Renée Michel bor längst ner i ett hus i Paris. Hon är portvakt och för de flesta boende är hon en anonym kvinna som de behandlar som en tjänare. Men Renée har intressen som de inte har en aning om. Hon läser, lyssnar på klassisk musik och är intresserad av filosofi. I en av lägenheterna i samma hus bor tolvåriga Paloma Josse med sina föräldrar och storasyster. Hon känner sig udda, inte alls lik sina jämnåriga och hon drar upp noggranna planer för att ta livet av sig. En av de boende i huset dör och den japanske affärsmannen Kakuro Ozo köper lägenheten och flyttar in. Herr Ozo ser Renée på ett helt annat sätt. För första gången så ser någon henne som en människa och inte en portvakt. När hon försäger sig i en konversation och avslöjar sin bildning på det viset blir Kakuro ännu mer nyfiken. Hans intresse för människor och förmåga att se andra omfattar även Paloma, och snart har Kakuros, Renées och Palomas liv knutits samman på ett oväntat sätt.

Muriel Barbery är en fransk författare, född i Marocko, som för närvarande bor i Japan. ”Igelkottens elegans” är hennes andra bok och den har rönt uppmärksamhet över hela världen, och har även filmatiserats. Boken innehåller många referenser till filosofi, litteratur och musik. Den är uppbyggd så att Renée och Paloma berättar historien om vartannat. I den svenska översättningen har man valt två olika översättare, en som översatt Renées stycken, en som översatt Palomas.

”Igelkottens elegans” är en filosofisk och eftertänksam bok som kräver lugn och rätt miljö för att komma till sin rätt. Jag läste den under en av de allra tuffaste veckorna i mitt liv, och den träffade precis rätt. Den gav mig ett lugn och stillhet som jag behövde då. Den tog mig tillbaka till min gymnasietid när jag hade ett starkt intresse för filosofi, klassisk litteratur och musik. Det franska väckte andra minnen. Språket, som är så viktigt för mitt intryck av en bok, tyckte jag var underbart. Det fanns meningar som jag måste fundera på när jag läst dem. Mitt intryck att språket bidrar till om man tycker om den här boken eller inte.  Översättningen verkar vara bra då stämningen förmedlas, och det intressanta är att det alltså är två översättare som översatt olika delar. Historien i sig är inte särskilt omvälvande, även om slutet är säreget, utan det är vägen dit som tilltalar mig. Det är helt enkelt en vacker, rofylld och eftertänksam bok.

Omdöme: Fransk filosofisk betraktelse.
Betyg: 5

Annonser