Våren 1978 rymmer Kim sjutton år gammal hemifrån, från sin mamma i Norge och kretsen av Jehovas vittnen. Han beger sig till Köpenhamn  för att leta upp sin pappa som när Kim var liten blev utstött ur församlingen. Kim flyttar in hos sin far och hans partner Svend. Ganska kort tid senare så förgriper sig pappan på Kim och övergreppen pågår en längre tid. Kim utbildar sig till sjuksköterska, skaffar fru och två barn och flyttar så långt bort från pappan han kan komma. De flyttar till Grönland. Under många år så jobbar Kim febrilt inom vården på Grönland. Arbetet och Kims oförmåga att vara trogen tär på äktenskapet och de flyttar tillbaka till Danmark. Men Kim längtar till Grönland och stämningen där och återvänder. Han ses av många som en äkta grönländare – en kalak. Med tiden utvecklar han också ett drogberoende som blir grövre och grövre. Men han försöker ta sig ur den destruktiva spiralen och göra upp med sitt förlutna.

Kalak är Kim Leines självbiografiska debutroman. Kim Leine är född i Norge men flyttade till Danmark som 17-åring. Han arbetade i 15 år på Grönland men bor numera i Danmark.

I juli var det dags för Grönland i den Nordiska Läsutmaningen. Det var inte lätt att välja en bok från Grönland men jag fick hjälp av de andra deltagarna. Kim Leine är visserligen inte född och uppvuxen på Grönland, men har bott där en längre period. Boken Kalak utspelar sig i huvudsak på Grönland.

Självbiografiska romaner är inte alltid enkla, men när man kallar den ”minnesroman” så blir det enklare att acceptera. Och till min förvåning så tyckte jag om den här boken. Själva historien om Kim och hans relation till sina föräldrar, i synnerhet pappan, är svår att acceptera och ta till sig. Man kan inte bli annat än arg på pappan. Tvärarg.

Språket i boken är bra, hans beskrivningar av Grönland är så att man tycker sig känna sältan i luften, det kalla och det karga. Jag har aldrig varit på Grönland, men däremot Svalbard, så det var den känslan jag återupplevde. Kims beskrivning av sitt eget beroende, först av kvinnorna och sedan av drogerna gör det inte lätt att tycka om honom heller. Men samtidigt så finns det en ärlighet som är tilltalande. Och i jämförelse med James Freys beskrivning av sitt beroende i Tusen små bitar så tycker jag Kim Leine gör det mycket bättre. Men tillslut blir man lite less på hans hhisoria. Grönland blir jag däremot nyfiken på.

Andra som skrivit om boken är och dagarna går och Bokmasken.

Omdöme: Självbiografiskt om en ung mans utmaningar på det karga och egensinniga Grönland.
Betyg: 3+

About these ads