Midsommarafton och strålande väder. Men en liten paus från firandet och ätandet blir det och då passar jag på att delta i Annikas Bokbloggsjerka. Idag frågar hon så här:

Finns det några berättartekniska detaljer som författarna använder sig av som  du kan störa dig på? Var specifik och ge exempel om du kan.

Jodå, det gör det. Egentligen tycker jag att om man överhuvudtaget märker att det finns berättartekniska detaljer, då är det inte bra! Så böcker där jag tänker ”aha, nu har författaren lagt in det här, för att få den här effekten” gillar jag inte.

Ett exempel kan vara när det blir en dialog mellan två personer som helt klart är utformad för att ”utbilda” läsaren, och de pratar om sådant som de båda brukar veta. Ett sånt exempel där jag störde mig är Karin Wahlbergs Glasklart.

För det mesta ogillar jag också när man konsekvent inte markerar när en person pratar utan dialogen och resten av texten blir ett. Ett exempel där jag störde mig är Tusen små bitar av James Frey. Men det kan finnas enstaka författare som kommer undan med det.