningar. Det tycker jag är skickligt. Kapitlen är korta, t.o.m. väldigt korta. Återigen lyckas han skilda utanförskapet och jag funderar ofta över hur mycket som är taget direkt från hans egen uppväxt. Boken lämanr mig, på gott och ont, med en obehagskänsla. Något som förmodligen är medvetet från författarens sida.

Ett urval andra som bloggat om boken: Bokdivisionen, Lyrans noblesser, C R M Nilsson, Bokföring enligt Monika, Du är vad du läser och Flygarens bokblogg

Omdöme: En viktigt berättelse från 70-talets Sverige om mobbning och dess konsekvenser.
Betyg: 4

Annonser