Jan Hauger får jobb som förskollärare på Gläntan. Förskolan ligger precis utanför Sankta Patricias regionklink, i folkmun känt som Sankta Psyko, som är en hårdbevakad psykiatrisk klinik där de intagna är farliga för sig själv eller andra, och flera har begått brott. Barnen på Gläntan har sina föräldrar intagna på Sankta Psyko, och de besöker då och då sina föräldrar. Förskolan är förbunden via en hemlig gång till sjukhuset, och genom den följer lärarna barnen vid besöken. Jan har jobbat på flera förskolor innan han kommer till Gläntan, och han har goda vitsord. Barnen fäster sig vid honom. Men Jan har också alldeles egna personliga skäl till att söka sig till en förskola med anknytning till Sankta Psyko. Och han har saker från sin bakgrund som han väldigt gärna vill dölja. Den hemliga gången lockar och drar och snart går Jan ner där på egen hand när barnen sover. Det får konsekvenser som inte ens Jan kan förutse.

Sankta Psyko” är Johan Theorins fjärde spänningsroman, och den kom ut 2011 på Wahlström & Widstrand. Han debuterade 2007 med ”Skumtimmen” som, liksom de två följande böckerna, utspelar sig på Öland. Hans böcker är prisbelönta, även utomlands. Johan Theorin var journalist innan han debuterade som romanförfattare.

Jag har läst Johan Theorins tidigare böcker, alla tre som utspelar sig på Öland. Gemensamt för de böckerna är också ett flertal anspelningar på övernaturliga fenomen. Böckerna har varit spännande, men just delen kring det övernaturliga har gjort att jag inte varit odelat positiv till dem.

Sankta Psyko är annorlunda än de tre tidigare men liknar dem ändå, det märks att det är samma författare. Det rent övernaturliga saknas, det här är mer en psykologisk spänningsroman än de tidigare deckarna, men samtidigt så tycker jag man känner igen berättarstilen. Boken är spännande. Från början är det en mycket obehaglig stämning i boken, som läsare undrar man konstant vad det är som har hänt Jan innan han kom till Gläntan, och vad han har för underliggande motiv. Jag är hela tiden misstänksam, och förväntar mig för varje sida att något obehagligt ska hända. Boken igenom. Och det är skickligt! Jag märker under läsningen hur jag spänner mig.

Boken är något svag i början, men slutet är starkt. Utan att säga för mycket… twisten på slutet är riktigt bra! Karaktärerna får jag inget riktigt grepp om, Jan tycker jag helt enkelt inte om, Hanna och Lilian känns ytliga och jag har svårt att förstå mig på dem. Detsamma gäller flera av de övriga karaktärerna. Det känns ovant, att man inte fäster sig vid någon av personerna. Undertonen i boken är hela tiden oerhört mörk. Jag är inte förtjust i skräckromaner men den här, som ligger i gränslandet till en vanlig deckare, gillar jag.

Ett urval andra bloggar som skrivit om boken: Bokmalen, Ielenashylla, Eli läser och skriver, Boktok73 och Bokmalen AB.

Omdöme: En psykologisk spänningsroman och  bladvändare om barn, svek och mörka hemligheter.
Betyg: 4

Annonser