En björn anfaller en hund och när man spårar upp björnen och skjuter den hittar man inte bara resterna av hunden i björnens mage utan även en människotumme som såsmåningom identfieras.

Några månader senare så uteblir Sol-Britt Uusitalo i den lilla byn Kurravaara från sitt jobb. Kammaråklagare Rebecka Martinsson åker hem till Sol-Britt med sin granne Sivving och polisen Krister Eriksson. De hittar Sol-Britt brutalt ihjälstucken och hennes sjuåriga sonson Marcus som bor hos henne är försvunnen.  Polisen Anna-Maria Mella och hennes kollegor börjar utreda fallet. De upptäcker snart att det finns en historia med tragiska våldsamma dödsfall i Sol-Britts släkt. Hennes farmor Elina kom till Kiruna 1914 som lärarinna och mördades några år senare. Även Rebecka och Krister engagerar sig i fallet, i synnerhet i släktens historia. Det gäller att hitta sambanden innan någon annan råkar illa ut. Kanske det är Marcus som står på tur?

Till offer åt Molok” är Åsa Larssons femte bok med kammaråklagare Rebecka Martinsson och polisen Anna-Maria Mella. Den första boken, Solstorm, kom ut 2003. Böckerna har sålt i över en miljon exemplar i Sverige, och sålts till över 30 länder. Åsa Larsson är utbildad jurist. Hon är uppvuxen i Kiruna, där hennes böcker utspelar sig, men är numera bosatt i Mariefred. Boken är publicerad 2012 på Albert Bonniers förlag.

Jag har läst samtliga Åsa Larssons böcker om Rebecka Martinsson, och har tyckt att de varit spännande. Kanske var det Solstorm som gjort störst intryck på mig. Till offer åt Molok har blivit omskriven och prisad på många bloggar och i många recensioner sen den kom ut mycket nyligen. Tror inte jag läst en enda negativ recension, vilket är rätt fascinerande. Det var med rätt höga förväntningar som jag grep mig an boken.

Det är ofta intressant med språket i böcker, och det kan det vara även i en deckare/spänningsroman, även om det inte behöver vara centralt. I den här boken är det rätt framträdande. Åsa Larsson skriver i korta koncisa meningar. Språket är ”kargt” och det förstärker den bild hon verkar vilja skapa av det korthuggna karga norrländska som också återspeglas i flera av karaktärerna och naturligtvis naturbeskrivningarna. Det är skickligt gjort när språket förstärker.

I boken får vi omväxlande följa nutid och dåtid, dvs vad som händer när Elina Pettersson anländer till Kiruna och åren som följer. Kirunas historia tecknas så man blir intresserad av att ta veta mera. Det är faktiskt de tillbakablickande styckena som jag blir mest förtjust i, trots att jag följt Rebecka och de andra karaktärerna genom flera böcker. Det är rätt långt mellan Åsa Larssons böcker, så i viss mån så har jag glömt bort dynamiken mellan de olika personerna i nutid, men det spelar ändå inte så stor roll. Rätt snabbt minns jag igen. Det finns också roande stycken, och det är de om hundarna…

Och så spänningen då? Jo, den är spännande. Jag läste ut boken under en lång bussresa så jag kunde låta mig uppslukas. Men ändå är det inte det egentliga mysteriet som är det spännande, utan de funderingar som uppstår kring människors beteende. Och då inte minst hur Rebecka själv agerar. Hon är mänsklig, men jag förstår mig inte på henne.

Åsa Larsson sa själv i ett avsnitt av Babel att hon får kritik för att så många dör i ett litet samhälle. Hon bemötte det med att det ligger i deckargenren. Köper man som läsare konceptet ”deckare” så får man också köpa den delen och inte haka upp sig. Det tyckte jag var klokt sagt! Så jag köper konceptet.

Boken är ett recensionsexemplar från Albert Bonniers förlag. Tack!

Ett urval andra bokbloggar som skrivit om boken är: och dagarna går, en bok om dagensnowflakes in rain, bokläsardagbok och tankar från en samlares hjärna.

Omdöme: Spännande karg norrländsk deckare om en släkt fylld av tragiska öden.
Betyg: 4

Annonser