Nick Dunne vaknar tidigt på morgonen och hör sin fru Amy stöka runt i köket. Det är deras femåriga bröllopsdag och han är säker på att Amy har både höga förväntningar och noga uträknade planer för dagen. Vid lunch anländer han helt ur gängor till puben som han äger med sin syster Go. En granne ringer och säger att något är galet och han åker hem. Hemma finns det tecken på att någonting har hänt Amy, hon är spårlöst försvunnen.

Nick larmar polisen och detektiverna Rhonda Boney och Jim Gilpin anländer. De tycker brottsplatsen ser arrangerad ut och ganska snart inser Nick att de misstänker honom för att ha något med Amys försvinnande att göra. De hittar konstiga sökningar i webbläsaren på hans dator, som han förnekar han har gjort. En granne säger att hon är Amys bästa vän och att Amy varit rädd för Nick. Han förnekar det. Allt blir konstigare och konstigare och Nick förstår ingenting. Vad har hänt med Amy?

Gone Girl är Gillian Flynns tredje bok, från 2012. Gillian Flynn är en amerikansk journalist som under många år skrev filmrecensioner, innan hon började skriva böcker. Hennes första bok, Sharp Objects från 2006 och den andra, Dark Places, från 2009, har båda vunnit diverse priser och fått goda recensioner. De två första har getts ut på svenska av Modernista.

Gillian Flynn är en författare jag läst mycket om på flera bokbloggar i positiva ordalag så när jag såg Gone Girl i bokhandeln kunde jag inte motstå att spontanköpa den. Jag hade rätt höga förväntningar på den.

Det är en bra thriller, en god historia, och Flynn berättar den skickligt med alla förvecklingar. Men de första 270 sidorna är på tok för sega. Boken känns väldigt detaljerad, och t.o.m. tungläst. Det tar en evig tid. Jag förstår att historien ska vända såsmåningom, men ändå känns inte vändningen så överraskande. Jag får känslan av att jag läst något liknande tidigare. Mot slutet blir boken bättre. Den blir lättare att läsa, språket ändras också i och med vändningen.

Själva historien då? Jo, den är OK. Som det kan vara i en bok med förvecklingar så svänger sympatierna hit och dit, fast egentligen är det nog ingen av karaktärerna som är genomsympatisk. Slutet är så där lagom kittlande, som det ska vara i en thriller. Så mycket mer tänker jag inte säga, med risk att avslöja för mycket…

Gone Girl är en OK thriller men inget exceptionellt. Trots det står Dark Places kvar högt på min önskelista, och jag är fortfarande lockad att läsa den. Gillian Flynn kommer att få åtminstone en till chans hos mig.

Betyg: 3+
Omdöme: Hyfsat bra thriller med många förvecklingar om ett äktenskap som inte tillhör det vanliga.