ensmakebitDå var det söndag igen, slutet på en heltokig vecka. Har knaprat ihop 15 timmars övertid på jobbet, och på fredagen var jag helt slut så jag la mig tidigt och sov 11 timmar! Idag står julklappshandling på schemat, får se hur det går.

Men först är det dags för En smakebit på søndag. Det är den norska bloggen Flukten fra virkeligheten som håller i det och veckans inlägg kan ni hitta här.

Det har inte blivit så mycket läst den här veckan av skönlitteratur men jag har precis börjat läsa en ny bok. Det är Jeanette Wintersons självbiografiska Varför vara lycklig när du kan vara normal?. Jag har inte läst någon bok av Winterson tidigare, och det kan ju tyckas underligt när man börjar med en biografi. Men jag blev nyfiken på henne när hon var med i det svenska TV-programmet Babel tidigare i höstas och så har jag läst mycket positivt om boken på diverse bokbloggar.

Jeanette Winterson adopterades som ganska liten av ett religiöst par. Boken handlar framförallt om Jeanettes relation till sin mamma, som var en dominerande person med starka åsikter. Själva titeln är hämtad från hennes reaktion på att Jeanette älskar kvinnor.

Jag har inte hunnit så långt men det finns definitivt många avsnitt att ta med i en smakbit. Jag har valt ett stycke från sid 42varforvaralycklig

Så när folk säger att poesi är en lyx, eller ett val, eller något för den bildade medelklassen, eller att den inte borde läsas i skolan eftersom den är irrelevant, eller någon annan av de konstiga och idiotiska saker som sägs om poesin och dess plats i våra liv, misstänker jag att människor som framför dessa åsikter haft det ganska lätt i livet. Ett svårt liv kräver ett svårt språk – och det är det som poesin ger oss. Det är det som litteraturen ger oss – ett språk som är kraftfullt nog för att säga som det är.
Det är inte ett gömställe. Det är ett hittställe.