Mars blev norsk bokfrossa – Nordisk läsutmaning

I Dantes biblioteks nordiska utmaning var det i mars dags att läsa böcker från Norge. Med ambitionen att beta av hyllvärmare hade jag bestämt mig för att läsa en bok som jag köpte i Norge förra året. Chris Tvedts ”Dødens sirkel”.

Första helgen i mars så reste jag till familjen i Norge, och började läsa boken på flyget. Sen på vägen tillbaka, på flygplatsen i Oslo, så blev det fler inköp, trots s.k. köpstopp… Till råga på allt så plockade jag en norsk bok i bokcirkeln på jobbet, fast förstås översatt. Så jag bestämde mig för att i mars skulle det bli flera norska böcker än Chris Tvedts.  Och så blev det. Av de sju böcker jag läst i mars så är fyra norska. Här följer en kort sammanfattning, trots att jag redan publicerat recensioner för tre av dem. Jag länkar till mina recensioner för de som är intresserade av mer information.

Dødens sirkel, av Chris Tvedt. Det här är den femte boken i en serie om advokaten Mikael Brenne. Den första, Rimelig tvil, kom ut 2005. I den här boken ägnar sig Mikael Brenne åt att göra efterforskningar i ett gammalt brott i ett litet ösamhälle. Ingen av Tvedts böcker om Brenne tycks vara översatta. Jag tyckte boken var spännande och lättläst. Betyg: 4+.

Skinndød, av Thomas Enger, eller Skendöd som den heter i svensk översättning. Det är Thomas Engers debut och den första i serien om journalisten Henning Juul. Det är sex delar planerade och förlaget säger att det är den bästa debut de sett. Den andra delen heter Fantomsmerte och den tredje Blodtåke, men det är bara den första som finns på svenska. Jag tyckte det var en imponerande debut som kändes modern och välskriven. Betyg: 4+

Nu, jävlar, av Heidi Linde. Heidi Linde har skrivit barnböcker, radioteater och några skönlitterära böcker tidigare, men det här ses ändå som hennes genombrott.  Ingen av Lindes böcker tycks vara översatta till svenska. Boken utspelar sig i Kongsvinger, och det finns gott om referenser till Sverige (och Norge) på 80- och 90-talen. Det är en charmerande roman om en dag i fyra personers liv. Jag kände stor saknad när jag la ifrån mig boken. Betyg: 5

Menneskefluene, av Hans-Olav Lahlum. Det här är Lahlums första kriminalroman och det är något såpass ovanligt som en gammaldags pusseldeckare, med ett begränsat antal gärningsmän. Den utspelar sig  på 60-talet och författaren har därför valt ett ganska gammaldags språk. Det är den första i en serie om polisen Kolbjørn Kristiansen, även kallad K2, och den överintelligenta professorsdottern Patricia Louise Borchmann. Den andra delen heter Satellitemenneskene och den tredje, som kom ut i januari i år, Katalysatormordet. Ingen av dem är översatt till svenska. Recension kommer om några dagar…

Annonser

”Nu, jävlar” av Heidi Linde

Det är den 9 oktober 2009. Jessica har just kommit hem till Kongsvinger från Stockholm där hon bosatt sig, för att visa upp sin svenske man Stefan, och ha mottagning. Hemma i Kongsvinger finns hennes mamma Lydia, hennes väninna Terese från skoltiden och hennes tidigare pojkvän Kevin. Terese är höggravid med sitt tredje barn. Hon har en dag ledigt och funderar över sitt liv och sitt förhållande till sin man Einar, och vill helst njuta av ensamheten. Lydia umgås med sin låtsasväninna, som är ingen annan än Drottning Sonja, och förbereder sitt möte med sin svärson medan hon försöker förstå sig på sin dotter. Kevin är den lokala fotbollshjälten som fick lägga av med sin karriär efter en skada och nu jobbar på den lokala macken. Så även den här dagen. Jessica har han inte helt kommit över. Jessica själv tillbringar tiden med att minnas sin pappa och uppväxten i Kongsvinger. Men under en dag hinner det hända mycket. För Jessica, för Terese, för Lydia och för Kevin.

”Nu, jävlar” av Heidi Linde kom ut 2011. Hon har skrivit barnböcker och radioteater, och hennes första bok för vuxna var ”Under bordet” som kom 2002. Nu, jävlar är publicerad av Gyldendal och vad jag har hittat är den ännu inte översatt till svenska.

Jag köpte boken på en ren impuls på Gardemoen, efter att ha läst på baksidan, eftersom jag var sugen på en norsk bok som inte var en deckare. Jag hade inte hört talas om vare sig författare eller bok tidigare. Och trots chansningen (eller tack vare?) är jag nöjd. Mycket nöjd. Det blev en läsupplevelse.

Boken utspelar sig under en dag och i omväxlande kapitel får vi möta Jessica, Terese, Lydia och Kevin. På ett skickligt sätt, genom personernas handlingar och tankar, så målas en bild upp av dem under 80- och 90-talet, när Kevin, Terese och Jessica gick i skolan. Det sker på ett naturligt sätt, och ger boken det extra. Det är små historier som vävs ihop genom olika beröringspunkter som man inte omedelbart upptäcker. Boken är rofylld men samtidigt spännande i den bemärkelsen att jag hela tiden vill veta mer om personerna. Det är ovanligt med en roman av den här typen där alla personerna är intressanta, men alla fyra intresserar mig. Den är anekdotisk på ett sätt som passar mig, med referenser till norska och svenska händelser under en period då jag var ung (om än äldre än huvudpersonerna). Det svenska är förmodligen närvarande i Kongsvinger som ligger nära gränsen. En av de mer roande beskrivningarna är t.ex. en betraktelse över Tomas Brolins karriär. Endast några små saker stör mig, som att en del av de svenska citaten är felstavade (dålig korrekturläsning?). Eller att det står att Tomas Brolin gjorde sin debut på Norrporten Arena, vilket han knappast kan ha gjort eftersom den bytte till det namnet 2006…

Boken är en upplevelse, och när jag lagt ifrån mig den så saknar jag genast personerna och miljön, det är som det varit min verklighet ett tag. Och då är det en bra bok! I viss mån tror jag att upplevelsen färgas av att jag läst boken på norska, då jag läser mer fokuserat på norska än på svenska. Men den rekommenderas starkt!

Omdöme: Charmerande, fängslande och personlig berättelse från Kongsvinger.

Betyg: 5

En 12-årings omdömen om böcker

Den 12-åriga dottern har kommit in i en läsperiod och hon har också fått en liten ”läsdagbok” att skriva omdömen i. Med hennes tillåtelse så ska jag här återge omdömena om fem böcker hon läste under slutet av februari. Disposition och formuleringar är direkt kopierade ur hennes läsdagbok.

Rum 213
Av Ingelin Angerborn
2011
Ingen illustratör
Rabén & Sjögren
Elvira åker på ett läger och träffar Maja och Bea. Det händer mystiska saker på lägret. I rummet dom har. I rum 213.
Läst på 1-2 dar.

Cirkusflickan
av Camilla Lagerqvist
2010
Ingen illustratör.
Rabén & Sjögren
Ellen var sex år då hennes mamma sålde henne till en cirkus. Mamman fick pengarna till en varm yllekappa och ett par handskar i skinn. Så säger i alla fall Madam Zenitha. Men det är en lögn. Ellens mamma sålde henne inte.
Läst på 2-4 dar

Mycket mer än så
av Sarah Dessen
2009
Ingen illustratör
Rabén & Sjögren
Auden är allt en förälder kan önska sig. Men ändå verkar hennes föräldrar inte se henne. När hennes pappa lägger fram förslaget om att Auden ska bo hos honom, hans nya fru och deras nyfödda dotter över sommaren tackar Auden ja. Det blir en sommar Auden sent ska glömma.
Läst på 2-3 dar

Pojkarna
av Jessica Schiefauer
2011
Ingen illustratör
Bonnier Carlsen
Tänk att ett frö kan förändra så mycket. Så mycket! Men då hade vi ingen aning om att den drastiska förändringen skedde. Men efteråt skäms man.
Läst på 1-2 dar.

Betyg:

Rum 213: Den är skriven så man ser det ur Elviras ögon. Jag tycker om Ingelins första bok Sorgfjäril. Betyg: 3,5

Cirkusflickan: Camilla skriver väldigt fint. Det är lätt att känna igen miljöerna. Eftersom det är i Sverige. Betyg: 3,5

Mycket mer än så: Sarah får mig att tro att jag är Auden. Ibland lever jag i den verkligheten istället för den riktiga. Sarah skriver mycket målande och känsligt. Betyg: 4,5

Liv och Lovisa: Jag tycker om Emmas böcker. T.ex. tycker jag om hennes bok Simon och Sofi. Jättebra. Betyg: 3,5

Pojkarna: Jessica skriver mycket gåtfullt. Boken är svår att beskriva och omöjlig att betygsätta. Den får allt från 2 till 3,5.

Tematrio – Kvartalets bästa böcker!

I veckans tematrio så frågar Lyrans Noblesser oss följande: Vilka är de tre bästa böckerna ni läst under 2012?

Som listnörd (det är klart man kan göra listor av allting!) så plockar jag direkt från min lista Läst 2012. I listan hittar jag flera 4+, så det är lite knepigt att välja. Listan avspeglar också till stor del att jag snöat in på deckare. Igen.

1. Som nummer ett plockar jag en ny norsk bok: ”Nu, jävlar” av Heidi Linde, som jag nyligen läst (men inte recenserat). Det är för mig årets hittills bästa bok. Ingen deckare. Mer feelgood. Välskriven. Charmerande. Recension kommer.

2. ”Helgonet” av Carin Gerhardsen. Jag var lite orolig för att den fjärde boken om Conny Sjöberg och hans team skulle bli en besvikelse, efter de tre första mycket bra. Men icke. Me like!

3. Här är det faktiskt jämnt lopp mellan två stycken så jag tänker fega. Det är även här två norska författare. Och två deckare. Den ena är ”Dødens sirkel” av Christ Tvedt. Den andra är ”Skinndöd” av Thomas Enger. Två författare som jag definitivt kommer att leta upp fler böcker av.

Mer info hittar ni i länkarna ovan!

Bokbloggsjerka 23-26 mars

Så här i slutet av helgen så hoppar jag på Annikas Bokbloggsjerka igen. Den här veckan säger hon så här:

Berätta om årets hittills bästa läsupplevelse.

Jag har hunnit med en hel del böcker redan det här året, men det innebär inte att det är lätt att plocka ut den bästa läsupplevelsen. Det finns ju olika typer av läsupplevelser. Men trots att jag inte gett den högsta betyg så väljer jag ”Ingenbarnsland” av Eija Hetekivi Olsson. Den handlar om Miira, dotter till ett finskt par, som växer upp utanför Göteborg. Miira tar ingen skit från någon, trots att hon är slår ur underläge som tjej och finsktalande.

Att jag väljer den som årets läsupplevelse hittills, beror mycket på författarens sätt att skriva. I början visste jag inte vart jag skulle vända mig, och var osäker på om jag ens gillade hennes mycket intensiva talspråksmässiga sätt att skriva. Men efterhand så drogs jag in i boken och därför blev det en upplevelse. Min recension finns här. Vill också tillägga att boken har förekommit i en del inlägg på webben som handlar om att den vunnit ett pris som var ett fejkat pris. Det tycker jag verkligen är olyckligt, för boken står minst sagt på egna ben! Liksom Miira.

Just nu…

… så här en seg lördagsmorgon har passar det med en bokbloggsenkät hämtad från Helena. Lagom lång.

Just nu…

– … läser jag: ”Innan floden tar oss” av Helena Thorfinn. Ett recensionsexemplar från Norstedts. Fascinerande och intressant.
– … väntar jag på: att jag ska få ändan ur och masa mig ut på promenad. Att all snön ska smälta bort. Att Carin Gerhardsens nya ska publiceras.
– … lyssnar jag på: i-poden på promenaderna fram och tillbaka till jobbet. Takida, September, Lady Gaga. Och så Mix Megapol och Radio Rix. I huvudet har jag just nu Kelly Clarksons senaste.
-… tittar jag på: Greys Anatomy på DVD. Revenge, Firman, Mord i paradiset (trist ersättning för Banks!), Skavlan, Maria Wern osv på TV.
-… är jag nyfiken på: flera av böckerna i min att-läsa-hög. Om Peter James nästa Roy Grace blir lika bra som tidigare.

Tematrio – Oväntat bra böcker

Veckans tematrio hos Lyrans noblesser handlar om oväntat bra böcker. Eftersom mitt minne är rätt kort, jag minns inte så bra vad jag trodde innan jag läste böcker, så tar jag tre exempel som är ganska nya upplevelser för mig. Inga klassiker som jag läste under tonåren alltså…

1) Mitt första exempel blir boken som jag la ifrån mig igår kväll. Jag köpte den helt spontant på Gardemoen i början av månaden, helt utan att känna till författaren eller boken innan. ”Nu, jävlar” heter boken och författaren heter Heidi Linde. Den är en charmerande roman om en grupp personer i Kongsvinger. Den är skriven på norska och tyvärr verkar den inte vara översatt. Ännu! Överraskande bra.

2) Jag hade turen att förra året vinna ”nu vill jag sjunga dig milda sånger” av Linda Olsson på Bokbloggen. Tack igen! För inte anade jag vilken fantastisk upplevelse den boken skulle bli. En klockren 5:a och en upplevelse i sig, som jag inte alls var förberedd på.

3) Som ni som läser bloggen har förstått så läser jag en hel del deckare. När jag fick ”Bländverk” av Thomas Eriksson i min hand så verkade den väl i och för sig lovande, men kanske inte precis den typen som brukar vara min favorit bland spänningsromaner, så jag hade inga större förväntningar. Men jag fastnade helt, och längtar till uppföljaren. Imponerande svensk debut.

Köpstopp gäller väl inte på flygplatser?

Egentligen har jag egeninfört köpstopp på böcker. Fast det funkar inte så bra. I synnerhet inte på flygplatser. Det är något så med de nya böckerna lockande upplagda och utsikten av ostörd läsning på ett flygplan. På min senaste resa så blev det här skörden:

På Kastrup köpte jag:
–  ”The Litigators” av John Grisham som stod på min önskelista. Jag gillar hans böcker, i alla fall på engelska.
– ”Svinehunde” av Lotte och Søren Hammer. Låg etta på försäljningen på flygplatsen och jag hade lust att läsa deckare på danska. På framsidan står det ”Dansk krimi på svensk niveau”. Är det bra reklam det?

På Gardemoen köpte jag:
– ”Menneskefluene” av Hans Olav Lahlum. Har sneglat på en annan bok av honom sen förra året, men den här är tydligen först i hans serie om ”K2” så det blir nog bra att börja med den. Deckare förstås. Har med honom i min Boktolva också.
– ”Nu, jävlar” av Heidi Linde. Helt okänd för mig innan, jag lockades av baksidestexten. Har redan läst den, så jag säger inte mer nu, recension kommer.
– ”Årets Påskekrim” från förlaget Cappelen Damm. Det fanns flera sådana novellsamlingar, jag valde den här utifrån författarna som bidragit. Den ska jag läsa i påsk, och då skriva om fenomenet påskekrim också:-)

Söndagsutflykt

En helt ledig söndag. Inget inbokad. Hur får man en tonårig 12-åring som tycks fastklistrad i soffan ut och röra på sig? Jo, man går hit tillsammans:

Och sen går man in och frossar här:

 För 12-åringens läsande har tagit rejäl fart. För att vi ska inte bli ruinerade så har vi återstiftat bekantskapen med biblioteket. Tredje gången nu på två veckor.

Och dessutom avslutades dagen med favoritsmoothien på ett café i närheten…

”Dødens sirkel” av Chris Tvedt

Advokat Mikael Brenne är i rätten för att försvara den professionella förbrytaren Hans Mikkelsen, känd som Greken. Åklagaren Ulv Garmanns främsta vittne är Gustav Niemann. Men rättegången tar en dramatisk vändning när Gustavs käresta blir misshandlad. Gärningsmannen erkänner, men säger att han handlat på uppdrag av …. Mikael Brenne. Givetvis måste saken utredas, rättegången avbryts och Brenne hamnar i häktet. När han såsmåningom kommer ut därifrån är livet hans i spillror, eftersom han tillsvidare är avstängd som advokat och hans tidigare partner i firman inte vill ha honom längre. En tidigare kollega, Synne Bergstrøm, låter honom arbeta i sin lilla advokatfirma. Han återupptar ett fall som han påbörjat tidigare.

För tjugofem år sedan mördades två unga flickor, Anne och Siri, på den lilla ön Vestøy. Den unga säregna pojken Aron Sørli befanns mot sitt nekande skyldig till morden. Nu är Aron ute ur fängelset och vill ha upprättelse och har anlitat Mikael. Mikael vill bort från sin vardag och drar till Vestøy för att närmare undersöka fallet. Men människorna i det lilla ösamhället är tätt bundna till varandra och är inte särskilt förtjusta i att någon börjar gräva i fallet som de lämnat bakom sig. Ganska snart inser Mikael att det finns flera hemligheter som ingen vill ska avslöjas. Varken i det lilla samhället eller i hans närmaste kretsar av kollegor.

”Dødens sirkel” är Chris Tvedts femte bok om advokat Mikael Brenne, och den utkom i Norge 2010. Den första boken i serien, Rimelig tvil, utkom 2005. Boken är publicerad av Cappelen Damm AS och har belönats med Rivertonpriset. Den verkar inte finnas översatt till svenska. Chris Tvedt är född i Bergen. Han är från början advokat men har övergått till att vara författare på heltid.

Den här boken impulsköpte jag på Gardemoen i augusti förra året (det är något med flygplatser som får mig att köpa böcker…). Jag hann inte läsa den nu, men när det nu var dags för Norge i den Nordiska läsutmaningen bestämde jag mig för att den inte skulle vara hyllvärmare längre. Och det är jag glad för! Boken läste jag obrutet på en flygresa (från Norge!) första helgen i mars, och det påverkar förstås läsupplevelsen.

Boken är spännande, den är välskriven och väldigt lättläst. För en gångs skull tänker jag inte ens på att jag läser på norska. Mikael Brenne är ingen lätt och genomtrevlig person men heller inte otrevlig, m.a.o. är han mycket mänsklig. Boken är spännande, men det är inte bara historien om Aron och morden som driver den framåt, det finns även ett antal människoöden som man vill veta mer om. I många av de deckare som jag läser visar sig upplösningen handla om ofattbar ondska, att förklaringen egentligen inte är att man inte förstår. Utan att avslöja något om slutet så tycker jag att det inte är fallet i den här boken. I den mån mord kan förstås överhuvudtaget. Även anklagelserna mot Mikael Brenne får sin tragiska men rimliga förklaring. Nu är det här den femte boken i en serie, och jag får för mig att det kanske t.o.m. är den sista om Mikael Brenne. Men sugen blir jag på att prova någon av de tidigare böckerna i serien.

Omdöme: Spännande lättläst norsk krim om hemska brott i ett litet samfund.
Betyg: 4+