Bokbloggsjerka 31 augusti – 3 september

Igår hann jag inte med veckans bokbloggsjerka men den pågår ju faktiskt hela helgen. Annika hade läst en intressant krönika och så här skrev hon den här veckan: Vad är det som gör en svensk kriminalroman typiskt svensk för dig. En italiensk kriminalroman typisk italiensk. Amerikansk? Välj ett land och tala om för mig vad du tycker kännetecknar just det landets kriminalromaner.

Det här var ingen lätt fråga, eftersom jag nog aldrig tänkt i de banorna. Jag läser ju mest svenska kriminalromaner, men en hel del brittiska och norska, och då och då nordamerikanska. Så vad skiljer de här åt? Några verkligen spontana funderingar.

Det första är förstås den fysiska miljön. De flesta kriminalförfattare skriver bäst om de rör sig i hemtama miljöer, och då gäller det de rent fysiska miljöerna men också samhället i stort. Jag kan räkna upp flera böcker där man låtit sin huvudperson bege sig utomlands i något ärende och det håller inte alls på samma sätt. Och eftersom den svenska naturen och det svenska samhällssystemet är rätt unik så blir det unikt. Varför annars så många böcker som utspelar sig på Gotland eller i skärgården? Eller kanske i en djup skog…

Könsroller och relationer till barn är annorlunda i de nordiska böckerna. I Engers bok som jag just slutfört så är kärnan i en av de manliga personernas funderingar just hans barn. Han hämtar på dagis och han leker med barnen och ritar och det blir en del av den spännande historien. Andelen huvudpersoner som är skilda och har delad vårdnad om barnen är högre i de nordiska kriminalromanerna. Männen har oftare en god relation till sina barn och deltar mer i vardagslivet. Eller så gör de inte det, och då används det för att tydliggöra att de egentligen är buffliga och osympatiska.

Beskrivningen av polisen/detektiven etc. I de brittiska kriminalromanerna så tycker jag det ligger mer fokus på rollen som polis, även om en hel del tankar rör sig om vardagslivet. I svenska tycker jag oftare att privatlivet får ta överhanden, man identfierar sig inte med yrket på samma sätt. Ibland tycker jag det går så långt att jag undrar hur de kan få behålla sitt jobb…

Spontant så tycker jag det är svårare att skilja på en norsk och en svensk kriminalroman i grunden än på en svensk och en amerikansk. Det tror jag har mest att göra med samhällssystemet, den nordiska välfärden, betoningen på lika rättigheter, ekonomiska förutsättningar, politiken och grundläggande värderingar.

Det var några helt spontana tankar och det kanske det är bäst att låta det var så. Nu är det dags för veckohandling så jerka får jag göra i eftermiddag.