Tio år har gått sedan vi senast träffade Johan Kraft och det är nu 80-tal. Johan pluggar till jurist i Lund, ett stenkast från sin barndoms stad Malmö där hans mamma Bodil, syster Monika och systerdotter Nathalie bor kvar. Johans kusin Kristina har flyttat in hos Bodil. Johan bor i studentkorridor men tillbringar mycket tid hemma hos sin flickvän Helena. Helena kommer från Kalmar, och är mycket som Johan inte är, som ordningsam och strukturerad. Johans liv flyter på, utan att han vet exakt vad han vill. Hans korridorkompisar är ett gäng udda individer. Där finns KL som är varje partys medelpunkt, där finns Annika som tagit rollen som korridorens mamma och där finns Traktor, bondesonen som försöker ta en plats i livet i studentstaden men ändå leva upp till sin fars förväntningar. Helena bor i en stor fin våning tillsammans med tre andra tjejer, de arrangerar fina middagar och har helt andra typer av diskussioner än Johan och hans korridorare. Lund är en helt annorlunda stad än Malmö och Johan försöker finna sig till rätta både i det akademiska Lund och i Helenas välordnade liv. Men det kaotiska och oplanerade drar. Johan slits mellan sin önskan att ta ansvar och sin önskan att leva utan krav. Han slits mellan sin önskan att hjälpa sina vänner och korridorare och att slippa ta ansvar för andra.

Outsider är Torbjörn Flygts  uppföljare till hans roman Underdog (som jag recenserat här), som kom 2001.  Torbjörn Flygt debuterade 1995 med romanen Längsta ögonblicket.  Sitt genombrott fick han med Underdog som belönades med Augustpriset 2001. Han har skrivit ett antal romaner och barnböcker. Lika lång tid har förflutit mellan Underdog och Outsider som det har i Johans liv i större delen av boken. Outsider handlar om att finna sig tillrätta i en okänd miljö där man inte kan ”koderna”, den handlar om att forma relationer som ska hålla resten av livet och framförallt handlar den om ångesten inför att bli vuxen på riktigt.

När jag läste Underdog så tog det mig ett tag att komma in i berättelsen, inte minst i Flygts språk, men ganska snart var jag fast. Så när jag börjar läsa Outsider så har jag stora förhoppningar. Men när jag läst klart den så har bara en del av dem infriats. Flygts tidsskildring är verkligen knivskarp, med allt från populärmusik till det politiska läget, och med små medel får han fram en tidstypisk bild. För mig som är i stort sett jämngammal med bokens Johan så träffar allt från beskrivningen av Tanita Tikarams musik till Ny Demokratis intåg i den svenska politiken precis rätt. Lunds studentliv är heller inte alltför långt från Uppsalas under samma period och karikatyrerna över olika studenttyper är klockren. Väl påläst tar han läsaren från den svenska politiken under 80- och 90-talet i en snabb övergång till en rejäl känga till dagens invandrarfientliga partier.

Men det intensiva språket som i Underdog var en tillgång blir här en belastning. En mening kan vara över en sida lång, med en mängd bisatser, alla separerade med ett kommatecken, och man vet inte var den började, och man vet inte var den slutar, och det blir bara jobbigt. Stundvis så känns det som om boken aldrig tar slut. Jag är inte förtjust i att det mitt i en mening plötsligt är nutid och att Johan är i fyrtioårsåldern och är gift och har barn. Det är inte det att man känner som slutet avslöjas, utan det är att en mening börjar i åttiotalet, hoppar till nutid, och sen tillbaka igen utan att man hänger med i tankebanorna, utan lämnas med en andfådd förvirring. Det gör boken onödigt tungläst.

Personerna då? Jo, där får Flygt godkänt, även om det efteråt känns som om man egentligen inte lärt känna någon på ”riktigt”. Johan är ju tveklöst den man som läsare kommer närmast in på livet, och det är inte allt igenom en sympatisk upplevelse. Varför han bara släpper Pernille utan att alls blicka tillbaka och ställa upp övergår mitt förstånd. Helena tecknas lite väl bryskt, och man lämnas med undran vad som gör att Johan fastnar för henne. Men Bodil och Monika fortsätter vara intressanta, om än lite mer i utkanten den här gången. Kusinen Kristina får visserligen en mer framträdande roll men tecknas ändå skissartat.

Ett urval andra bokbloggar som recenserat boken är: PocketBlogg, Bokomaten, Emmas Boktips och Fru E:s böcker.

Omdöme: Intensiv skildring om att gå från att vara ungdom till att bli vuxen på riktigt i Sverige på 80-/90-talet.
Betyg: 3+