”Uppdrag: Skyddsängel” av Arto Paasilinna (Nordisk läsutmaning!)

Sulo Avinen är en före detta religionslektor som dör 82 år gammal. Han har levt ett ganska lugnt liv utan några speciella framgångar. I livet efter detta så blir han ängel. Som ett första steg i sin karriär som ängel så går han en utbildning i Kerimäki kyrka i norra Finland tillsammans med femhundra andra änglar. Efter avslutad utbildning får han äntligen sitt första uppdrag som skyddsängel. Han ska vaka över Aaro Korhonen. Aaro är en disponent i 40-årsåldern som helt spontant köpt sig ett café i Helsingfors som han vill utveckla till ett bokcafé. I Helsingfors återknyter han bekantskapen med sin vän Oskari Mättö. Till sin hjälp i caféet har han den blott tjugofemåriga servitrisen Viivi Ruokonen. Mellan Aaro och Viivi uppstår tycke. Sulo tar sitt uppdrag på fullaste allvar, och börjar med att se till att försöka skaffa Aaro en mer passande kvinna, den fromma läraren Ritva Nuutinen. Vad än Aaro hittar på så har Sulo åsikter och försöker fixa till det. Men det går sällan som Sulo har tänkt, och det sker olycka på olycka beroende på Sulos slarv. Till slut uppmärksammas den klantiga ängeln t.o.m. i helvetet där man uppskattar katastrofer. Men vad ska Sulo nu hitta på med Aaro?

”Uppdrag: Skyddsängel” är den välkände finska författarens Arto Paasilinnas artonde bok översatt till svenska. Boken är endast ca 180 sidor och är mycket lättläst. Det är en humoristisk skröna skriven med fantasi. Paasilinna tar ut svängarna och fyller boken med träffsäkra betraktelser.

När jag hakade på Therese Nordiska läsutmaning så hade jag ingen aning om vad jag skulle välja för bok i november. Uppdraget var ”Finland”. Men så hittade jag den här boken i min att-läsa-hög, det var en vinst i en tävling på Bokia Sundsvalls Facebooksida. Det är verkligen en finsk bok i den bemärkelsen att den utspelar sig till Finland. Läsaren tas från norr till söder, både genom ängeln Salo och genom vännerna Aaro och Oskari som kör likbil. Det allra bästa är när Paasilinna lyckas driva med samtida företeelser genom att låta änglarnas värld bli en variant av den vanliga världen. Kurstillfället i kyrkan för femhundra änglar som får gå olika workshops är ett tillfälle där man kan le stort. Likaså är karaktärerna underhållande, och man kan givetvis inte låta bli att tycka om den klantiga ängeln. Men den här typen av böcker lämnar mig ändå ganska oberördoch jag konstaterar att den inte är min stil. Samtidigt som jag förstår att författaren kan vara mycket omtyckt.

Omdöme: Humoristisk himmelsk skröna från Finland.
Betyg: 3

Annonser

Bokalfabet 2.0 del 21 (bokstaven U)

Redan i morse insåg jag att det var tisdag och började tänka på bokstaven U. Inte för att det nödvändigtvis gör det lättare med Enligt Os bokalfabet, men ändå;-)

1. Veckans fem ord som ska boktitlar är: Undantag, Ungdom, Ungefär, Underlig, Ute

2. Och så lite klurigare kanske, en person med för- eller efternamn på U.

3. Sist med inte minst vill jag att du berättar om en bok som är riktigt udda, på ett bra eller dåligt sätt.

1) Gaute Heivoll bodde i sin Ungdom i Finsland utanför Kristinsand i södra Norge. Bygden var starkt påverkad av en serie bränder, som anlas av en pyroman ungefär vid den tiden när Gaute skulle döpas. De boende i trakten var starkt präglade av rädsla, och Gautes föräldrar var inget undantag. Vem var det som smög ute och var så underlig att han inte såg konsekvenserna? Gaute Heivoll väver en fascinerande historia av sin egen uppväxt och pyromanens historia i Før jeg brenner ned.

2) Det var här jag började fundera i morse. Jag brukar ju försöka hitta karaktärer från barn- eller ungdomsböcker. Min första tanke var faktiskt läskiga Umbridge i Harry Potter, men sen dök namnet ”Ursula” upp i huvudet och jag togs på en riktig nostalgitripp. För ca 30 år sedan läste jag Barn 312 av Hans Ulrich Horster och det var en bok som (uppenbarligen…) gjorde ett enormt intryck. I den så ser Ursula Gothe en efterlysning från Röda Korset och hon inser att det är hennes försvunna dotter Martina det handlar om.

3) En bok som jag tyckte var riktigt udda, eller kanske mest annorlunda, var Boktjuven av Markus Zusak. Den var inte lik någon annan bok jag läst, vare sig i språk eller uppbyggnad. Fascinerande att en författare kan skapa sig en så udda stil.

Om Lottensbokblogg – inför julklappsbyte

Som jag skrivit förut så har jag gått med i En bok om dagens julklappsbyte, och för det så behöver man ju berätta lite om sig själv. En del av det kanske även är  intressant för andra läsare.

* Vilken genre håller du dig helst till då du läser?
Just nu så blir det lite av varje, men jag har tidvis nästan bara läst deckare. Men nu vill jag gärna bredda mig och försöker ta in tips på nya typer av böcker.
* Favoritförfattare? (Har du alla titlar eller har du läst alla titlar; alltså, är det idé att skicka något av just den författaren..?)
Det har blivit många deckare under åren och jag har bl.a. njutit av Peter Robinsons Banks-serie och Ann Cleeves Shetlandskvartett, men där har jag alla böcker. När det gäller deckare så läser jag dem helst på orignalspråket (om jag behärskar det). Jag gillar Gunnar Staalesen på norska, men även där har jag rätt många böcker i bokhyllan. Under året har jag upptäckt en del nya författare som jag gillar skarpt, t.ex. Linda Olsson. Problemet för min bokvän kan nog bli att just mina favoritförfattare har jag i stort sett alla böcker av… Årets favoriter finns under ”Betyg 5” här på bloggen förstås.
* Läser du på andra språk än svenska? Vilka?
Jag läser gärna och obehindrat böcker på engelska och norska. Har under årens lopp läst på andra språk också men med betydligt mer möda.
* Lyssnar du på böcker? Vilket format, i så fall?
Har aldrig lyssnat på en bok och har inga planer på det nu heller.
* Samlar du på böcker av någon särskild författare?
Nja, inte samlar direkt, men mina favoritförfattare kan jag aldrig låta bli…
* Har du någonstans publicerat en lista över böcker som du har läst eller som du äger? I så fall, var?
Vi har så många böcker så det skulle bli en gigantisk lång lista! Böckerna jag läst 2011 finns recenserade på bloggen men det är ju en bråkdel.
* Vad är du ute efter, då du läser? (Bildning, äventyr, romantik, hjärngymnastik, nya erfarenheter..? Försök att berätta!).
Jag är ute efter verklighetsflykt och distraktion från vardagsstressen. Men viktigt för helhetsupplevelsen av en bok är för mig språket, de böcker som verkligen fångar mig är också skönhetsupplevelser språkligt. Men jag växlar gärna det med mer enkel spänning.
* Finns det någon genre eller författare som du undviker? Vilken?
Jag undviker historiska romaner och science fiction. Har tidigare undvikit fantasy men genom resten av familjen har jag väl fått en viss introduktion…
* Vad har du läst, men tänkt ”Aldrig mer!” om..?
Det är väldigt sällan men i år så har jag stött på två böcker som jag trodde jag skulle gilla men som jag la undan och insåg att ”aldrig mer”. Den ena var Louise Boije af Gennäs senaste och den andra en av Vibeke Olsson. Litteratur som saluförs som ”humoristisk” passar sällan mig, då måste det finnas något mer.
* Finns det någon genre eller författare som du gärna vill prova på, men inte kommit dig för? Vilken?
Något som jag läst ”för lite” av är biografier, men på något sätt har jag lättare att se på sådana med kritiska ögon när jag kikar i bokhandeln.
* Finns det några särskilda titlar som du letar efter och som du skulle bli riktigt glad över att få? Jag har nämnt några här, men förmodligen finns de inte i pocket än. På min lista står även de här:  The island av Victoria Hislop, Alkemins eviga eld av Anna Jansson, Kärleken i Julia Anderssons liv av Åsa Moberg och Ingenstans under himlen av Liselott Willén

Och så några icke-bokrelaterade frågor.
* Vad gör du helst på fritiden?
Ja, när jag inte läser så tillbringar jag rätt mycket tid med barnen, t.ex i samband med deras aktiviteter. Om jag ska göra något på egen hand så sätter jag mig gärna och pärlar (har t.o.m. en del försäljning: http://glanssmycken.se ), eller går och simmar. Jag handarbetar gärna (syr, stickar, virkar) men har hunnit rätt lite sånt den senaste tiden.
* Samlar du på något?
Inte medvetet, men alla hobbies resulterar i att jag samlar på mig saker. Böcker, pärlor, tyger…
* Favoritfärg?
Den frågan skulle mina arbetskamrater kunna svara på:-) Blå!
* Teve-serier som du uppskattar?
På TV ser jag med förkärlek danska serier av olika slag. Det blir ofta deckare, helst brittiska. På DVD brukar jag se allt möjligt, just nu följer jag Greys Anatomy, Private Practice, House, Brothers & Sisters.
* Favoritfilm? Eller: vilken slags film gillar du bäst?
Det beror på humör, det blir gärna deckare eller komedier eller ibland drama. Det jag har svårt för är långa historiska filmer.
* Föredrar du te eller kaffe? Vilken smak?
Te! Svart te helst, men jag dricker både rött och grönt. Inte för fruktigt men gärna kryddigt. Löste om det finns, påste bara om man måste. Just nu dricker jag saffranste och glöggte så här i juletider.
* Vilket slags godis tycker du bäst om? Och hur är det där med naturgodis, egentligen..?
Choklad, choklad och choklad. Eller egentligen mörk choklad, gärna 85%, och allra helst goda praliner. Naturgodis – nej, det innehåller ofta nötter så det blir inget sånt.
* Stjärntecken?
Vattumannen. Men sånt tror jag inte på.
* Något som du verkligen skulle avsky att få i ett paket till jul?
Prydnadssaker.
* Något som du verkligen skulle bli glad över att få i ett paket till jul?
Hm, böcker;-) Och allt som har med mina intressen att göra då.
* Eventuella allergier eller födoämnesval (vegan, t.ex.)?
Nötallergiker!

”Bastarden från Istanbul” av Elif Shafak

Zeliah Kazanci är en färgstark ung kvinna, som vågar stå ut i mängden. Mycket ung blir hon gravid men omständigheterna gör så att hon aldrig genomför den planerade aborten och hon föder dottern Asya. Asya växer upp med sin mamma, sina mostrar Banu, Cevirye och Feride, sin mormor Gülsüm och sin morfars mor Petite-Ma. Männen i släkten har en förmåga att dö unga så hennes morbror Mustafa har skickats till USA. Asya tillbringar mycket tid på Café Kundera där hon diskuterar livet med personligheter som den Periodsupande Skämttecknaren och den Ickenationalistiske Manusförfattaren till Ultranationalistiska Filmer.

Armanoush Tchakhmakhchian är dotter till armeniern Barsam och amerikanskan Rose. Föräldrarna är skilda och Rose är gift med Asyas morbror Mustafa. Armanoush står sin farmor Shushan nära. Armanoush tillbringar sin tid i chatforumet café Constantinopolis där hon för diskussioner med Baron Baghdassarian och Lady Peacock/Siramark. När Armanoush bestämmer sig för att ta reda på mer om sitt och sin farmors ursprung så åker hon från USA till Istanbul, och bor hos Asya och hennes familj. Utan att veta det startar hon en händelsekedja som får konsekvenser för bägge familjerna. Familjer med olika ursprung, och med tidigare okända beröringspunkter.

Elif Shafak är en turkisk författare som skriver både på turkiska och engelska. Hon har publicerat elva böcker och är översatt till mer än trettio språk och nominerad till flera litterära priser. ”Bastarden från Istanbul” kom ut 2007, och Shafak har senare åtalats i Turkiet för beskrivningen av konflikten mellan turkar och armenier som är en stor del av historien i boken. Shafak väver en skicklig väv av personliga historier, med många parallella spår, och av turkisk historia. Små detaljer spelar stor roll, alltifrån kapitelrubrikerna, till hur Asyas och Armanoush historier går parallellt.

När årets bokcirkel på jobbet kom visste jag omedelbart vilken bok jag skulle välja. Jag hade fått upp ögonen för den genom Annikas recension och ju mer jag tog reda på den desto mer övertygad blev jag att det var något för mig. Men ändå tog det ett tag för mig att komma in i den. Stilen är inte lik någon annan jag kan komma på, namnen känns i början komplicerade och jag blev inte klok på vart boken var på väg. Men ju mer jag läste desto mer fängslad blev jag. Shafak lyckas förmedla en stämning från Istanbul, det är nästan så man hör ljuden och känner dofterna från maten. Charmen ligger i detaljerna, som kapitielrubrikerna, hur bokens trådar är ihopvävda, i småsaker som gör att när jag läst klart boken så bläddrar jag tillbaka. Jag som inte har så stort intresse för historia blir intresserad av vad som hänt i Turkiet, inte minst vad som hänt i relationen mellan armenier och turkar. Boken får mig att småle, att njuta av både det lilla och det stora.  Till och med det övernaturliga kan jag som skeptisk naturvetare se som en del av stämningen i boken. Det enda jag ångrar är att jag inte läste den på orignalspråket engelska även om översättningen inte alls är dålig.

Omdöme: Turkisk fanastifull väv som fascinerar
Betyg: 5

Bokbloggsjerka 25-28 november

Dagarna går fort mot jul och någon tid för recensioner har det inte blivit. Fast läser gör jag. Men nu är det fredag och dags för Annikas Bokbloggsjerka.

Det här är veckans fråga:
Vilka bokrelaterade julklappar vill du helst se under granen i år?

När jag läste ”bokrelaterade” så började jag faktiskt tänka på andra saker än böcker, mer som bokstöd eller bokmärken. I affären idag så såg jag en kudde som man skulle ha boken på. Men nej, det tänker jag inte hoppas på. Jag går helt den traditionella vägen och hoppas på böcker.  Egentligen har jag en lång lång lista men jag nämner de fyra översta här: Dinosauriens fjädrar av Sissel-Jo Gauzan, The summer without men av Siri Hustvedt, Helgonet av Carin Gerhardsen och Dagen efter av Lionel Shriver. Här har jag gått på recensioner (den första), författare jag läst tidigare (den andra) och baksidestexter (den tredje och fjärde).

Häng på jerkan du också. Reglerna hittar du i länken ovan!

Bokalfabet 2.0 del 20 (bokstaven T)

Nu blir det tätt på given eftersom jag för en gångs skull är på banan på tisdagen när Enligt O publicerar sitt Bokalfabet. Och inte flera dagar senare som sist…

Så här lyder uppgiften:
1) T som i trött är läget just nu. Veckans bokstav är T och först ut är som vanligt fem ord som du ska koppla till boktitlar: Trohet, Tillräckligt, Tuff, Tankfull, Tåg

 2) Andra uppgiften är att presentera en karaktär med för- eller efternamn på T.

3) Och så sista frågan som återknyter till inledningen. Vad läser du i perioder då du är väldigt trött och tappar läslusten lite?

1) Lauritz och Ingeborg skiljs åt av ödet men svär varandra evigt trohet. Att Ingeborg är tillräckligt tuff råder ingen tvekan om, men Lauritz är betydligt mer tankfull uppe på Hardangervidda där han ska bygga järnväg för tågen som ska gå mellan Bergen och Kristiania. Allt i Jan Guillous Brobyggarna.

2) Den första som dyker upp i huvudet är Ture Sventon. Det är ju lite av en luring eftersom han egentligen heter Sture. Egentligen så är det inga böcker jag minns med någon större förtjusning men helt klart är det att det tillhör allmänbildningen för min generation att känna till Ture och hans Temlor. För att inte tala om den flygande mattan, Omar och Ville Vesla.

3) När jag är trött och tappar läslusten så blir det ofta en enkelt uppbyggd deckare som får mig in i böckernas värld igen. Men den första inkörsporten till att faktiskt orka läsa överhuvudtaget (och då är det riktigt illa…) kan vara en glassig tidskrift/tidning av något slag.

Julklappsbyte

Har idag anmält mig till Julklappsbyte hos Enbokomdagen.

Sista anmälningsdag är 25 november!

För att vara med ska du ha en aktiv blogg och postadress i Sverige. I postens gröna förfrankerade påse, storlek L, ska det plockas ner två böcker enligt vissa regler, något som  hör ihop med vintertid och julglädje, ett brev och mer som krävs för att fylla kuvertet.

De exakta reglerna hittar du här. Spännande ska det bli!

Bokbloggsjerka 18-21 november

Nu är det dags för Bokbloggsjerka igen.

Veckans fråga är:

Vilken är din absoluta favoritbok av de som du har läst på ett annat språk än svenska?

Jag vet inte hur många gånger jag nämnt de här böckerna på bloggen, men tar ändå risken att låta tjatig. För frågan handlar ju ändå om böcker som gjort intryck. Och sådana tjatar man ju om.

Mina föräldrar har alltid uppmuntrat mig alltid att läsa böcker på originalspråk. När min pappa flyttade till Norge i slutet av 70-talet så var det inte bara böcker på engelska (och franska och tyska) som kom neddimpande till jul och födelsedagar, utan även böcker på norska (och danska…). När han många år senare gav mig Staalesens trilogi ”1900: Morgenrød”, ”1950: High Noon”, ”1999: Aftensang” så trodde jag ärligt att det kanske skulle bli för mycket för mig att läsa på norska. Men det blev det inte. Det var en helt fantastisk läsupplevelse. Det är en krönika som spänner över hela 1900-talet, och mycket av den utspelar sig i Bergen, där jag tillbringade många av mina lov under tjugo år av mitt liv. Som så många andra läsupplevelser har jag inte vågat läsa om böckerna, men jag skulle ändå rekommendera dem starkt!

Bokalfabet 2.0 del 19 (bokstaven S)

Efter ytterligare en extremt stressig jobbvecka så inser jag att jag missat Enligt Os Bokalfabet den här veckan. Så det tänkte jag ta igen nu.

1) Vad ni ska göra med dem? Koppla ihop dem med 1-5 boktitlar: snäll, sabba, stilig, sårbar, sandlåda

2) Uppgift nummer två är att presentera en bokkaraktär med för- och/eller efternamn på S.

3) Och så slutligen tänker jag mycket på semester just nu och skulle därför vilja att du berättar om en bok som handlar om just detta.

1) Den snälla och på sitt eget sätt stiliga Jacob är livrädd för att sabba Marlenas äktenskap i Water for Elephants.
I Baddaren samlas en mängd sårbara människor på en ö eftersom Maja startat en simskola för vuxna i en simbassäng, och det blir rena sandlådan ibland.

2) Går ifrån det rena barnbokstemat den här gången för det första som dyker upp är Severus Snape, läraren som Harry Potter avskyr av hela sitt hjärta. Håller på att läsa bok 7 högt för barnen, vi har hållt på med serien ett tag…

3) I Route 66 går till Trollhättan så tar Lena med sig sin fru Maggan på semester till USA där de ska köra Route 66 från öster till väster. Men semestern är inte bara en semester för Lena utan en resa tillbaka i minnen. En riktigt bra debut!

Bokbloggsjerka 11-14 november

Nu ska jag äntligen komma til skott med helgens bokbloggsjerka hos Annika. Där hittar ni också instruktioner för jerkan och syftet.

Så här står det den här veckan:

Böcker har ofta en tendens att filmatiseras. Vilken karaktär i filmerna/tv-serierna har minst/mest motsvarat den bild som du har skapat av bokkaraktärerna? 

Jag läste faktiskt frågan tidigare i helgen och har gått och grunnat på det ett bra tag utan att riktigt kunna formulera ett bra svar.

Den filmatisering som omedelbart dök upp i mitt minne som den mest erbarmliga jag någonsin försökt se var den dubbade svensk-tyska filmatiseringen av Mari Jungstedts deckare. Egentligen vet jag inte om det var karaktärerna i sig som var dåliga för vi gav upp redan efter att ha sett en kort stund. Men det var inte alls så jag tänkte mig Knutas och hans kollegor i alla fall. Jag gillar Jungstedts böcker och var djupt besviken!

Den bästa var knepigare. Jag har nämligen ganska kort minne, och minns inte alltid vad jag tyckt om karaktärerna (annat än när jag läser serier med många böcker då…). En i mitt tycke riktigt bra filmatisering är i alla fall Flyga Drake som bygger på boken med samma namn av Khaled Hosseini. Jag tyckte boken var helt fantastisk och till min förvåning så tyckte jag ändå riktigt mycket om filmen. Annars blir man nästan alltid besviken på något sätt av filmatiseringar av sina älsklingsböcker! Jag tyckte de hade lyckats med både karaktärer och stämning.