Igår kväll så fastnade jag framför ett progam som heter ”Work of art” och som går på SVT1. Det är ett gäng amerikanska mer eller mindre okända konstnärer av olika typ som tävlar i en slags realityshow. I varje program får de en uppgift som de ska lösa under ganska kort tid. Sedan bedöms deras prestation av en jury som dels korar en segrare och dels kastar ut en av deltagarna.

Gårdagens program hetter ”Judging a book by its cover”, och innebar följande. Var och en av konstnärerna fick en klassiker att göra omslag till. Två av konstnärerna fick Dracula, två fick Tidsmaskinen, två fick Stolthet och fördom, två fick Frankenstein, två fick Dr Jekyll och Mr Hyde och två fick Alice i Underlandet. Vinnaren fick sitt bokomslag på en specialutgåva av boken.

Deras resultat hittar ni här.

Vinnaren var den här:

Min favorit var den här:

Den värsta i mitt tycke var den här (kan ni ens se vilken bok det är?):

SVTs hemsida om programmet hittar ni här.
SVTs presentation av gårdagens avsnitt kan ni se här.
Den amerikanska hemsidan om programmet i går hittar ni här.

Jag fick flera intressanta tankar av programmet. De flesta av konstnärerna hade inte läst boken de skulle göra omslaget till och bemödade sig inte ens att ta reda på vad boken handlade om, vilket i några fall fick katastrofala följder för dem i tävlingen. Hur ofta har bokomslagsillustratörer läst boken undrar jag?

Sen var det tydligt att ett bokomslag måste vara omedelbart och lättillgängligt, i jämförelse med en del annan konst. Det måste säga något om boken, eller i alla fall förmedla rätt känsla för boken. Det måste synas vad boken och författaren heter på omslaget.

Jag har tidigare sagt att jag inte bryr mig om omslagen på böckerna men nu börjar jag mer och mer titta på dem. I alla fall så noterar jag nog de dåliga!