13 december 2011. Snön vräker ner i Sundsvall och SMHI förutsäger att det ska bli ännu värre.  Göran Huldt, en lokalpolitiker som varit med och beslutat om neddragningarna i sjukvården i länet, tas in på akuten med lunginflammation och placeras över natten i ett rum på avdelning nio. Jourhavande läkare är Erik Jensen. Vid fyra på morgonen hittas Huldt strypt, knivskuren i ansiktet, och polisen tillkallas. Det är kriminalkommissarie Johan Axberg och hans kollegor som kommer till sjukhuset för att utreda mordet. Innan de har hunnit ta reda på vem som är mördaren hittas ytterligare ett offer… och ett till… Under tiden tilltar snöfallet och sjukhuset isoleras från omvärlden. Mördaren finns kvar på sjukhuset och det blir en kamp mot tiden för poliserna att förstå motivet och hitta mördaren innan fler mördas.

Stryparen” är Jonas Moströms sjunde bok om kriminalkommissarie Johan Axberg och läkaren Erik Jensen i Sundsvall. Den första boken ”Dödens pendel” kom ut 2004. Jonas Moström är författare och läkare från Jämtland som numera bor i Stockholm. Han gjorde sin AT-tjänstgöring på sjukhuset i Sundsvall.

Som jag skrivit många gånger förut här på bloggen så är jag förtjust i deckarserier, och serien om Johan Axberg och hans vänner och kollegor är inget undantag. Min recension av den förra boken, ”Evig eld”, kan ni läsa här. Det var med glädje jag hittade paketet från förlaget i brevlådan och kastade mig in i boken. Men tyvärr så måste jag säga att det här tillhör en av de svagaste böckerna i serien.

Det positiva först. Det är som vanligt en klassisk intrig, med flera mord, en jakt, förvillande spår, och en upplösning med viss ”twist”. För mig som Sundsvallsbo så höjer det läsupplevelsen när den utspelar sig i Sundsvall. För boende i Västernorrland så är det också fortfarande högaktuellt med debatten kring neddragningarna i sjukvården, och det vävs in på ett bra sätt.

Men boken lämnar mig ovanligt oberörd. Både Johan och Erik och de övriga poliserna får ovanligt lite plats, de utvecklas inte alls och känns endimensionella. Johan och Erik blir jag mest irriterad på, i synnerhet Johan. Intrigen känns tillkämpad med många lösa trådar som inte förklaras, den hade kunnat utvecklas mer. Morden på tok för många och ett insnöat sjukhus fullständigt orealistiskt, men sådana litterära friheter kanske man kunde accepterat om boken fängslat på andra sätt. Ytterligare en sak som stör mig, men som författaren förmodligen inte är skyldig till, är baksidestexten. Den innehåller nämligen en del som jag inte tycker stämmer med boken!

Kommer jag att läsa den åttonde boken om en sådan kommer? Jodå, jag är tillräckligt intresserad av Johan Axberg och de övriga, och hoppas att de får mer utrymme igen i nästa bok.

Boken är ett recensionsexemplar från Lind&Co.

Omdöme: En något torftig deckare om en mördare som härjar på ett insnöat sjukhus i Sundsvall.
Betyg: 3