Ny vecka, nya tag och förstås Lyrans tematrio. Så här skriver hon: Det är snart syttende mai och som vanligt dags att fira våra grannar. Berätta om tre norska/svenska favoriter. Välj om du vill berätta om en speciell bok eller en författare. För svenska deltagare gäller att berätta om norska böcker/författare och för norska deltagare gäller då så klart att berätta om svenska favoriter.

Det här är ett tema i min smak. Om ni besökt min blogg förut så vet ni att jag läser en hel del på norska. Norge har varit mitt andra hemland sin min pappa flyttade dit på 70-talet och med tiden har jag upptäckt en hel del norsk litteratur. Den del av mina blogginlägg i frågan hittar ni under kategorin ”Böcker på norska”. Som vanligt drabbas jag av beslutsångest när jag ska välja, men den här gången blir det tre norska böcker som finns översatta till svenska.

1. ”Nu, jävlar” av Heidi Linde läste jag i mars och min recension hittar ni här. Den utspelar sig i Kongsvinger under en dag i oktober. I centrum står Jessica som kommit tillbaka på besök till sin barndomsstad. Till  min glädje upptäckte jag häromdagen att den till hösten kommer ut på svenska, mer information hittar ni här.

2. ”Før jeg brenner ned” av Gaute Heivoll läste jag förra sommaren och min recension hittar ni här. Den är uppbyggd som två parallella historier. Dels om Gaute själv, hans väg till författarskapet och hans relation till sin pappa. Dels om en pyroman som härjade i bygden när Gaute kom till världen. Jag tyckte om språket och den var både tankvärld och spännande. Den kom ut på svenska tidigare i år, och den heter ”Innan jag brinner”.

3. ”Skinndød” av Thomas Enger läste jag i mars och min recension hittar ni här. Det är den första i en serie ”krim” som handlar om journalisten Henning Juul. Vansinnigt spännande! Den finns på svenska och den heter ”Skendöd”.

Utöver dessa tre vill jag passa på att rekommendera två författare i krimgrenren som tyvärr inte översatts till svenska. Dels Chris Tvedt, en recension av hans ”Dødens sirkel” hittar ni här, och dels Hans Olav Lahlum, en recension av hans ”Menneskefluene” hittar ni här.