Nathalie och François möts en dag på gatan, och François gör det som man sällan gör. Han tilltalar en främmande kvinna. De går till ett café tillsammans och från den stunden är de ett par. De gifter sig och lever lyckliga tillsammans. Men så en dag dör François plötsligt. Nathalie tappar först fotfästet totalt. Sedan försöker hon undkomma sorgen genom att begrava sig totalt i arbetet. En av hennes medarbetare är en svensk, Markus. En dag, utan någon speciell anledning, så går Nathalie fram till Markus och kysser honom. Kyssen blir början på en relation mellan Nathalie och Markus som förbluffar omgivningen och förändrar dem själva på ett oväntat sätt.

Nathalie – en delikat historia av David Foenkinos kom ut på svenska 2012. På franska heter den La délicatesse och kom ut 2009. Den har också filmatiserats, och filmen hade Sverigepremiär sommaren 2012. David Foenkinos är en av Frankrikes tio bäst säljande författare. Nathalie är hans åttonde roman och har översatts till tjugoåtta språk.

Nathalie – en delikat historia var mitt val i årets Bokcirkel på jobbet och jag måste nog erkänna att det jag läst på olika bokbloggar hade med det att göra!

I början av boken så förstod jag inte riktigt och var ganska tveksam. Flera gånger undrade jag: Ska berättelsen fortsätta i den här formen? Men så började den ta sig efterhand och blev allt mer charmerande. För det är vad det är. En charmig delikatess, en liten parentes.

Bokens styrka är det stilistiska. Insprängt mellan de vanliga kapitlen så hittar man små betraktelser. Ett sms från en person. En portkod. En dikt som en av personerna läser. Menyn från en middag de äter. Men det jag fromligen älskar med boken är de små fotnötterna som jag stundvis tycker är briljanta. Ett exempel gav jag i En smakebit på søndag här.

Så det svenska inslaget. Pluset är små formuleringar av den här typen: Hon sade ”Kom in”, och in steg Markus, en kollega född i Uppsala, en stad utan nämnvärt intresse. Till och med Uppsalaborna själva (fotnot: Visst kan man vara född i Uppsala och bli en Ingmar Bergman. Fast hans filmer säger en hel del om stämningen i staden.) skäms över att namnet på deras stad nästan låter som en ursäkt. Och jo – jag är född Uppsalabo… Tyvärr så blir också bilden av svenskarna och Sverige stundvis ganska schablonmässig och fördomsfull.

Andra som bloggat om boken är: Feelgoodbibliotekarien, Lyrans noblesser, Världen enligt Audrey Fenn , Bokmoster och och dagarna går.

Omdöme: Charmig bagatell med briljanta fotnötter om franska Nathalie och svenska Markus
Betyg: 4-