Den unga Màdoumà från Kamerun anländer väl inpälsad till Arlanda i början av december. Hennes man Antoinin som är professor i teoretisk fysik har, tillsammans med en amerikansk kollega, fått Nobelpriset i fysik för sin upptäckt av de kosmiska krafterna. De anländer några dagar innan prisutdelningen och inkvarteras på Grand Hotel i Stockholm. Medan Antoinin förbereder sig inför prisutdelningen och alla arrangemang runtomkring försöker Màdoumà förstå sig på ett främmande land, nya människor och nya kulturer. Hon som aldrig varit utanför Kamerun, där hon innan hon gifte sig bott tillsammans med sin mamma och även sin mormor. Sin mormor som hon är ett med. Màdoumà har också ett annat syfte med att följa med sin man – att de ska hitta tillbaka till sin ursprungliga attraktion och intimitet.

Ugglemasken” är Brigitte Gachas debutroman. Den utkom 2012 på franska med titeln Le Masque du Hibon, och har direkt översatts till svenska. Den är utgiven på Leopard Förlag. Brigitte Gacha är född och uppvuxen i Kamerun, har doktorerat i Frankrike och arbetat som journalist i Paris. Hon bor nu i Stockholm.

När jag läste beskrivningen av den här boken från baksidan av boken och förlagets hemsida så tyckte jag den lät intressant. Inblick i afrikansk kultur. En beskrivning av Stockholm från ett annat perspektiv. Nobelpriset. Fysik. För jag är nämligen fysiker… Så jag var nyfiken och positivt inställd. Men redan efter tjugo-trettio sidor så började jag undra vad jag gett mig in på, för det var ju inte alls min typ av bok. Och tyvärr var den inte det ens när jag läst ut den. Kanske var det hopplöst kört när jag läste detta: ”Han trycker min hand och effekten låter inte vänta på sig; vågor av välgörande strömmar genomkorsar hela min kropp. Är det inte likadant med elektromagnetism?”. Det var mer än jag klarade av.

Ett bokomdöme är alltid subjektivt men för mig fanns det två grundläggande problem. Boken är oerhört ordrik, och det känns som om man inte ”ser texten för alla ord”. Jag går vilse i det som ska föreställa en tankegång, men som känns helt förvirrat. Boken är också flera genrer i ett. Ena stunden är den som en grafisk erotisk novell. Andra stunden är den en strikt redogörelse för en nobelpristagares program i Stockholm. Och sen går den över till att vara en drömsk beskrivning av vidskepelse.  Styckena om fysik blir tyvärr mer löjeväckande än intressanta. Det som ibland glimmar till är berättelserna om uppväxten i Kamerun och de kunde ha varit mer framträdande. Jag hoppas den här boken hittar en läsekrets som förmår uppskatta den. Jag tillhör inte den.

Boken är ett recensionsexemplar från Leopard förlag. De var vänliga nog att skicka en bok när jag kontaktade dem och det ska de ha tack för.

En annan blogg som skrivit om boken är: och dagarna går.

Omdöme: En alldeles för ordrik bok om Kamerun och Stockholm, som tyvärr är flera genrer i ett.
Betyg: 2