”Dødens sirkel” av Chris Tvedt

Advokat Mikael Brenne är i rätten för att försvara den professionella förbrytaren Hans Mikkelsen, känd som Greken. Åklagaren Ulv Garmanns främsta vittne är Gustav Niemann. Men rättegången tar en dramatisk vändning när Gustavs käresta blir misshandlad. Gärningsmannen erkänner, men säger att han handlat på uppdrag av …. Mikael Brenne. Givetvis måste saken utredas, rättegången avbryts och Brenne hamnar i häktet. När han såsmåningom kommer ut därifrån är livet hans i spillror, eftersom han tillsvidare är avstängd som advokat och hans tidigare partner i firman inte vill ha honom längre. En tidigare kollega, Synne Bergstrøm, låter honom arbeta i sin lilla advokatfirma. Han återupptar ett fall som han påbörjat tidigare.

För tjugofem år sedan mördades två unga flickor, Anne och Siri, på den lilla ön Vestøy. Den unga säregna pojken Aron Sørli befanns mot sitt nekande skyldig till morden. Nu är Aron ute ur fängelset och vill ha upprättelse och har anlitat Mikael. Mikael vill bort från sin vardag och drar till Vestøy för att närmare undersöka fallet. Men människorna i det lilla ösamhället är tätt bundna till varandra och är inte särskilt förtjusta i att någon börjar gräva i fallet som de lämnat bakom sig. Ganska snart inser Mikael att det finns flera hemligheter som ingen vill ska avslöjas. Varken i det lilla samhället eller i hans närmaste kretsar av kollegor.

”Dødens sirkel” är Chris Tvedts femte bok om advokat Mikael Brenne, och den utkom i Norge 2010. Den första boken i serien, Rimelig tvil, utkom 2005. Boken är publicerad av Cappelen Damm AS och har belönats med Rivertonpriset. Den verkar inte finnas översatt till svenska. Chris Tvedt är född i Bergen. Han är från början advokat men har övergått till att vara författare på heltid.

Den här boken impulsköpte jag på Gardemoen i augusti förra året (det är något med flygplatser som får mig att köpa böcker…). Jag hann inte läsa den nu, men när det nu var dags för Norge i den Nordiska läsutmaningen bestämde jag mig för att den inte skulle vara hyllvärmare längre. Och det är jag glad för! Boken läste jag obrutet på en flygresa (från Norge!) första helgen i mars, och det påverkar förstås läsupplevelsen.

Boken är spännande, den är välskriven och väldigt lättläst. För en gångs skull tänker jag inte ens på att jag läser på norska. Mikael Brenne är ingen lätt och genomtrevlig person men heller inte otrevlig, m.a.o. är han mycket mänsklig. Boken är spännande, men det är inte bara historien om Aron och morden som driver den framåt, det finns även ett antal människoöden som man vill veta mer om. I många av de deckare som jag läser visar sig upplösningen handla om ofattbar ondska, att förklaringen egentligen inte är att man inte förstår. Utan att avslöja något om slutet så tycker jag att det inte är fallet i den här boken. I den mån mord kan förstås överhuvudtaget. Även anklagelserna mot Mikael Brenne får sin tragiska men rimliga förklaring. Nu är det här den femte boken i en serie, och jag får för mig att det kanske t.o.m. är den sista om Mikael Brenne. Men sugen blir jag på att prova någon av de tidigare böckerna i serien.

Omdöme: Spännande lättläst norsk krim om hemska brott i ett litet samfund.
Betyg: 4+