”Route 66 går till Trollhättan” av Bodil Sjöström

I slutet av 2008 inser Lena att det är något galet med hennes mamma. Hon har blivit så förvirrad och underlig. Lena, storebror Mats, storasyster Ylva och lillebror Göran, kallad Zapp, samlas för att dela upp ansvaret och ta reda på vad som är fel med deras mamma. Inom kort kommer svaret från läkarna. Deras mamma har Alzheimer. Nu får de ta itu med problemen, som var deras mamma ska bo och hur deras pappa ska klara sig själv. Pappan, den buttre och vresige. För pappan kommer diagnosen delvis som en lättnad, för tiden innan har varit tyngre för honom än någon av syskonen förstått. När syskonen delar upp ansvaret så får Lena ansvaret för pappan. Hon bor i Stockholm, och han bor i Trollhättan. Och inte bara fysiskt är avståndet långt. Lena, som är öppet homosexuell, upplever att hon gått från att vara pappas flicka till att vara utstött av sin pappa. Nu ska de reda ut sin relation samtidigt som de måste förhålla sig till mamman och hennes sjukdom.
Under sommaren 2010 så bilar Lena och hennes partner Maggan genom USA, på den berömda route 66 från Chicago till Trollhättan. Medan de upplever den amerikanska naturen, värmen, kulturen och människorna så färdas Lena tillbaka i minnet för att komma vidare.

Bodil Sjöströms ”Route 66 går till Trollhättan” är hennes debutroman. Det är en finstämd bok om relationen till föräldrar som ändras med tiden vare sig man är redo eller inte, om ett kärleksförhållande som omgivningen reagerar på, om syskonroller och framförallt om människor. Språket är personligt och detaljerat utan att fastna i småsaker.

Jag hade inga förväntningar på den här boken, då Sjöström var en helt ny bekantskap och jag inte kände till boken innan. Det är en mild och stilla bok som behandlar svåra frågor och för mig gick den rätt in. Beskrivningen är personlig, och synnerhet bitarna om föräldraskap och syskonrelationer tycker jag är riktigt bra. Både Lenas relation till sin pappa och sina syskon och pappans och mammans relation känns verklig och går att känna igen. Lenas och Maggans resande genom USA får mig att i minnet färdas tillbaka till mina egna resor i USA under 90-talet, i synnerhet resan -92 som bl.a. gick till just Grand Canyon, Las Vegas, Hoover Dam och Los Angeles, den rutt där Lena och Maggan avslutar sin resa. Ett extra plus för mig. Även beskrivningen av USA innehåller mycket som jag känner igen.

Boken är ett recensionsexemplar från Damm förlag.

Omdöme: Finstämt om föräldrar som förändras.
Betyg: 4.

Bokalfabet 2.0 del 16 (Bokstaven P)

Även den här veckan så var det för mycket jobb så jag missade veckans bokalfabet. Det tänkte jag ta igen nu. Den här veckan är det förstås dags för P.

1. Först fem ord på P som ska kopplas ihop med 1-5 boktitlar. Petig. Påföljd. Pyssling. Parallell. Panelhöna.
2. Och så en bokkaraktär med för- eller efternamn på P.
3. Sist, men inte minst vill jag att du berättar om en bok som beskriver ett paradis, en plats du eller personerna i historien verkligen älskar.

1. Petig är Majs svärmor i Att föda ett barn, ja så petig att egentligen duger aldrig Maj oavsett vad hon gör.
Lauritz och hans bröder gör ett hyss i Brobyggarna som får påföljder de aldrig kunnat drömma om.
Astrid Lindgren har präglat vår barndom och ordet pyssling är för alltid förknippat med Nils Karlsson Pyssling.
Parallella historier är ganska vanligt i deckare, och i Viveca Stens böcker är det väsentligt för utvecklingen av historien, t.ex. i  I natt är du död.
Om Monika i Underdog någonsin hade gett sig ut på dans i gymnasiet hade hon förmodligen varit en riktig panelhöna – ja, hon hade nog valt att vara det.

2. När jag väl börjat så fortsätter jag på barnbokstemat på den här punkten. Och den första som dyker upp är förstås Pippi Långstrump. När jag var liten så läste jag Pippi, och när jag själv fick barn så var det ett givet val. Av alla Astrid Lindgren karaktärer så var nog Pippi den som barnen tyckte var bäst, i alla fall så var det de enda filmerna som funkade. Men riktigt frälsta blev de aldrig. Själv var jag lite besviken på kvaliteten när jag läste om böckerna för barnen!

3. Efter att ha läst tre böcker av Linda Olssons böcker så börjar jag längta till Nya Zeeland. Det verkar vara ett fantastiskt land med en paradisnatur. Det närmaste jag varit är Australien, men det vore härligt att få åka till Nya Zeeland.

”Det goda inom dig” av Linda Olsson

Marion bor i ensam i ett hus vid stranden på Nya Zeeland och tillbringar sin mesta tid för sig själv. Den enda regelbundna gästen hon har är en liten pojke, som hon kallar Ika, ännu tystare och mer egen än hon, som kommer varje torsdag och äter soppa. Hennes närmaste granne är George, men de har knappt någon kontakt.  Marion har börjat fundera på sitt tidigare liv, då hon var Marianne och bodde i Sverige, och hade en liten bror som hon älskade. Genom tragiska händelser skildes barnen åt som små. Vad som egentligen hände då och senare i livet har Marion förträngt under alla år, men går nu i minnet tillbaka för att förstå och kunna gå vidare. När Ika dessutom inte dyker upp en torsdag så ställs allt på sin spets.

Linda Olssons ”Det goda inom dig” är en bok om ofattbart tragiska händelser i barndomen och ett liv som obönhörligt formas därefter. Från början till slut tar händelserna i Marions/Mariannes en väg som hon inte tycker sig kunna styra, som att ödet i förväg bestämt. Och ödet är inte nådigt.

”Det goda inom dig” är den första boken som svenskfödda Linda Olsson skrivit på svenska. De tidigare böckerna, ”nu vill jag sjunga dig milda sånger” och ”Sonat till Miriam”, var skrivna på engelska och översatta till svenska. Jag tycker det märks på språket, som är något annorlunda än i de båda tidigare böckerna. Men ändå är det, liksom i de böckerna, outhärdligt vackert. För mig är det ofattbart hur man kan skriva så vackert om något som är så tragiskt som det som Marianne upplever. Det lämnar en stor klump i magen, men samtidigt som man som läsare lämnas med en känsla att man upplevt något hemskt så har man också upplevt något vackert. Kanske är det kärleken, i synnerhet syskonkärleken som gör det. Kanske är det hoppet som aldrig överger människan. Den här boken går rätt in.

Boken fick jag av Lennart på Bokia Sundsvall, som tack för hjälpen med en tävling och för att recensera.

Omdöme: Vackert så det gör ont.
Betyg: 4+.

”Brobyggarna” av Jan Guillou

De små pojkarna Lauritz, Oscar och Sverre förlorar sin pappa i en olycka ute till havs. Den unga änkan Maren Kristine skickar pojkarna till Bergen för att arbeta. Genom ett ”hyss” av det ovanliga slaget upptäcks pojkarnas exceptionella talanger och vägörenhetslogen ”Den gode hensikt” skickar pojkarna till Dresden för att utbildas till ingenjörer. När de har examinerats ska de komma tillbaka till Norge för att betala tillbaka sin skuld genom att arbeta på det stora järnvägsbygget mellan Bergen och Kristiania. Men genom oförutsägbara händelser så blir det bara den äldste, Lauritz, som återvänder till Norge som ingenjör inom järnvägsprojektet. Lauritz har sin käresta friherrinnan Ingeborg kvar i Tyskland, där hennes far tycker att Lauritz är ett alltför dåligt parti. Lauritz sliter i hårt väder och obeskrivliga förhållanden uppe på Hardangervidda samtidigt som han och Ingeborg smider planer brevledes. Under tiden så har mellanbrodern Oscar hamnat i Tyska Östafrika, där han också bygger järnväg, men under helt andra förhållanden. Här gäller det att hålla sig väl med både den tyska överheten och den afrikanska ursprungsbefolkningen samtidigt som man måste lära sig att både anpassa sig till naturen och bekämpa den när det behövs. Oscar blir med tiden en skicklig jägare och mer eller mindre mot sin vilja också strateg och affärsman. För såväl Lauritz som Oscar utvecklas livet på oväntade sätt.

Jan Guillou har med ”Brobyggarna” påbörjat en trilogi som han kallar ”Det stora århundradet”. Boken utspelar sig från 1900-talets början till slutet av första världskriget, med växlande perspektiv mellan Norge och Afrika. Gulliou säger i efterordet att han har fyra författare att tacka för att han kunna skriva boken.  En av dem är Gunnar Staalesen och Gulliou säger sig i synnerhet vara starkt inspirerad av Staalesens triologi från Bergen som jag nämnt otaliga gånger i den här bloggen. Han säger sig t.o.m. ha lånat händelser och karaktärer från den första boken ”Morgenrød”.

Gulliou har inte tillhört mina favoriter, har funnit hans böcker ganska långtråkiga, och har gett upp läsningen av t.ex. Arnböckerna. Någon Hamiltonbok har jag läst för många år sedan. Så det var med viss tvekan jag angrep en sexhundrasidorsroman av honom. Men jag blev angenämt överraskad. Det är inget stort litterärt verk, det är taffligt skrivet med gott om schabloner och ytliga beskrivningar av känslor. Men ändå finner jag mig fascinerad, och vill veta mer om personerna, så jag kan överse med språket. För i all sin enkelhet är det en krönika om personer i en händelserik tid, och de sexhundra sidorna känns inte alls så många i slutändan. Kopplingen till Staalesens fantastiska böcker är också ett plus. Jag kommer säkert att ge mig i kast med nästa del i Guillous trilogi när den kommer.

Omdöme: Inget litterärt mästerverk men en lättläst och underhållande tegelsten.
Betyg: 3+

Bokalfabet 2.0 del 15 (Bokstaven O)

En stressig jobbvecka gör att jag missade veckans bokalfabet hos Enligt O. Det ska jag försöka ta igen nu. Så här lyder veckans instruktioner.

1. Först fem ord på O som du ska koppla i hop med ett gäng boktitlar, eller kanske bara med en. Otrogen. Original. Ostron. Odjur. Obehaglig
2. Därefter en karaktär med för- eller efternamn som börjar på veckans bokstav O.
3. Jag har skrivit om en del otippade favoritböcker den senaste tiden. Har du något bra exempel på en bok som du älskat trots att den på pappret inte borde varit något för dig? En oväntad favorit helt enkelt.

1. Otrogen hade Marianne Jidhoffs man i Denise Rudbergs ”Ett litet snedsprång” varit redan innan boken började. Ett riktigt Orginal är Astrid som lever ensam i ett stort hus i Linda Olssons ”nu vill jag sjunga dig milda sånger”. Eller det var i alla fall vad bygden trodde… Vet inte om Chris i Peter Robinsons ”Before the poison” åt Ostron men nog skulle han ha pengar nog för att frossa i dem. Hagrid i Harry Potter älskar stora och små Odjur som sprängstjärtskrabbor;-) . Riktigt Obehaglig är mördaren Travis Boyette  som bekänner ett mord i John Grishams ”The confession”.

2) Det får bli en barnbok igen. Minstingen i Edith Unnerstads ”Pip-Larssons” heter Ofelia och kallas förstås… Lilla O! Minns Pip-Larssons från min barndom men inget av barnen har nappat på att läsa de böckerna. Tyvärr.

3) Då föregår jag en recension som jag inte skrivit än. Min senast lästa bok ”Brobryggarna” av Jan Guillou var för mig, som inte brukar gilla Guillou, helt Otippat en riktigt bra bok, fast kanske inte en Oväntad favorit riktigt.

.

Nomineringarna till Augustpriset 2011

Här kan man läsa om årets nomineringar till Augustpriset.

Följande böcker har nominerats till Årets svenska skönlitterära bok:
Korparna av Tomas Bannerhed, Weyler förlag
En m³ jord. Diktcykel av Sören Bondeson, Bokförlaget Lejd
Flod av Carolina Fredriksson, Albert Bonniers Förlag
Lacrimosa av Eva-Marie Liffner, Natur & Kultur
Välkommen till den här världen: av Amanda Svensson, Norstedts
Rekviem för John Cummings av Bengt Ohlsson, Albert Bonniers Förlag

 De sex nominerade titlarna till Årets svenska fackbok är:
Skymningssång i Kalahari. Hur människan bytte tillvaro av Lasse Berg, Ordfront
Alla monster måste dö. Gruppresa till Nordkorea. Ett reportage av Magnus Bärtås och Fredrik Ekman, Albert Bonniers Förlag
Trädets tid av Christel Kvant, Norstedts
”Ni har klockorna – vi har tiden”. USA tio år efter 11 september av Lennart Pehrson, Albert Bonniers Förlag
Spektrum. Den svenska drömmen. Tidskrift och förlag i 1930-talets kultur av
Johan Svedjedal, Wahlström & Widstrand
Och i Wienerwald står träden kvar av Elisabeth Åsbrink, Natur & Kultur

 Till Årets svenska barn- och ungdomsbok har nominerats:
Vita streck och Öjvind av Sara Lundberg, Alfabeta
Konstiga djur av Lotta Olsson och Maria Nilsson Thore, Bonnier Carlsen
Pojkarna av Jessica Schiefauer, Bonnier Carlsen
I den tysta minuten mellan av Viveka Sjögren, Kabusa böcker
Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren, Rabén & Sjögren
Petras prick av Maria Nilsson Thore, Bonnier Carlsen

Till Lilla Augustpriset har nominerats:
Kärlekssvetten av Cathrine Bengtsson, Lund
Kontaktannons 2000-tal och handlösa funderingar av Isa Chen, Luleå
Mellanmjölk och varma händer av Sara Malmberg, Bromma
Det handlar nästan aldrig om kärlek vid första ögonkastet av Katarina Sandberg, Kristianstad
Sådant vi inte rår över av Katarina Sandberg, Kristianstad
Kokong av Cecilia Stanley, Helsingborg

Jag får erkänna att det är ytterst få av de nominerade som jag känner till, så någon förhandstippning kommer jag inte att ge mig på. Någon av mina läsare som vågar sig på att tippa?

Vem jag är som läsare

Hittade en enkät inne hos Linda som blir lagom lördagsnöje.

Här är mina svar:

Hur är du som läsare?

snabb  långsam
Gräsligt snabb tycker en del.

läser alla ord  skummar en del
Tror jag skummar en del, i alla fall ibland märker jag att jag missat någon detalj och får gå tillbaka.

gillar långa beskrivningar hoppar över det som inte för historien framåt
Klarar inte att hoppa över stycken, men ibland så tycker jag en del beskrivningar är på tok för långa och jag får plåga mig igenom dem.

kommer ihåg detaljer kommer ihåg i stora drag
Är själv lite frustrerad över att jag inte kommer ihåg detaljerna, i synnerhet när jag ska rekommendera en bok eller diskutera med en annan läsare.

undviker tjocka böcker läser gärna tegelstenar
Svaret ligger nog mittemellan. Jag undviker inte tjocka böcker men jag dras inte till dem heller.

tycker om tunna böcker tycker att tunna böcker ofta saknar något
Min inställning är att de saknar något, och blir glatt överraskad när det inte är så, t.ex. i Schackspelerskan.

idealboken är på mindre än 400 sidor idealboken är på mer än 400 sidor
Många frågor om omfattningen av böcker! Jag vill hinna läsa så mycket som möjligt så jag väljer det första. Men så finns det böcker man aldrig vill ska ta slut!

tjuvkikar på slutet läser aldrig slutet förrän boken är just slut
Det här retar många till vansinne, vilket jag inte förstår, för det kan väl inte vara någon annans problem än mitt? En riktigt bra bok ska därför inte ha en upplösning i sista meningen i boken:-)

väljer efter omslag skiter fullständigt i ytan
Väljer oftast på baksidestexten eller rekommendation.

läser baksidetexter undviker baksidetexter
Som sagt var.

väljer boken efter rekommendation vill helst välja själv
Om det inte är en författare jag redan läst förstås.

rekommenderar ofta böcker till andra rekommenderar sällan böcker
Annars skulle jag väl inte ha en bokblogg:-)

hör det jag läser i huvudet hör aldrig det jag läser
På engelska och norska hör jag, inte på svenska. Så ordet ”aldrig” avgjorde valet här.

gillar ljudböcker gillar inte ljudböcker
För mig är det minst lika mycket texten som lockar.

läser främst böcker i en genre gillar att variera min läsning
Har läst oerhört mycket deckare periodvis men när jag orkar vill jag variera. Som under 2011.

läser alltid på svenska läser på flera språk
Läser på engelska och norska. Har också läst böcker på danska, tyska och franska förut.

är bra på att komma ihåg böcker jag läst glömmer lätt bort både titlar och författare
Tyvärr…

skriver upp det jag läser skriver inte upp det jag läser
Numera gör jag det. Också en poäng med en blogg för egen del.

läser varje dag läser mer sällan
I alla fall nuförtiden. Kanske någon enstaka dag när jag inte hinner.

tycker att läsning är avslappnande tycker att läsning är ansträngande
Annars vore jag inte boktokig.

Nordisk läsutmaning

Inne hos Dantes Bibliotek finns, med anledning av Bokmässan 2012s Nordiska tema, en Nordisk läsutmaning som jag provar att hänga på. Så här ser listan ut:

November: Finland
December: Island
Januari: Färöarna
Februari: Danmark
Mars: Norge
April: Åland
Maj: Finland
Juni: Island
Juli:  Grönland
Augusti: Norge
September: Danmark

Bara jag hinner… Det ligger både norska och danska författare i att-läsa-högen så där är det inget problem, men de andra länderna blir verkligen en utmaning:-)

Tre favoriter från Norden

Inne hos Lyrans Noblesser hittar man Tematrio. Beskrivningen är som följer: Det är inte så länge sedan vi hade en Nordisk Tematrio, men med tanke på att Norden är temat för nästa års Bokmässa (och med tanke på att jag behöver tips inför en kommande läsutmaning 😉 är det läge för en Norden igen. Berätta om tre favoriter från Norden – författare eller böcker! (Håll er helst utanför Sveriges gränser!)

1. Den första i min tematrio är en trilogi som jag har nämnt ett antal gånger redan i min blogg och som jag förmodligen kommer att nämna igen, trots att det är tio år sedan jag läste den, är hämtad från Norge. Det gäller Gunnar Staalesens trilogi: Morgenrød 1900, High Noon 1950, Aftensang 1999. Jag var då skeptisk till att läsa så mycket på norska men var snart trollbunden!

2. En annan nordisk bok som jag för många år sedan läste på originalspråk är den danska boken ”Skæbne-Anekdoter”, skriven av Karen Blixen. Det är en novellsamling som jag när jag läste den, för snart 20 år sedan, tyckte mycket om.

3. En av de böcker som fått en femma av mig i år här i bokbloggen är Gaute Heivolls ”Før jeg brenner ned”. Min recension finns här. Mer behöver jag nog inte säga.

Det blir naturligt fler norska böcker för mig än danska, finska eller isländska, och min tematrio speglar det också. Och då har jag ändå inte skrivit något om nobelpristagaren Sigrid Undset eller deckarförfattarna Anne Holt och Jo Nesbø!

Bokalfabet 2.0 del 14 (bokstaven N)

Hos Enligt O är det dags för Bokalfabet igen. Svårt men kul brukar det vara. Så här går det till:

1) Först fem ord på N som ska kopplas till ett antal boktitlar. Kanske svänger du till det och klarar dig med en, kanske behöver du fem. Det är ingen tävling utan det roligaste är att läsa om de boktitlar som poppar upp i ditt huvud. Nonsens, Nummer, Nobba, Namn, Noggrann
2) Andra uppgiften är att presentera en bokkaraktär med för- eller efternamn på N.
3) Och slutligen vill jag att du berättar om en bok eller en författare som du är väldigt nyfiken på.

1) Rent Nonsens tycker jag att ”Högre än alla himlar” av Louise Boije av Gennäs var. Den hamnade i högen för böcker som jag gett upp. Helt och hållet. Efter bara ett par sidor.

 Nummer får handla om en bok jag alls inte läst, men som jag blev nyfiken på efter att läst om den i en bokblogg. På svenska heter den ”Döden i dina ögon” och författaren heter Rachel Ward. Det är första boken i en trilogi som kallas ”Numbers triology”.

Nobbad och bedragen blir Annie av Duncan i ”Juliet, naked” av Nick Hornby. Och det var förmodligen det bästa som kunde hända Annie.

Namnet Adam Anker dyker upp på två olika personer i ”Sonat till Miriam” av Linda Olsson. Förvirrande men ändå självklart och en del av motorn i den ömsinta historien.

Noggrann, ja snarast en pedant är Maj i Kristina Sandbergs ”Att föda ett barn”. Hon skurar och fejar som en besatt.

2) Jamen då blir det en barnbokskaraktär, precis som förra gången. Nicke Nyfiken. Den nyfikna apan. Till skillnad från förra veckans Mamma Mu så är jag dock mer skeptisk. Egentligen tycker jag att Nicke är rätt torr och tråkig, och varken jag eller barnen har varit speciellt förtjust i honom. Men det tillhör ändå ”barnboksallmänbildningen” att känna till honom.

3) Absolut det enklaste, dvs här hade jag flera att välja på. Men det blir ändå Elif Shafak, vars Bastarden i Istanbul jag är mest Nyfiken på!

Uppdatering: Efter att ha läst inlägget här hos Unga Vuxna så kom jag på vad jag borde ha skrivit under namn! Namnen på Harry Potter karaktärerna i den norska översättningen. Vad sägs om följande guldkorn: Humlesnurr (Dumbledore), McSnurp (McGonagall), Slur (Snape), Galtvort (Hogwarts). Och varför blir Ron Ronny, Hermione Hermine, Dudley Dudleif, Malfoy Malfang, Ginny Gulla?, James Jakob i den norska översättningen?